Idag kommenterar Amningsbloggen en amningsaggressiv artikel i Aftonbladet som jag inte tycker är värd en länk i min blogg. Men Marit lyckas bemöta sakligt och sansat.
”Att bli pappa eller medmamma handlar om mycket mer än att hämta vattenglas och torka kräk, som krönikören i Aftonbladet föraktfullt uttrycker det. I stället handlar det om att tillsammans gå in i en ny fas i livet, en fas där kvinnan och det nyfödda barnet för en tid kommer i första hand. Vill mamman amma så underlättas det enormt om partnern kan stötta amningen, både känslomässigt och praktiskt.”
Även jag reagerar bland annat på hur argument om jämställdhet och anknytning används som slagträn mot amning (även om inte dessa ord används i texten), både här och på många andra ställen, och funderar följande kring detta:
Aftonbladets krönikör vädrar i text och kommentarer inte bara ett stort förakt mot bröstmjölk, amningsrådgivare och forskning, utan även mot män. Hon har så låga tankar om män (ja, hon använder inte begreppet partner) att hon är övertygad om att de inte har möjlighet att skapa en kontakt med sina barn om de inte får ha en nappflaska i handen. Hon påstår att ”de kanske aldrig kommer in i matchen” utan nappflaska. Aldrig. Herre gud, vad är det för handfallna män hon omger sig med?
Om nu inte hon (och hennes anhängare) kan komma på något annat sätt, kan pappan kanske själv komma på något mer sätt att knyta an till sitt barn? Vad sägs annars om att bära barnet alla övriga timmar på dygnet, utöver amningsstunderna? Leka, prata med, tvätta, byta på, massera osv. Att lära sig- och svara på -barnets signaler och lämna över barnet till bröstet när hen ber om det är ett säkert sätt för en förälder att bygga ett förtroende och knyta an till sitt barn.
Kanske är det inte alls mannen som klagar och tvunget vill flaskmata? Kanske är det mamman som vill bryta sig loss och komma hemifrån (alternativt faktiskt inte vill amma) som skyller på jämställdheten? Då hamnar vi i ett helt annat läge, självklart ska ingen kvinna tvingas till amning! Att amma/delamma eller flaska är helt upp till var och en. Det har ingen annan med att göra. Men att skylla på jämställdhet blir fel i mina ögon, det förminskar mannens initiativförmåga och intelligens till ett minimum när man påstår att han inte kan knyta an utan en nappflaska i handen.
Vi kanske helt enkelt använder olika termer för samma sak? För mig är den mamman* som vill ha egentid, komma hemifrån, och därför förespråkar nappflaskan, bland annat ute efter en känsla av andrum och rättvisa. Det har inget med jämställdhet eller anknytning att göra. Det ska inte blandas ihop. Amning och jämställdhet står inte i motsatsförhållande till varandra, studier visar tvärtom att det ammas mer i jämställda förhållanden.
Krönikören avslutar med att ta upp argumentet ”ammande barn blir faktiskt också sjuka”, och självklart blir de det! Men på befolkningsnivå -mer sällan. Och när de blir sjuka blir de ofta friska snabbare. Så det är ett dåligt argument för flaskmatning och ersättning. På befolkningsnivå är det alltid fördelaktigt att välja* bröstmjölk före ersättning. Och på befolkningsnivå, av folkhälsoskäl, bör ersättning enbart användas av medicinska skäl. På individnivå är det en helt annan sak.
*Nu utgår jag från de kvinnor som har möjlighet att välja, inte de som kämpar med amningsproblem.
Jag håller helt och fullt med dig, förstår inte varför det ska hävdas att amning är ett hinder för jämställdhet, har själv skrivit ett antal arga inlägg om detta. Om man nu som par väljer flaskmatning för att man tycker att det är jämställt – hur fördelar man föräldraledigheten undrar jag? Börjar pappan vara hemma, är man hemma 50/50 hela tiden – eller är mamman hemma barnets första år och matar med flaska på dagarna och så tar pappan över matningen när han kommer hem från jobbet? Vem tar natten? Den som är hemma eller den som arbetar, tar man varannan natt? Är det rättvist mot den som arbetar? Och varför visar inte statistiken att de som flaskmatar delar lika på föräldraledigheten – snarare visar den det motsatta? Jag förstår inte argumenten för att utebliven amning främjar jämställdhet… jag har hittills inte hört ett enda som håller. Jag förstår bara inte.
Tack för ett sansat inlägg!
Väldigt bra skrivet! Jag har tipsat om det på amma vidare. http://ammavidare.blogspot.com/2012/02/mer-om-jamstalldhet-pa-sagogrynet-och.html
Jag var kanske lite för giftig?
Jag är rädd att jag själv inte lyckades vara lika sansad bara.
Jag skickade in ett eget debattinlägg på temat, men då redigerade jag det kanske alltför hårt istället så att det blev tråkigt. Nåja, återstår att se om de vill ta in det.
Tycker det är trist att man har så kort perspektiv. Barnet blir ju inte myndigt förrän vid 18 år. Även om barnet ammar väldigt mycket första tiden finns ju tid för pappan att lära känna sitt barn.
[...] I bloggen Att flaskmata skriver man att medverkande är bland andra “röster som kritiserar amningens överdrivna hälsofördelar”, samtidigt som man tipsar om den amningsfientliga krönikan i Aftonbladet som jag sågade härom dagen. [...]
Du skriver precis det som är så svårt att uttrycka utan att skuldbelägga eller trampa på någons tår. Tack!
Ser inte heller hur det skulle vara jämställt att pappan ska få flaska sitt barn?
Och nej jag har då aldrig propsat på att få flaska någon av mina barn. Jag har istället sett till att försöka underlätta och stötta så mycket som möjligt så att amningen ska vara en ”helig stund’. Jag har burit, vaggat, gullat, lekt och tycker att min anknytning till barnen är väldigt bra. Så jag tror mer på det konceptet än någon ”magisk” flaska som tydligen fixar anknytningen?!
Ursäkta språket men det är fan det dummaste jag hört och precis som Sagogrynet säger det får ju oss Pappor att verka helt handfallna och puckade.
Är man sedan en sån pappa som inte kan förstå att anknytningen kommer till av att vara närvarande med sitt/sina barn så tror inte jag att jämställdhet är något som ligger högt i kurs hos den personen.
Herre Gud, vi Pappor får mata våra barn så det räcker o blir över ändå när de börjar med smakportioner. Alla mina barn (3st) har ammats och ammas fortfarande. Minsta helammas (1år) men äter även vanligt mat där till. 2-åring och 4-åring tar sig gärna en slurk bröstmjölk då och då när de vill. Ser verkligen hur alla barn njuter av att få ligga nära sin Mamma och ha egentid med henne. Hur jag som far skulle vilja förvägra mina barn denna stund av trygghet, njutning, harmoni osv. bara för att Jag vill mata dem i jämställdhetens namn, hrmm tillåt mig små le och skaka på huvudet.. NÄ den gubben gick inte..