De allra flesta kvinnor är fysiskt utrustade för att kunna amma. Trots detta är en uppfattning om att inte ha tillräckligt med mjölk den vanligaste orsaken till problem bland ammande kvinnor. (Riordan, Wambach, 2010) Frågor om otillräcklig mjölkmängd och svag viktuppgång är också de vanligaste amningsfrågorna jag får via mejl och de mest sökta inläggen i bloggen.
Varför är det så här?
Jag tror att det handlar om många olika saker. Omgivningens kommentarer, egna förväntningar och/eller förutfattade meningar, grundläggande amningskunskap fattas (tänk tillgång och efterfrågan), självtillit och omgivningens bristande stöd. Läs gärna kommentarerna under det här inlägget, om att mäta längd och inte luras av omgivningens vikthets.
Anatomi och fysiologi i all ära, men social och kulturell påverkan har en stor betydelse när det kommer till möjligheterna för en kvinna att uppnå och uppleva en tillfredsställande amning. Att passa in i mallen, att följa normen, kan vara oerhört viktigt (till och med avgörande) för många. Den snäva normen kan även påverka oss helt omedvetet. Den sociala och kulturella påverkan börjar redan i barndomen. Genom att våga bryta normerna, våga prata om amning och amma i det offentliga rummet kan man påverka och medverka till att ta kål på en del myter som tyvärr försvårar och ibland till och med omöjliggör amning.
Att vara normbrytare, att vara (eller känna sig) ensam om sitt val av sätt att göra en sak på, kan vara svårt. Den svenska amningsnormen är oerhört snäv. Man ska amma men inte för mycket och inte för lite. Inte för kort tid och inte för länge. Helst ska man hålla sig runt 6 månader. Acceptansen är generellt låg för dem som väljer delamning, flaskmatning eller långtidsamning.
Det här med amningsnormer är inte för mig och därför känns det viktigt att visa en annan sida, att visa att det finns fler sätt att göra det på. Och det handlar inte bara om amning, det kan även handla om sömnmetoder (vilka jag ogillar skarpt) och annan självständighetsträning (självständighet är någonting som utvecklas, inte något som måste läras in. Och definitivt inte i tidig ålder. Detta är ytterligare en kulturell föreställning).
Jag ammar mitt barn till sömns varje kväll medan jag bär henne i min famn. Hon sover i min säng och ammar fritt dygnet runt. Hon är 2,5 år.
Jag ammar på ett (1) bröst och så har jag gjort i 31 månader nu. Detta är också ett sätt.
Vilket bra inlägg. Tycker du sätter fingret på många ”små” bitar som gör stor skillnad. Att ha någon form av kontakt med andra som ammar tycker jag är ett viktigt stöd, själv har jag hittat en på nätet. Funderar ibland på hur våra liv hade.sett.ut annars. Hade jag orkat gå den väg som känner är rätt för mig och mitt barn eller hade jag gett upp efter en kommentar för mycket? Tror att de delar du nämner hänger ihop till stor del. Om man ammar för länge blir barnet osjälvständigt och kan inte sova utan mamma. Och detta verkar de.flesta se som sanning och också ett hot. Mot vem eller vad? Herre min je, vi har ansvar för barmet i minst 18 år och har väl ingen anledning att . Känner dock själv att jag inte orkar förklara mig och håller mig ofta.likgiltig vid kommentarer. Borde kanske starta en diskussion kring det istället? Om man tänker att mycket egentligen beror på okunskap och god vilja…
Åh, vad härligt! Så ammar vi också -på natten, fritt, till sömns och på ett bröst… Min som är 16 månader och vi har inga planer på att sluta amma.
Tack för att det finns sådana som du som vågar visa på alternativ. Jag ammade min son i 2,5 år, trots att jag när han var nyfödd var övertygad om att jag skulle amma i max 8-10 månader. Tror kanske inte att jag hade gjort det om jag inte kunnat läsa så mycket fint om långtidsamning bl a här och på amningsbloggen. Tyvärr har jag själv inte varit lika modig så det är bara de närmaste som vet att vi ammade så länge. Nu väntar jag barn nr två om ett par månader och är nu inställd på att amma länge. Jag hoppas jag kommer vara modigare denna gången, jag vill ju egentligen också vara med och bidra till att långtidsamning normaliseras.
Mitt barn är 1 år nu och hon får amma fritt, dygnet runt. Jag ammar henne till sömns varje kväll och oftast på dagarna. Jag har inga tankar på att sluta amma än på länge, mitt barn tycker mycket bättre om bröstmjölk än mat och jag vill att hon ska få ta det i sin takt. Om det innebär att hon ammar när hon är 5 får det vara så tänker jag.
Jättebra inlägg!
Jag har nog haft tur för jag fick ganska få negativa kommentarer när jag ammade efter 12 mån. Dessutom har jag två bekanta som ammat sina barn i två år. Ammade totalt i 7 år, men efter 3 år var det få som visste. Ammade till sömns i 4 år.
Håll utkik på Amningshjälpens hemsida för snart kommer en faktatext kring ”för lite mjölk”!
Så länge passar jag på att tipsa om mitt nya inlägg kring långtidsamning
http://lagomtnormativt.blogspot.se/2012/04/ett-socialt-experiment.html
Blir så glad över att få läsa sådana här inlägg, jag har alltid velat amma mina barn men aldrig tänkt så mycket på det tills min dotter föddes för 3 månader sen. Nu har jag tanken att vilja amma till sisådär 2 år om vi båda vill. När tjejen kommer vara ca 6 månader och 3 månader framåt ska pappa vara föräldraledig och jag arbeta, jag arbetar på annan ort och kommer vara borta mellan 4-8 dagar och då ska hon få urpumpad bröstmjölk men vi ska försöka börja med smakportioner med. Hoppas så att amningen kommer fortsätta fungera efter det en lång stund till men allt jag läser säger att det kommer den nog att göra
Det här var verkligen underbart att läsa! Jag ammar också min dotter 15 månader, på 1 bröst till sömns, vid behov. Bor i mellanöstern och är väldigt ensam om att amma så pass länge, är gravid med mitt andra barn och omgivningen bara väntar på att jag ska sluta. Uppmanar mig att sluta. Ingen av oss är redo för det dock utan vi tar det som det kommer!
[...] Mer om amningsnormer och normbrytare. [...]