Därför bloggar jag

Dag 3, Därför bloggar jag

När jag fick mitt första barn ville jag hemskt gärna amma, men tyvärr gick det inte så bra som jag hade hoppats. Trots att jag tyckte att jag hade förberett mig väl genom att läsa lånade amningsböcker från biblioteket och surfat om amning på internet så ville det inte fungera för oss. Jag fick återkommande mastiter och bebisen började vägra bröstet. Jag sökte hjälp på bvc men tyvärr kunde de bara hjälpa mig med att skriva ut en bröstpump och rekommendera mig att ge Elsa ersättning. Ingen visste varför jag fick mastiter eller hur jag skulle få mitt barn att amma. Hur det gick har jag skrivit i flera inlägg redan så jag besparar er historien den här gången. Jag fick i alla fall amningsskräck på kuppen.

När vi bestämt oss för att försöka få ett syskon till Elsa så blev jag tvungen att möta min rädsla och börja fundera på amning igen. Jag ville ju fortfarande amma, det hade inte ändrats, men jag var rädd för ännu en omgång med konstant mastit i fyra månader. Jag var inte sugen på att pumpa ännu ett halvår, även om jag visste att jag skulle göra det om det skulle komma att behövas.
Jag bestämde mig för att förbereda mig ännu mer, ännu bättre. Jag hade fått många nya vänner under tiden, vänner som var engagerade i amning och jag hade fått tillgång till mängder med ny information.

Jag insåg nu att jag hade förberett mig med helt fel information första gången. Det var gamla skrönor och knapphändig information, viktiga delar som fattades! Varför var det så svårt att hitta heltäckande information om amning? Något så alldagligt och vanligt, något som görs alla dygnets minuter någonstans runt om i världen. Amning berör alla kvinnor som någon gång föder barn, vare sig de ammar eller inte har de garanterat rört vid tanken. Var det så ordinärt att ingen tänkte på att skriva om det? Var det någonting annat?

Jag skaffade på mig kunskap om amning för att ha chans att reda ut eventuella problem när den nya bebisen kom, och eftersom jag tycker att det är ett så rasande intressant ämne så fortsatte jag att fördjupa mig i ämnet amning. Och eftersom jag själv hade problem att hitta bra information när jag behövde det så tänkte jag att det måste finnas fler än jag som sitter i samma sits. Alltså började jag skriva ner och samla min information om amning i den här bloggen.

Jag skriver för att hela mig själv på ett vis.
Jag läker när jag idag skriver om de problem jag hade då, och hur man kan lösa de problemen. Jag fick själv ingen chans att lösa dem då, det fanns ingen där som kunde hjälpa mig, men kanske någon annan kan få det att fungera idag när hen läser mina texter. Jag skriver idag sådana texter som (om jag hade haft till gång till dem då) med största sannolikhet hade kunnat rädda min och Elsas amning. Detta är helande för mig samtidigt som det är ledsamt att inse att lite kunskap hade kunnat förändra så mycket.
Jag skriver även för alla andra som är intresserade av amning och för alla som ammar eller vill amma. Jag tänker att kanske finns det fler som jag där ute, fler som engagerar sig i amning och som kan tycka att det är intressant att läsa om andras tankar i ämnet.

Jag bloggar inte för att försöka övertala någon att amma eller för att hindra någon att sluta. Min intention är enbart att få ut information till den som behöver och vill ha det. Ocensurerad och aktuell information om amning. Jag bryr mig inte om ifall en person ammar eller inte, men om någon vill amma har den personen rätt att få information om hur det kan göras och lösningar på eventuella problem.

Jag är oerhört tacksam för att jag fått amningen att fungera den här gången. Och jag vill gärna bidra med någonting, vill gärna ge någonting tillbaka.
Jag bloggar i kärlek och tacksamhet.

About these ads