Det är en sak som förbryllar mig i den här amning- vs. jämställdhetsdebatten.
Och det är när man säger att pappan/den icke ammande föräldern bara kan bli jämställd om mamman inte ammar, att man bara kan dela lika på föräldradagarna om man flaskmatar. Jag får det inte att gå ihop. Länk till hårresande exempel.
Vad är det som hindrar att mamman tar ut de första månaderna och ammar om hon vill det, och att pappan sedan tar över när barnet inte helammar längre och börjar äta fast föda (efter cirka 6-8 månader). Mamman kan fortsätta att delamma så länge de vill vid de tider då hon och barnet är tillsammans.
Jag kan inte se hur amningen kan vara i vägen för delade föräldradagar?
Den Svenska rekommendationen lyder: exklusiv (uteslutande) amning de första 6 månaderna, därefter delamning i ett år eller längre.
Delamning efter halvåret kan här till exempel betyda att mamman ammar på kvällar och helger (efter jobbet). Övrig tid matar pappan/partnern med mat plus eventuellt flaska om barnet inte kommit igång med maten ordentligt.
Just delad föräldraledighetsargumentet håller inte för mig. Om man vill fortsätta att delamma efter halvåret betyder det inte automatiskt att mamman måste vara hemma på heltid.
Jag ser inte problemet? Vad är det jag missar?
Om mamman inte vill amma har vi ju ett helt annat läge. Då kan hon lättare gå tillbaka till jobbet direkt efter förlossningen och pappan/partnern kan ta första tiden med flaskmatning från dag ett. Är det detta man förespråkar i den länkade texten ovan? Att mamman ska kunna börja jobba direkt dagarna efter förlossningen? Jag kan inte se det i texten och har aldrig hört det uttalas, men det kanske är underförstått?
Jag tycker också att det är ett dåligt argument, men nog hårddrar du det lite om du säger att någon menar att mamman inte ska vara föräldraledig alls? Den som vill ha ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen förespråkar ju knappast det!
Nej, det skriver jag inte… jag skriver att pappan kan ta första tiden. Första halvan av föräldraledigheten menar jag då. : )
Det finns ju de kvinnor som har väldigt svårt att vara lediga från sitt jobb, och då kan ju det vara en lösning. Om den mamman vill amma så finns det lagar kring att man ska få gå ifrån och amma eller pumpa på arbetstid. Men vill hon inte amma så kan ju den hemmavarande föräldern mata med flaska från dag ett.
Men att mamman vill gå tillbaka till jobbet dagarna efter förlossningen har jag aldrig hört som argument, det var därför jag undrade.
Det är väl som vanligt. Kvinnor ska vara tysta, snygga och framförallt vika sig, speciellt om en man kräver jämställdhet på områden som vi i generationer tappat kunskap om och själva inte kan försvara. Ingenting får vara svårt och ta tid. Och på bilderna ser man barn som sover i vagnar och matas med flaskor av vältrimmade lyckliga föräldrar. Det ser vi ju tydligt! Det är så det ska vara. Vem väljer inte bort ont, om det gör ont. Vem skiter inte i fakta när hormonerna sprutar ur öronen. Vem värdesätter en partner som fattar noll.
Fram för amningsinformation till alla föräldrar! Och sen kan man få göra sina val! Men om man tror att amningshjälpens mission är att stressa kvinnor då är det riktigt illa ställt med amningens vara. Jag är så i-i-h-vetes trött på mödravård och barnhälsovård som inte är kompetenta nog att ge information och stöd till alla som behöver!
Och jämställdhet… om det var så enkelt att vara jämställd så är det väl bara för mig att köpa kostym, låna till en blank bil och gå in och slå näven i någons bord!?
Men alltså, seriöst. Jag häpnar! Har du läst detta också? http://www.metrolifestyle.se/faktoider Jag försöker kommentera på sidan men kommentarerna fastnar inte. :/
Blir bara förbannad när jag läser om jämställdhetsargumentet, grrr…. Vårt 1a barn ammade i nästan 3år, men det var pappan som tog all föräldraledighet, jag har bara tagit mina 60 dagar som ej gick att överlåta. I ett jämställt förhållande är det inte antalet dagar hemma med barnet som räknas utan hur man fördelar och får till vardagslogistiken :0) Eftersom han var hemma så mkt med 1an så tog jag den mesta av ledigheten med 2an. Det är ju många andra saker och omständigheter som spelar in hur man fördelar sin ledighet, inte antalet föräldradagar hit o dit….att folk inte kan lära sig det!!!!!! Har man långt till jobbet och tar 50% föräldraledigt kanske man ändå inte är mer med sina barn än ngn som jobbar 100% i samma stad som man bor. Det beror ju på arbetstider o restider oxå inte bara på antalet föräldradagar som tas ut av var och en.
Aldrig heller står det ngt om att man som mamma kanske är trött efter graviditeten/förlossningen och behöver några månader på sig för att komma i form…är det inte PK att prata om kanske, det tycker jag är en viktig aspekt som kommit i skymundan.
Nä att flaskmata löser inga jämställdhetsproblem, den som tror det lurar sig själv att det är så enkelt. Att vara jämställd är inte detsamma som att vara eller göra lika!!!!! Att vara jämställd är att få respekt för det man gör, vilket gör att det ammas mer i jämställda förhållanden. Inte konstigt alls om man tänker efter :0))))
Precis så gör vi. Jag är hemma 7 månader, under helamningen och sedan är min man hemma pappaledig, medan jag jobbar deltid för att lätt kunna både deltidsamma och arbeta. Jag ser verkligen inte amningen som ett problem för jämställdhet, vi är tvärtom väldigt jämställda och delar föräldradagarna exakt 50%-50%.
Jag helammade i prick 6 månader, började jobba 60 % vid 7 månader och jobbade heltid igen vid 9 månader. Nu ett år senare ammas hen fortfarande och pappa kommer vara hemma i minst 6 månader till.
Pumpning och amning på lunchen i starten funkade alldeles ypperligt för oss!
Ett argument för att pappan ska flaskmata brukar vara att han då får samma chans som mamma att knyta an till barnet. De som argumenterar för detta tror alltså att amning är det enda sättet man knyter an genom och därför har pappan rätt att också mata barnet från början. Jag anser att det är uttryck för en bristande fantasi då pappan har hur många möjligheter som helst att skapa stunder med barnet som bara är deras och där de får en chans att lära känna varandra ordentligt.
Att den ena föräldern är föräldraledig innebär ju att hen är hemma med barnet. Då brukar den andra föräldern jobba. Om man har ett ”vanligt” heltidsjobb så innebär det 8 timmar 5 dagar i veckan.
Vi gör ett litet räkneexempel:
En vecka har 168 timmar.
En heltidstjänst innebär i snitt 40 timmar jobb/vecka.
En femdagars arbetsvecka med 30 minuter till jobbet blir 5 timmar restid.
7 timmars sängtid/sömn per natt blir 49 timmar/vecka.
Efter dessa tre tillfällen då den arbetande föräldern inte aktivt kan umgås/sköta om barnet återstår 74 timmar på en vecka!
Nu är detta givetvist från familj till familj. Men jag blir så less på att det hela tiden låter som att bara för att den ena föräldern går till jobbet så kan hen INTE vara med barnet. Ungefär som att hen inte var hemma något alls. Eller är så slut och trött och barnet är den föräldralediges ansvar då hen är hemma på dagarna.
Något gjorde man ju innan man blev föräldrar efter att man kom hem ifrån jobbet. Och med den ena föräldern hemma så efter dom första månaderna så finns det ju mer tid över till barnet på den arbetandes förälders ”fritid” än det fanns innan. Just för att den ena föräldern är hemma och kan göra bort en del vardagssysslor som i vanliga fall görs efter arbetstid.
Jämnställdhet handlar om så mycket mer än bara föräldradagar. Vart amningen kommer in i bilden överhuvudtaget har jag fortfarande inte hört några vettiga argument om.
Alla måste få välja själv hur man vill mata barnet, eller ska vi säga ifrån oss rätten att välja till fördel(?) för jämnställdheten?
Jag kan köpa argumentet fullt ut – så länga mammorna inte är föräldralediga mer än halva tiden….. med yngsta (nu 6,5 år) pluggade jag på heltid hennes första 3 år (på distans förvisso) och jobbade 25% och hon helammades 6 månader om inte längre – första året var hon med i skolan, sedan så följde hon och pappan med till skolorten – jag har just tagit ut mina sista mammadagar (de där 60 som bara är mammans) maken har tagit allt annat. Hon ammades i drygt 2,5 år iallafall utan problem.
Vi delar lika och jag var hemma i åtta månader. Amma ska jag göra länge hade jag tänkt
Det går jättebra att delamma och jobba heltid.
När jag kommer hem är det amma och mysa som gäller först av allt. Sen ammas det en hel del under kvällen men det gjordes det ju innan jag började jobba också.
Många blir förvånade över att jag börjat jobba igen. De verkar tro att jag inte vill vara hemma.
Det är klart jag vill ! Men det vill min sons pappa också. Han vill lika mycket som jag vill vara hemma med honom. Skulle jag förneka honom det?
Jag ser blickarna och hör tonfallen men ingen törs säga nåt till mig rakt ut.