”Ja, men så är det att ha pojkar!”
”Du som har flickor har det lugnt, men mina pojkar minsann..”
”…stillsamma flicklekar och vilda pojklekar..”
”Pojkar är pojkar, det vet man ju hur de är.”
-Nej, hur då? Berätta?!
Jag tror inte att barns fysiska aktivitetsnivå har någonting att göra med vad barnet har mellan benen. Det är inte med snoppen eller snippan man klättrar, cyklar eller lägger pärlplattor.
Jag tycker att dessa och liknande kommentarer är rent skitsnack och de provocerar mig något enormt.
Mina barn är både väldigt lika och väldigt olika varandra trots att båda har snippa. Båda är bland annat aktiva, äventyrliga, utforskande, nyfikna och motoriska, dock har den stora alltid varit extra allt. Stora har mer energi än ett helt zoo, dessutom har hon knappt varken mat- eller sömnbehov. Stora hänger hellre i knävecken uppe i en trädgren eller hjular och slår volter på studsmattan, än leker i sandlådan. Lilla springer gärna efter sin syster och försöker följa med så gott hon kan, men det är inte lätt att hänga med i Elsas tempo. Lilla har närmare till avslappning och tar gärna en micropaus mellan varven (ammar), men även hon är sällan stilla, det är full aktivitet för det mesta.
Jag anser inte att detta är på grund av, eller tack vare, att de är en flickor. Utan att det är deras personligheter.
Att säga att någonting är typiskt pojkar/flickor om barn leder enbart till att man befäster könsrollerna ytterligare. Varför sätta en etikett på sitt barn och säga att hen är på ett visst sätt bara för att hen råkar ha en snopp eller en snippa mellan benen? Varför förutsätta och förutsäga en individs beteendemönster och egenheter utifrån könet? Jag ger hellre mina barn möjlighet att forma sin egen identitet, i stället för att berätta vad jag förväntar mig av dem utifrån en förutbestämd könsmall.
Jag har också en extremt aktiv tjej hemma. Hade hon varit kille hade nog inte lika många reagerat, suck… Men förväntningar på tjejer är helt annorlunda har jag märkt.
Amen.
Dotterns pappa (som är uppvuxen med 6 bröder) har fått för sig att det är jätteskönt att ha fått en dotter för tjejer är ju så lugna. Jag får förbereda honom så gott det går inför vilka kvinnor hon brås på ifrån min släkt, vår starka vilja, envishet, verbala förmåga att framföra argument i tid och otid och den extremt utåtriktade puberteten…
Jag försöker verkligen tänka på det där när jag träffar bebisar och barn, hur jag pratar med killar och tjejer. Ibland kommer jag på mig själv med att använda adjektiv som ”stor, häftig, cool” och så vidare till killar och ”fin, duktig, mysig” till tjejer men för det mesta (hoppas jag…) tänker jag innan på hur jag uttrycker mig. Men det är bra att det ges många tillfällen att öva bort såna dumheter nu när jag träffar föräldrar och bebisar under föräldrarledigheten
Om ett barn är har svårt att sitta still och nån tittar snett är det väl bättre att säga att barn är barn istället för att änvända ett visst kön. Samma sak när jobbarbrallorna är i tvätten och vanliga byxor ska på.. även då är barn barn, oavsett kön! Har nämligen fått höra, fler gånger än jag kan räkna, att det är konstigt att mina killar är så medvetna om vad de har på sig, det är ju så tjejer brukar vara! Jag var sån, kanske brås dom på mig.. Vad vet jag. Dom är som dom är och det är precis därför jag älskar dom. Att dom inte kan sitta still i fem minuter beror knappast på att dom är pojkar utan på att dom har en massa energi som måste ta vägen någonstans. Och att dom inte vill ha vissa kläder tycker jag är kanon.De har en åsikt, liksom!
Har fått ära att vara mamma åt både en son och en dotter..
, den ser vi att även syrran har, trots den ringa ålder av 6 mån…
Hmmmm vet inte helt hur jag förhåller mig till genustänket.. När jag pratar till sonen blir det allt från söt, stark, fantastisk, fin…
Men då han träffar sin bästis på förskolan som han längtat efter och de båda har svårt att visa känslor, så ist för att kramas så brottas de!! För mig blir det en ‘killgrej’. Snälla rätta mig om jag har fel!
Men all energi som han springer runt med
Han har börjat intressera sig för kläder, men än är han inte svår att klä.