Råder det amningshets i Sverige? Måste man amma sin bebis? Det frågar sig TV4 och Kvällsöppet och gör detta till samtalsämne för kvällen.
I bloggen Att flaskmata skriver man att medverkande i kväll är bland andra ”röster som kritiserar amningens överdrivna hälsofördelar”, samtidigt som man tipsar om den amningsfientliga krönikan i Aftonbladet som jag sågade härom dagen.
- Nej, man måste verkligen inte amma sina barn. Men ”amningens överdrivna hälsofördelar”? Jag ser det inte alls så. Bröstmjölk är normen. Att inte amma medför hälsorisker på befolkningsnivå. Vi behöver skifta fokus från amningens hälsofördelar till hälsorisker med utebliven amning.
Det är stor skillnad på att ge amningsråd på befolkningsnivå, och att ge amningsråd på individnivå. Utebliven amning är ett folkhälosproblem. Det kostar både personligt lidande och rent ekonomiskt. Grovt omräknat till svenska förhållanden, med hänsyn tagen till befolkningsstorleken i Sverige samt andel ickeammande barn i Sverige, är det 85-170 miljoner kronor/år.
Jag tycker inte att informationen om hälsofördelarna med amning är överdrivna, jag tycker att de (av hänsyn till de som inte ammar?) är gravt underdrivna. Jag upplever inte att man pratar tillräckligt om hälsoriskerna med utebliven amning idag.
Jag har redan skrivit min mening om vad som orsakar en känsla av amningshets.
Att det är i det gapet mellan de egna (eller de pålagda) förutfattade meningarna om hur amningen bör vara, och bristen på hjälp, stöd och kunskap om hur man ammar rent praktiskt – som en känsla av amningshets gror.
Man tänker att man borde men man vet inte hur. Stödet lever inte upp till de upplevda kraven. Detta är oerhört stressande.
Det är lätt att skylla på amningspress när mamman mår dåligt då amningen inte kommer igång, istället för att se bristerna i vården. Bristen på hjälp och stöd att lyckas amma om man vill.
Dessa individer, som personligen upplever denna press, är utsatta för omgivningens okunskap. Det är djupt beklagligt men inte ett argument mot amning i allmänhet.
Att amma eller inte amma är helt upp till var och en. Men om man vill amma har man rätt till all den hjälp och allt det stöd man behöver för att lyckas. Och man har också rätt att veta vad det innebär, vilka konsekvenser det kan få, att välja bort amningen.
Vill bara såga Hej för jag har just hittat hit. Jättebra blogg om viktigt ämne! Jag bor själv i USA och då amningklimatet här är minst sagt anstängt så har jag sökt mig till sk amninggrupper här. Trots att jag fött och ammat två barn i Sverige tidigare har jag nu lärt mig så mycket om amning och amningsrelation som jag tidigare inte hade an aning om. Och jag inser så här i efterhand vilken bristfällig info jag fick av den svenska vården och att det var bara tur att amningen fungerade så bra som den gjorde. Jag tvingades förvisso sluta redan runt 6 månader för att mjölken sinade, något som jag trodde var oundvikligt, eller min kropps ”fel”. Nu med rätt info ammar jag fortfarade min tvåochetthalvt-åring.
I förra veckan när min amningsgrupp hade träff så kom Sverige (som ändå ses som ett föregångsland vad gäller amning) på tal, och det faktum att amningen minskar(!). Det var inte så kul att höra. Det verkar onekligen som att pappors ”behov” av flaskmatning går före hälsofördelar med amning för både mamma och barn dessa dagar.