Min minsta unge är två år, älskar djur och klär på sig sina kläder själv. Hon väljer gärna tröjan med björnar, eller den orangea med ekorren på. Ibland väljer hon en klänning med rosa flamingo.
Det är slående hur olika hon blir bemött av vuxna människor beroende på vad hon har valt för kläder på morgonen.
När hon har sin bruna björntröja är det “Hej Minea, hur är det idag?“
När det är rosa flamingo byts den vuxnes röstläge ut från vanlig ton till en gäll överton, nästan babyspråk, och den första kommentaren är ofelaktigt “Nämen hej Minea! Vad fin du är!“.
Min unge är två år och det är smärtsamt att se hur hon reagerar på orden “vad fin du är idag“. Hon blir självklart glad, och lite blyg över uppståndelsen.
Men om hon är fin idag, då måste det finnas ett fult också. Eller?
Jag kommer ihåg när min stora unge en dag plötsligt sa “Jag vill vara fin på dagis idag, precis som Kajsa och Maria. Jag vill ha min klänning.“
Från den dagen är mina val av praktiska och lekvänliga kläder längst ner på listan och det är en evig kamp varje gång jag försöker argumentera för bekvämlighet och värme, medan hon tvunget vill ha kjol och puffärmar.
Bekräftelse genom utseende, inte genom person. Oj, vad vi har pratat om detta med vår stora.
Vad ordet fin betyder. Hur man kan vara fin som person, att ordet inte bara innebär fin på utsidan. Att det är hur man är som är viktigt, inte hur man ser ut.
“När X sa att du är fin, menade hen nog att säga att du är en fin vän!” ljuger jag. För jag vet ju att det inte är sant, det var inte det hen syftade på, även om jag vill att det ska vara så.
Fan.
Min lilla unge är två år och samhället har redan börjat sitt arbete med att leda in henne i fållan.
Uppmuntra ett förväntat könsstereotypt klädval.
Bekräfta hennes yttre kvalitéer.
Jag är övertygad om att det är ett omedvetet ordval, att man endast har goda och kärleksfulla avsikter med kommentarerna.
Men det är en förklaring, inget försvar. Oavsett avsikt skapas en känsla.
Hon kan påverka sin omgivning genom sitt utseende. En blixtsnabb respons utan att hon ens behöver öppna munnen.
Jag blir så matt.




Så sant, helt galet att det är så.
Lin.. det du skriver om är så otroligt viktig!
Alltid så träffsäkert…
Bra skrivet!
Åh! Det är så sant! Det är detta jag försöker förklara för vuxna i vår omgivning!
[...] vän delade detta på facebook och jag tyckte jag skulle sprida det vidare. Filed under Lilla V | Leave a [...]
[...] är jätteroligt att inlägget om kommentarer kring barns utseende har fått många klick och delningar. Jag råkade posta det lägligt dagarna innan det hemska [...]
SÅ bra skrivet! Helt hemskt att det ska behöva vara på detta viset! :/
Klokt skrivet. Det känns lite hopplöst ibland bara…..