Fri amning och vikten av närhet

Jag är övertygad om att närhet är något av det allra viktigaste när det gäller barn och speciellt små barn.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är med fri amning om man vill amma fullt och ha en väl fungerande amning.

Närhet och fri amning förstärker och underlättar varandra.

Om man flaskmatar är det lika viktigt med närhet och mycket hud mot hudkontakt. Även när man flaskmatar kan man mata efter barnets egna signaler. Man kan låta barnet ligga bar i famnen mot den nakna huden när man ger flaskan. Håll alltid barnet nära dig, vänd mot dig, när du matar och låt bara ett fåtal personer ge barnet flaskan. Var uppmärksam och mata aldrig mer än vad barnet vill ha, tänk inte att hen alltid måste tömma flaskan, låt barnet själv känna efter när hen är mätt.

Fri amning är motsatsen till reglerad amning. Att amma på barnets första signaler, att inte reglera efter klockan. Både barn och bröst är designade för att amma ofta. Glesa amningar (som 3 – 4 timmar mellan amning) gör det är svårt för de flesta att uppehålla en tillräcklig mjölkproduktion. Barnets mage mår bra av många små mjölkmängder till skillnad från färre tillfällen och stora mängder. Bröstmjölk är lättsmält och passerar mag-och tarmkanalen snabbt vilket gör att bebisen snart blir hungrig igen, hon behöver äta ofta.

Även mamman har kroppsliga behov av närhet till det lilla barnet, brösten spänner och droppar och visar att vi behöver gå till vårt barn när det gråter. Vi är designade för att vara nära varandra och inte att lämna barnet ensamt i eget rum, låta barnet gråta eller låta det vänta långa stunder.

Människobebisen är omogen när hon föds. Barnet föds med omogen kropp och hjärna eftersom hon inte hade tagit sig ut genom mammans snippa om hon fått ligga kvar i magen och växa lite till.
I magen har barnet tillgång till mat och närhet dygnet runt. Dessa förhållanden ska helst inte förändras så mycket när hon kommer ut i världen. Det bästa för bebisens utveckling är om man kan efterlikna de förhållanden hon kommer ifrån och ge mycket till konstant närhet samt erbjuda bröstet vid minsta signal från barnet. Kängurumetoden är mycket framgångsrik inom neonatalvården och mycket hud mot hudkontakt fortsätter som sagt att vara bra (även för fullgångna barn!) i flera månader.

Fri amning betyder inte att man är fri att amma när man vill. Fri amning innebär att man ammar när barnet vill.
Det är inte när den vuxna tror att barnet borde vara hungrig eller när den vuxna anser att det är dags. Det ska inte gå si eller så många minuter eller timmar mellan amningstillfällena och det ska inte vara ett visst antal per dygn.

Fri amning är att inte tänka på amning som överföring av mat. Det är att låta barnet avgöra om och när hen vill sutta. Att vara lyhörd och prova med bröstet först. Att förstå sitt barn och bekräfta med bröstet. Fri amning är att amma på de tidiga signalerna. Det kan vara ett pip, en hand mot munnen, huvudet som vänder sig och letar och nosar. Om barnet börjar skrika har det gått för långt, skrik är en sen signal.

Det går utmärkt att barnet är hos den icke ammande föräldern mellan amningarna, barnets signaler kan båda föräldrarna snabbt lära sig genom att ha barnet nära och vara närvarande. Den av föräldrarna som inte ammar är precis lika viktig för barnet, även den första tiden, och kan medverka i alla moment utöver just amningen. Det går dessutom utmärkt att sitta bredvid och mysa även under amningen.

I dagarna visade forskning något som många föräldrar redan vetat länge. Att barn mår bäst av att vara vänt mot föräldern i vagn, bärsjal eller ergonomisk sele. Att barnets puls sänks och stressen minskar. Inte kärnfysik direkt. När barnet är vänt mot föräldern har hen möjlighet att se världen genom dennes ögon. Barnet ser på föräldern hur denna reagerar på möten och saker i omgivningen. Att vara vänd mot världen utan att kunna se sin förälder och vara utelämnad till att själv avgöra vad som är fara eller ofarligt är oerhört stressande och tröttsamt för det lilla barnet. Hjärnan kan inte ta in alla intryck och bearbeta allt som kommer in. Och ska inte heller behöva göra det, det är vårdtagarens ansvar. Närhet på avstånd, sittandes i vagnen.

När barnet är runt året är människohjärnan ungefär likställd med många andra däggdjurs hjärnor som nyfödda. (En exempel på en annan art som också föder omogna ungar är kängurun. Den nyfödda kängurun släpper inte bröstet med munnen under dess första två till tre månader i livet, efter ett halvår kommer den ur pungen för första gången. Därefter fortsätter den att dia genom att stoppa ner huvudet i pungen och om där finns ett syskon så diar de på olika spenar.) Människobarnet har ingen egen biologisk nytta av att utsättas för självständighetsträning, det är helt och hållet en kulturell föreställning som utövas i västvärlden. Självständighet är någonting som utvecklas, inte något som måste läras in. Och definitivt inte i tidig ålder.