Okej, nu vill jag prata om dåliga amningsråd.
Amningsråd som kan förstöra en fullt fungerande amning i grunden. Rådgivare som vill laga sådant som inte är sönder. Ett normalt förlopp problematiseras och ett (eller flera) problem skapas helt i onödan. Quick fix. Sådant.
Kvällsoro
Ta en sådan normal företeelse som barns orolighet kvällstid. Här får många rådet att fylla upp med ersättning inför natten för att barnet ska sova mer. Detta så kallade rådet ges även till mammor som har uttryckt en vilja att helamma, som inte har några amningsproblem. Och rådet ges ofta utan att samtidigt ge information om hur mjölkproduktionen fungerar (ju oftare man ammar desto mer mjölk bildas, hoppar man över några amningstillfällen pga ersättningen så missar man även dessa tillfällen till stimulans = risk för minde produktion), risker med tuttförvirring, mjölkstockning, information om amningsteknik och så vidare.
Varför rekommendera ersättning och riskera att ställa till problem för amningen istället för att förklara att det är helt normalt att barn vill amma ofta och länge på kvällarna? Varför inte stötta mamman som vill helamma i att det är okej att det känns jobbigt ibland? Det är helt i sin ordning att tycka att det är tungt att amma. Det är helt normalt att barn har perioder då de ammar oftare och längre, men med lite stöttning och pepp kan man lättare ta sig igenom även de här perioderna. Väldigt ofta är det övergående faser, vissa kvällar och nätter kan det kännas som att detta aldrig kommer att ta slut, men minns att det inte är för alltid, redan imorgon kan den här fasen vara över. Man får klaga! Man får tycka att det är skit, utan att för den sakens skull vilja sluta amma eller ens riskera amningen. Att komma med rådet att ge ersättning i den här situationen är inte att hjälpa mamman, det är en björntjänst, en quick fix.
Svag viktuppgång
När det gäller svag viktuppgång ser jag oerhört ofta övertramp från vårdens sida.
Amningsråd kring svag viktuppgång (eller viktnedgång) kan vara bland det svåraste. Det finns så många olika faktorer att ta hänsyn till och det finns sällan bara en orsak, ett rätt svar. Att barnet går upp sakta i vikt kan vara ett tecken på underliggande problem hos barnet, men den allra vanligaste orsaken är ändå olika amningstekniska problem. Att slentrianmässigt ge rådet att fylla upp med ersättning utan att ta reda på den bakomliggande orsaken till den långsamma viktuppgången/viktnedgången kan i värsta fall dölja en sjukdom hos barnet.
Bra att veta är att mer än 95% av de nyfödda barnen tappar i vikt efter förlossningen på grund av en naturlig vätskeförlust, i kombination med den naturligt låga volymen kolostrum som hen får i sig de första dagarna. Hela 12% förlorar 10% eller mer i vikt, bara 5% ökar i vikt de första tre dagarna enligt Jan Riordan, Breastfeeding and human lactation, 2010. Det kan alltså anses helt normalt att barnet går ner i vikt efter födseln.
Dessutom ska man tänka på att vikten inte är det enda måttet på tillväxt. Att mäta längdtillväxt och huvudomfång kan vara nog så viktigt (om inte viktigare). Bara för att ett barn ökar i vikt betyder det inte att hen växer, och en snabb viktuppgång är inte alltid något eftersträvansvärt.
Rekommendationen för amningsrådgivare är att inte börja prata ersättning om inte barnet gått ner mer än 10%. Det är alltså helt okej för ett barn att gå ner upp till 10% efter födseln, utan att ersättning ska introduceras.
Vid 5-7 % nedgång bör amningsrådgivaren fokusera extra på att stötta mamman och barnet i amningsteknik, se till att barnet har ett så bra tag som möjligt, hjälpa till att komma tillrätta med eventuella sår och smärta och prata om hur mamman kan öka sin mjölkproduktion (grundläggande anatomi, hur mjölkproduktionen går till mm). INTE prata ersättning då man vet att detta orsakar dåligt självförtroende hos mamman och ställer till med problem för mjölkproduktionen.
Jag hade nyss kontakt med en mamma som utsatts för Bvcs missriktade välvilja (läs dåliga amningsråd) kring svag viktuppgång. Barnet hade inte gått ner 10%. Barn låg inom det helt normala spannet och mamman ville helamma.
Bvc gav ändå rådet att ge ersättning var 4:e timma med argumentet att bröstmjölken inte räckte. Här borde bvc ha varit oerhört noga med att samtidigt rekommendera mamman att amma så ofta som möjligt däremellan. Fri amning vid tidiga signaler hos barnet under dessa fyra timmarna mellan ersättningsmålen, men det glömdes visst bort. (Mamman ammade nu enbart i samband med ersättningsmålen.) De borde dessutom ha lagt upp en plan dem emellan, där ersättningen skulle fasas ut så fort som möjligt och stöttat mamman under hennes väg mot helamning eftersom hon uttryckt en stark vilja att helamma. Vidare skulle de gett råd om hur hon förbättrar amningstekniken, ökar sin mjölkproduktion, uppmuntrat bröstkompressioner, undviker tuttförvirring, berättat om hjälpmedel som tillmatningsset, koppmatning med mera, men inte heller detta togs upp. Ett mycket effektivt sätt att i grunden förstöra en amning med andra ord. Den här mamman har nu, på grund av dessa mycket amningsovänliga råd, en oerhört brant uppförsbacke mot sitt mål helamning.
Matintroduktion
Att stressa matintroduktion och ökade portioner är ett annat sätt att underminera amningen för den som har en vilja behålla amningen länge.
Idag vet man att introduktion av tilläggskost före 17 veckors ålder kan medföra negativa hälsoeffekter. Och man vet att det inte föreligger någon direkt fara för låga järnvärden hos friska fullgångna barn, speciellt de sent avnavlade, vid senarelagd matintroduktion. Gluten bör introduceras under skydd av amning, vilket betyder att om du inte har tänkt sluta amma på 6-månadersdagen så är det absolut ingen fara att vänta med glutenintoduktion. Ta det lugnt! Att barnet visar intresse för din mat runt fyra månaders ålder behöver inte tvunget betyda att hen vill äta den. Hen visar lika mycket intresse för din mobil, fjärrkontrollen och allt annat du riktar din uppmärksamhet mot, eller hur? Ett väldigt bra sätt att introducera mat i lugn takt och därmed även ge amningen en chans att hänga kvar så länge ni båda vill är att servera barnet plockmat, eller BLW (baby led weaning).
Ett amningsvänligt råd kring matintroduktion, för den som vill behålla amningen, är alltså att följa rekommendationen om exklusiv amning i sex månader, och när man börjar ge fast föda så byter man inte ut mål, utan man fortsätter amma som vanligt och lägger till fast föda utöver bröstmjölken, mer och mer efter hand, i lugn takt. Stressa inte med att öka matmängderna. Så länge man ammar fritt, barnet är piggt och aktivt och inte går ner i vikt, vet man att barnet får i sig det hen behöver.
Nattamning
När det gäller nattamning är det väldigt många som får oombedda råd av omgivningen eller av vården. Ett problem skapas trots att mamma och barn kanske trivs, men där omgivningen har en föreställning om- eller bara anser att barn vid en viss ålder bör sluta nattamma. Ofta får mamman även direkta frågor om det inte är dags att byta ut amningen mot ersättning eller välling nu. När omgivningen ifrågasätter och problematiserar amningen är det lätt att detta sätter igång tankar hos familjen och osäkerhet uppstår.
För en mamma som oroar sig över att barnet ammar ofta på natten och undrar om det har med hennes mjölktillgång att göra, om hennes mjölk inte räcker till, eller är trött på grund av nattamningen, är inte alltid ersättning det bästa svaret. Att sluta amma på natten och istället ge ersättning eller välling behöver nämligen inte betyda att barnet slutar vakna på natten. Kanske vaknar barnet av anledningar som inte har med hunger att göra? Barn vaknar av många olika orsaker, långt upp i åldrarna, de kan vara kissnödiga, de kan ha mardrömmar, växtvärk, förkylningar och så vidare. Att vilja amma i de här lägena kan ha mer med till exempel trygghet att göra än med hunger. Här kan det vara onödigt att blanda in ersättning om mamman har en vilja att helamma, det kan finnas många andra sätt att lösa problemet. Att hitta bekväma sätt att nattamma på, så att mamman kan slumra/sova och amma samtidigt är ett sätt. Om det handlar om trygghet så kan även den ickeammande föräldern trösta och ge trygghet, man kan kanske dela på natten, mamman kan till exempel amma första halvan och sova andra halvan av natten och så vidare. Det är såklart väldigt individuellt från familj till familj hur man löser situationen, men det finns mer och mindre amningsvänliga sätt att välja på.
Amningsvila (amningsuppehåll)
Mitt sista exempel på dåliga amningsråd får bli rådet om amningsvilan (= göra ett amningsuppehåll). Så många som hör av sig till mig med amningsproblem till följd av att de fått rådet att amningsvila, pumpa och ge med flaska. När de fått sår –amningsvila, pumpa och ge med flaska. När de fått mjölkstockning – amningsvila, pumpa och ge med flaska. När barnet amningsvägrar – amningsvila, pumpa och ge med flaska. När barnet är tuttförvirrat – amningsvila, pumpa och ge med flaska…
Vad är det för råd?! Jag blir tokig. I de allra flesta fall är det ju helt kontraproduktivt!
Följ de inbäddade länkarna för bättre amningsråd rörande varje specifika fall.
Jag vill även tydliggöra att de dåliga råden riktas mot mammor som har en vilja att helamma. För den som vill delamma eller inte amma alls kan de här råden fungera alldeles utmärkt.
Vilka dåliga amningsråd har du fått, som du vill varna för eller berätta om?
.
Läs mer om amning i min bok Amning i nöd och lust!
.
.
.
Jag älskar det här inlägget och håller med allt som du skriver här. Vad synd att inte alla bvc sköterskor har den här kunskapen.
Tack så mycket!
Jag fick höra när dottern var 2 månader och inte gått upp enligt schema ‘Du har inte tillräckligt med mjölk, du måste ge tillägg’ utan en fråga om hur jag ammade, om jag ville helamma eller om jag visste någon orsak att barnet inte gått upp lika mycket denna gång. Min dotter hade haft svåra problem med magen för att jag ätit baljväxter och jag hade precis förstått sambandet själv och allt börjat bättra sig när vi var där men det ville inte sköterskan höra på ‘Det beror inte på det’ var hennes enda svar fast jag tydligt såg att det berodde på det. Jag vägrade i alla fall ge tillägg för min dotter hade inte stått still i vikt eller gått ned, bara gått upp lite mindre än tidigare och ‘surprise’ jag hade rätt hon gick upp i vikt helt normalt sen och vid 5 månader hade hon tagit sig tillbaka till den gamla kurvan igen utan varken tillägg eller mat (ja, hon hade fått smaka lite på fingret men inget som gav någon mättnad) och vid 7.5 månad hade hon tagit sig upp en halv kurva till nu med två mål mat också. Jag är så tacksam att jag direkt förstod att de hade fel när de sa så även om det krävdes några besök på din blogg och lite andra ställen för att få faktan bakom som visade att det jag kände var rätt och deras råd dåligt. Jag är djupt tacksam för andra ammande mammor som gett stöd och hjälp för jag ville verkligen amma och inte ge ersättning om det inte handlade om liv eller död och det gjorde det verkligen inte i min dotters fall.
Mitt BVC är inte så duktigt på amning tyvärr, läkaren som undersökte min dotter då när hon hade gått upp lite för lite hävdade att mjölken blir blaskig på kvällen vilket jag dock redan då visste var rent svammel och sköterskan påstod nu senast att det faktum att min dotter följde mittkurvan visade att hon fick nog med mat. GAAAH!!!
Tack för din amningsberättelse! Så underbart att du kunde stå på dig, lita på dig själv och göra ditt eget val. ❤
När min son var 3veckor började han kräkas STORA mängder, ofta helt oprovocerat. Fick då rådet från BVC att avbryta varje amningstillfälle då man ansåg att han var för glupsk. När sonen var två månader hade de sagt på BVC att hans viktuppgång var ok men stannat upp lite det sista å jag fick en dålig magkänsla då jag tyckte att han blivit slö å inte skrek efter mat längre. Åkte därför å vägde honom å det visade sig att han gått ned till sin treveckorsvikt å var nu dryga 2månader å åt minst var tredje timma. Barnmottagningrn skickade oss akut till DS I Gbg då man trodde att det var nåt stopp i magen. Både kirurger å medicinare utredde honom grundligt i flertal dagar med skiktröntgen, blod å kissprover mm å oron var skyhög….tills det visade sig att han svultit. Alltså fått i sig för lite mat då avbruten amning bidragit till minskad produktion vilket bidrog till ett slött barn som bara sov nästan. Han är nu 8 månader å fullt frisk men kräks mkt än men sim vissa barn gör. Så avbryt inte amningen i onödan vänner! Allt gott!
Tack för din amningsberättelse! Vad skönt att han mår bra idag. ❤
Så himla bra inlägg. Önskar alla kunde ta del utav det, det är så svårt att förmedla all denna info i ett inlägg/kommentar på någon blogg. Men det behövs, det är så uppenbart! Inte minst punkt 1 som jag tror gör att majoriteten börjar med ersättning.
Håller HELT med Timea att BVC-ssk borde ha denna info!
Tack!
Javisst blir man less! 😦 Extremt besviken på patienthotellets personal som då dottern var 3,5 dagar började prata ersättning då hon inte vändt i vikt. Denna gången kunde jag bita ifrån men tyvärr inte med första barnet där amningen blev ett rent h-vete och inte började fungera förrän efter 3 mån. Denna gången var jag sååå glad att allt verkade fungera men sköterskan på patienthotellet slog ner mig i skorna direkt… Många mörka tankar och tårar tack vare henne men någon ersättning blandade vi inte in denna gången. Dottern i fråga vände i vikt och går upp precis perfekt i vikt och det är SÅ underbart att allt fungerar denna gången!
Det är väldigt ledsamt att man som nyförlöst ska behöva ”bita ifrån” och försvara amningen. 😦 Men vad skönt ändå att du kunde stå på dig den här gången! ❤
[…] jag Sagogrynets blogg. Hon skriver om Underminerad amning, dåliga amningsråd! Mycket bra skrivet. Länkar dit, läs […]
Tack för ett fantastiskt bra inlägg och blogg. Har länkat detta inlägg från min blogg. Har även skrivit några rader där om några av mina egna upplevelser!
Tack tack! 🙂
[…] om amning är Sagogrynets blogg. Sagogrynet gav mig idén till det här inlägget genom dagens inlägg där hon ger exempel på vanligt förekommande, felaktiga amningsråd. Läs det, om du ammar, vill […]
Vilket bra inlägg! Har genast länkat från min blogg!
http://doktorcecilia.wordpress.com/2013/03/21/varning-for-daliga-amningsrad/
Tack! Och tack för det! 🙂
Jättebra inlägg!
Känner igen mig i den första punkten; jag blev ärligt talat chockad över att mitt barn ammade så ofta och så länge i början, och tyckte att det var jobbigt ibland. När jag nämnde det på BVC fick jag genast rådet att börja med napp, samt ge ersättning ibland för att få vila från amningen. Jag fick dock ingen info om hur detta skulle kunna skada amningen. Är väldigt glad att jag litade på min magkänsla och inte gav någon ersättning. Men jag önskar att BVC bara kunde ha sagt att det är fullt normalt att en nyföding ammar, ammar och ammar, och att det avtar. Det hade gjort mig nöjd bara att få höra det.
Tack!
Jag är så fruktansvärt ledsen över att just detta som du beskriver här är så oerhört vanligt.
Varför är vissa inte mer intresserad av sitt yrke än att de kan se till att lära sig det mest grundläggande inom amning, när de jobbar med nyblivna föräldrar? Hur kan de missa (eller inte bry sig om) vilka konsekvenser det leder till? Och mammorna som följer de råd de får – inte lyckas amma – tror att de har ”provat allt” då de följt bvcs (i dessa fall usla) råd – och sedan lägger skulden på sig själva för att de ”inte har tillräckligt med mjölk”… jag blir bara så ledsen.
Vilket superbra inlägg!
Jag tyckte att de var mest jobbigt att vi fick så väldigt många olika råd på BB. Bland annat att han inte fick suga så länge, då skulle mina bröst få sår. Jamen, det gör ju inte ont tyckte jag? Jaja, du väljer ju såklart själv men det där kommer inte att fungera, säger personalen och går med en djup suck ut ur rummet.
Och i samband med hemgång så blev vi tillsagda att vi måste (MÅSTE) stanna på vägen och köpa ersättning och ge barnet.
Tack!
Hu, vilka sätt att försöka sänka någons självförtroende och självtillit. 😦 Jag hoppas att du hade andra stöttande människor omkring dig? ❤
ja, tackolov var min fantastiska syster och min fantastiska pappa hemma hos och tog hand om djuren. Pappa sa att ”Ellinor, din mamma sålda 150 liter mjölk när du var liten. Det finns så det räcker åt den här lilla.” Och min syster som har två egna barn tyckte att det tar ett litet tag ibland, men det kommer att komma igång, det är bättre att barnet får suga så mycket det vill på dig. Och så var jag ju med i AH i Umeå då, så jag hade några andra som jag kunde fråga om råd. 🙂
Underbart! ❤
Vilket bra inlägg!
Jag fick mitt första barn nu i januari och redan på bb tycker jag att de tabbade sig ordentligt. Det är ju meningen att de ska kolla bebisens grepp runt bröstvårtan och det gjorde de men de lyssnade inte alls på vad jag sa utan sa bara att ”det ser bra ut” även fast jag sa att det gjorde ont. Inte bara att det gjorde ont innan mjölken runnit till utan hela tiden och min ena bröstvårta blev alltid helt sned efter amning. Trots att jag bad flera olika personer ur personalen att hjälpa mig sa de bara att det ser bra ut. Det slutade med att jag fick jättetrasiga bröstvårtor och grät mig igenom amningarna första veckorna för att det gjorde så ont. När jag väl kom till bvc så var bröstvårtorna redan trasiga och då var det ju försent att hindra det. Men jag fick i alla fall hjälp med greppet och tips på amningsnappar som gjorde det onda uthärdligt i alla fall.
När vi skulle åka hem sa barnmorskan på bb att vår bebis skulle äta minst var fjärde timme och att han inte fick äta för länge och somna ifrån eftersom att det skulle bli jobbigt för mig om jag var tvungen att amma hela tiden och inte hann göra någonting annat. När jag frågade hur länge han skulle amma så sa hon 20 minuter aktiv amning på varje bröst. När vi väl kom hem så ville han inte alls amma mer än kanske 10-20 minuter totalt. Inte för att han somnade utan för att han verkade nöjd men jag blev jätterädd att han inte skulle få i sig nog eftersom att en kort amning enligt barnmorskan på bb var 40 minuter. Som tur var har jag en jättebra bvc-sköterska som lugnade mig och sa att bara han åt ungefär 10 minuter var fjärde timma tills vi kunde väga honom dagen efter så var allt bra. När vi vägde honom då han var 4 dagar gammal hade han gått upp över födelsevikt och det visade sig att jag inte alls behövde oroa mig. Nu har jag massor med mjölk och han ligger över normalkurvan.
Jag är väldigt tacksam att min bvc-sköterska aldrig föreslog ersättning för när det gjorde som mest ont där i början var jag nära på att ge upp och hade jag fått en knuff i den riktningen av bvc så hade jag kanske gjort det trots att jag verkligen vill helamma. Nu är jag väldigt nöjd att jag inte gav upp.
I efterhand kan jag tycka att det var väldigt konstigt vad hon sa på bb om att jag inte skulle låta honom amma längre om han ville det. Det känns som att hennes utgångspunkt var att amning bara är födointag. Men då glömmer hon ju att det kan vara närhet och ett sätt att komma till ro också. När de är helt nya är det väl inte så konstigt om de vill vara nära mamma mycket och snutta. Dessutom känns det som att det finns en poäng med att de ammar mycket i början då mjölkproduktionen ska komma igång ordentligt och bebisarna ska växa till sig så att de klarar av att vara ute i världen.
Tack!
Tack för din amningsberättelse!
Ja, det där är ett riktigt dåligt amningsråd. ”Det ser bra ut”. Det går inte alltid att se på utsidan om taget är bra, det är ni som ammar som känner hur det känns på bröstvårtan inuti barnets mun. Om det inte känns bra så är det inte bra, oavsett vad Bm säger! Stå på er och kräv den hjälp ni har rätt till!
Hmmm… det där med att äta var fjärde timma igen. Det är vanskligt att säga att barnet ska äta ”minst var fjärde timma” eftersom många bara hör det där sista ”var fjärde timma” och missar det viktigaste ordet minst. Det är bättre att säga att det aldrig ska gå längre tid mellan amningstillfällena än tre-fyra timmar och att det är fördelaktigt om barnet äter betydligt oftare för att mjölkproduktionen ska komma igång ordentligt. Fri amning är vad som ska rekommenderas, ingenting annat. Och absolut inte reglera amningslängden i tid! Det är så individuellt hur ofta och hur länge ett barn vill amma, det ska inte en barnmorskan eller sköterskan lägga sig i och försöka reglera (så länge det inte handlar om att det går alldeles för lång tid mellan amningarna, om mamman inte ser barnets amningssignaler osv. Men att begränsa barnet är helt fel.) Att dessutom lägga på mamman (dig) sina egna känslor inför amningen, att det är jobbigt osv är ett tjänstefel, inte omtänksamt.
Det är ovanligt att mamman klarar att uppehålla en tillräcklig mjölkproduktion genom att amma 10 minuter var fjärde timma, vilken tur att du hade så mycket mjölk! ❤
Du har helt rätt i det sista stycket! Amning är så mycket mer än bara mat!
Bra kämpat! ❤
Min son gick inte upp i vikt på ca 1 månad när han var 2-3 månader. Han hade svår kolik och skrek flera timmar i sträck. Gallskrek verkligen. Jag mådde såklart inte så bra av detta jag heller men min ordinarie BVC sköterska var så cool och stöttade mig massor i att amningen gjorde sitt men att han gjorde av med så mycket energi när han skrek. Han växte fint på längden och runt huvudet. Men det var så svårt för alla verkligen alla påpekade att han var så smal, så tanig och ”har du tillräckligt med mat verkligen” Han gnäller lite nu, det är bäst du ammar, han behöver ju mat! Fick jag höra HELA tiden så jag blev skitstressad över att amningen inte skulle vara tillräckligt. Jag sökte igen till BVC men fick då komma till en annan sköterska då min ordinarie var borta. Hon sa direkt: men du måste börja med ersättning! (Innan vi ens vägt och mätt) och jag fick strida för att förklara att jag vill amma önskade mer tips om att öka mjölkproduktionen. Men hon tyckte absolut jag skulle köpa mig en flaska och ersättning och börja ge honom det. Inte fick jag någon tips om koppmatning eller hur det kan påverk amningen. Jag gick hem och grät. Kände mig så rådvill.
Vi började med ersättning 1 gång per dygn efter amning och vi valde till natten. Han sov inte bättre för det ska tilläggas.
Idag är han 1 år och väldens matgladaste barn. Men det var en tuff start och jag skulle önska att alla BVC sköterskor på samma vårdcentral ska ge samma råd. Inte flika in deras personliga tyck och tänk. Och känna av mamman, vill man helamma och är villig att kämpa för det, öppna inte upp en koversation om ersättning på en gång!
Amma är underbart, härligt, praktiskt och i faser skitjobbigt. Man önskar de kunde säga så på föräldrautbildningarn! 😉
Tack för fint inlägg!
Tack för din amningsberättelse!
Vet du, det här vill jag sätta upp på väggen på alla vårdinstanser i sverige: ”alla BVC sköterskor på samma vårdcentral ska ge samma råd. Inte flika in deras personliga tyck och tänk. Och känna av mamman, vill man helamma och är villig att kämpa för det, öppna inte upp en konversation om ersättning på en gång!
Amma är underbart, härligt, praktiskt och i faser skitjobbigt.” Det är så bra!
Det är lika viktigt att respektera en mamma som vill helamma, som att respektera en mamma som inte vill amma alls. Man tjatar inte om amning på en mamma som inte vill, och man tjatar inte om ersättning på en mamma som vill helamma! Det finns så otroligt många saker att prova när det gäller amningsteknik och ökning av mjölkproduktionen innan den tanken ens ska infinna sig hos sköterskan. Man vet idag att bara ersättning nämns i ett sammanhang där tex barnet går upp sakta i vikt så sjunker mammans självtillit och en oro skapas. Kunskap, pepp och stöd är vad som behövs i de allra flesta fall. ❤
(sedan finns det ju fall där stödersättning faktiskt behövs, absolut. Men jag vet att det är betydligt vanligare att det sätt in som en quick fix, helt i onödan idag.)
Tack!
Tack för ett bra inlägg!
Nu efter 21 månaders amning still going strong framstår allt som självklart, men i början var det svårt att veta hur det ”skulle” vara. Jag hade inte funderat så mycket på amning innan dottern föddes, men när jag fick upp henne på bröstet efter att hon förlösts med snitt (sätesläge) och hon började leta så kändes det självklart. Jag hade ju läst innan att det kunde vara svårare att komma igång med amningen vid kejsarsnitt så jag visste ju inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Med taget var det väl sådär, personalen försökte hjälpa till, men det var mest ”det ser bra ut”. Kom hem och taget var ju inte bra utan jag hade ont, härdade ut och hade ångest över att hon inte fick i sig nog. Men jag kände att jag absolut ville amma och blev mest arg över välmenande kommentarer om ersättning.
Var på kontroll på BVC några dagar efter vi kommit hem och fick prova amningsnapp vilket vi använde några månader. Nu i efterhand känns det väldigt tillkrånglat, men där och då gick det bra och det möjliggjorde nog helamningen. Började prova utan amningsnappen och en vacker dag gick det bra utan. Jag fattade inte heller det här med att mjuka bröst inte innebar tomma bröst. Att helamma och pumpa är ingen bra kombination för en stabiliserad produktion 😉
BVC-sköterskan (en annan) sa vid senaste kontrollen då jag berättade att vi ammar fortfarande att vi borde sluta på nätterna för tändernas skull. Upplyste henne om felaktigheten i det uttalandet. Det var inte så poppis.
Summa sumarium, jag har själv fått lära mig hur det funkar genom att läsa på och följa min magkänsla. Idag hoppas jag nästan på att BVC ska säga något felaktigt om amning så att jag kan upplysa dem 😉 Nu blev det långt och lite ot…Men som sagt tack för ett bra inlägg!
Tack så mycket!
Och tack för din amningsberättelse!
Så skönt att du hittade lösningar som fungerade för er, och kunde lite på dig själv! Men tråkigt att du skulle behöva gå igenom allt detta och komma på lösningarna själv, istället för att få rätt hjälp från början. ❤ Bra att du uppdaterar dem lite på ditt bvc nu, det låter som att de kan behöva det. 😉
Tack!
När vi låg på BB var vår bebis väldigt orolig. Sköterskorna på vårt amningsvänliga BB menade att han var hungrig och/eller hade ett stort sugbehov. Jag skulle enligt dom erbjuda bröstet vid minsta pip. Det kändes inte riktigt rätt i magen, varför vet jag inte. Så en kväll när han var orolig, näst intill otröstligt, kom en sköterska in och sa att jag skulle amma. Då skulle han lugna sig. När jag sa att han inte ville tog hon tag i hans bakhuvud och tryckte in hans lilla ansikte i mitt bröst tills han knappt fick någon luft. Sen blev han helt hysterisk. När vi så kom hem hittade vi en rutin som passade den lille gossen nästan direkt. Han hade ”fått” äta alldeles för ofta. Detta var en bebis som trivdes med att äta en timme åt gången och då vart fjärde timme. Och så nöjd han var mellan amningarna!
När han så var ett par veckor och inte hade gått upp tillräckligt blev sköterskan på bvc orolig och rekomenderade dels ersättning och dels att vi väckte honom på natten för att amma. Vid nästa besök hade vi struntat i ersättningen, då han vägrade flaska, men börjat väcka honom om nätterna. Vikten var nu upp 500g på en vecka, och så fortsatte det. Då fick vi rekomendationen att sluta amma på natten. Tjosan! Det kan man inte gärna göra när man ”lärt” honom det. Det visade sig att min mjölk var så kraftig att han vid 6 månaders ålder gick upp till 10 kg! Anledningen till hans dåliga viktuppgång när han var liten var, som vi föreslagit där och då, min livmoderinflammation och hans förkylning. Men det ville inte bvc höra på då. Fast i efterhand gick de med på att det nog kunde vara orsaken…
Behöver jag säga att vi valde en annan bvc-sköterska till barn nummer två?!
Vilket bra inlägg. Skulle jag ha behövt för nio månader sedan med min son då BVC har varit på oss från dag ett om att ge honom mat utöver amningen. Skrev om det idag faktiskt. http://whitemaskgirl.wordpress.com/2013/03/28/fabriken-barnavardscentralen/
Efter att amningen havererat fullständigt med sonen och slutade i operation pga bröstböld var jag minst sagt skeptisk till att någonsin amma igen. Bara tårar och ångest sammankopplat med den upplevelsen.
Sen blev jag gravid med lillasyster och tänkte kanske ska jag prova igen. Sa till mannen första mjölkstockning som visar sig så lägger jag ner omedelbart! Så i journalen fick jag mvc att skriva in att jag rör mig inte en mm på bb innan det funkar med amning. Och fick all hjälp i världen på bb. Se sa varje gång du ammar ringer du i klockan så kommer vi och hjälper, tittar och stöttar. Kanon.
Så fick jag allt att fungera – mjölken sprutar, lillan har ett kanontag (även om hon krånglar ibland) och växer så det knakar.
Bvc sköterskan är snäll men menlös så hon kommer inte med käcka ”råd” än. Men så gick vi på första läkarundersökningen på bvc och då får jag som kommentar ”att du inte börjar med tillägg på kvällarna”. Jag höll på välta… Varför i €>##%> då?? Hon har en fantastiskt fin kurva ligger smack på medel på vikt och en över på längd med härliga tjockislår (som jag är mäkta stolt över för dom har jag gjort). Då var anledningen att läkaren inte såg att hon hade en amningspuckel. Wtf?!? Läkaren ska vara glad att hon bara fick en uppläxning av mig – och jag tänker – så lätt hon kunde sabbat allt om jag inte tänkt massor på det här med amning….
När min son nyss hade fötts och vi kom in på BB fick jag höra att han hade ett jätte bra tag, sedan fick vi träffa en barnläkare eftersom att sonen kom fem veckor för tidigt, och hon informerade oss om att han skulle få ersättning i sond. Men jag frågade henne om vi inte kunde få koppa honom istället för att amningen skulle kunna fungera. Om hon hade förklarat för mig att han kunde sondas och ammas hade jag ju inte velat koppa honom, men de hade ändå bara en plats på neontalen och eftersom att sonen var precis på gränsen så fick vi inte komma dit i alla fall.. Förrän efter några dagar. Jag fick ingen hjälp med amningen den allra första tiden efter hans födelse utan fick höra att han inte skulle orka amma.
Jag blir bara så ledsen när jag tänker tillbaka på det, sonen är fem månader idag och jag har aldrig fått ammat honom ett mål. Jag fick även höra att mjölken inte brukar komma igång och att det inte skulle fungera eftersom att jag födde i vecka 35. Men jag är nöjd över min lilla insats att jag lyckades pumpa så att han fick äta min mjölk i några dagar i alla fall.
Jag är så ledsen över att det inte blev någon amning. Visst fick jag lite hjälp någon gång på sjukhuset med att lägga till honom, men jag kan inte förstå att de har ett ”amningsvänligt sjukhus”-diplom på väggen.
Näe nu blir jag bara ledsen när jag tänker tillbaka, mådde så dåligt av att pumpa dygnet runt så jag sov inte på några dygn vilket slutade med att jag fick sömnmedicin och sedan inte fick amma.. Trots att jag bett läkaren om att jag inte ville ha något som förstörde mjölken.
Nu när jag läste igenom vad jag skrivit insåg jag att ordet ledsen förekommer flera gånger, det är väll bara eftersom att jag verkligen hade hoppats på en fungerande amning, i lång tid. Och eftersom att jag vet vad som är bäst för sonen egentligen.
Nu pumpar jag ju en timme om dagen och försöker få till det, men jag får ändå inte ut något. Och jag vet inte hur jag ska få honom att vilja suga igen..
På tredagars kontrollen kommer skrikig missnöjd bebis och trött ledsen mamma med värkande bröstvårtor. Bebisen hade gått ned i vikt trots att hon vände i vikt redan första dygnet på BB.
Barnmorskan gav mig rådet att fylla på med ersättning efter amning och att pumpa för att få igång produktionen.
Redan dagen efter var det en glad bebis som sovit gott och en glad mamma som kom på återbesök.
Ersättningen gjorde att mina bröstvårtor fick vila lite och jag kunde göra annat än amma konstant. Bebisen mådde oxå mycket bättre.
Efter någon månad gick jag upp till helamning, men har fyllt på med ersättning vid behov tills brösten anpassat sig igen.
För mig var rådet om ersättning, tillsammans med handgripliga råd om hur man ammar och uppmuntran, ett absolut toppenråd!
Hur dåligt jag hade mått annars vågar jag inte tänka på!
Inget knas med tuttförvirring, vet inte om det hade med medelas ergonomiska kalas flaska att göra eller allmänt glupsk bebis. 🙂
Så ersättning kan faktiskt även vara det som räddar amningen eller ”bara” mammans psykiska hälsa. 🙂
Jag fick rådet av bvc att ge ersättning på matten när jag råkade nämna att jag var lite trött efter att sonen fötts i v 36 och 38% tillväxthämmad, kämpat med amning, sondmat, amningsnapp, tillväxt….. Varför skulle jag upp å mecka med ersättning mitt i natten när jag bara kunde lyfta på tröjan, amma å somna om? Får man inte ens säga att man är lite sliten utan att få ersättning som enda lösningen?
När sonen var nästan 2 mån skulle han opereras för ljumskbråck. Några dagar innan på läkarinskrivningen sa läkaren till mig att jag skulle börja träna på att mata med flaska. Hon gav inte rådet utan sa till mig att jag skulle. Så personalen kunde mata honom så jag fick sova? Om jag fött honom och tagit hand om honom aom nyfödd med sladdar, sondmat, pumpning med mera klarar jag nog av att ta hand om honom efter op oxå. Varför flaska och matning av peraonalen när det var då han behövde MIG som mest?!?! Jag lärde honom aldrig ta flaska och jag stred ända till klockan 23 om att få en säng aå vi kunde få sova tillsammans så han fick komma till ro någon gång. Meningen var att han skulle legat i en sal med 3 andra barn för övervakning å jag i ett annat rum. Men ha ville inte sova där vilket jag sa flera timmar tidigare. När vi väl fick en säng somnade vi gott. Jag hade ju haft honom själv med övervakning nyfödd aå då kunde jag minsann ha det nu oxå.
Detta var 2012. Om jag bara hade vetat om din blogg då hade mycket varit enklare.
Verkligen intressant att läsa allas erfarenheter! Måste säga att jag haft tur med mina kontakter på BB och BBVC. Har fått bra stöd trots liten som kom 5 veckor tidigt och med dåligt ”sug”, fick hjälp första dygnen att pumpa ur och ge med flaska och även öva på att amma efter varje tillfälle. Trots en bebis som skrek och inte fick bra tag och som sen oftast somnade vid bröstet så fick jag bra stöd och hjälp. Fick amma med tvillinggrepp för att han skulle få bättre tag och använde amningsnapp första månaderna till han blivit större och starkare, parallellt med att jag pumpade ur och gav med flaska. Var tredje timma dygnet runt f örsta tiden, sen har liten bott vid bröstet i perioder men jag har njutit av varje minut. Aldrig nåt tal om ersättning. Är tacksam över all stöttning och peppar för hade noll stöd hemma, fick höra att jag ammade fel och konstigt och att liten skrek på nätterna berodde på amningen, att han fick för lite eller för mycket, att han inte tålde bm, mycket tjat om ge välling, ersättning osv… Efter att jag la om kosten blev det mycket bättre då liten hade allergi. Utan omgivningens stöd hade jag nog gett upp men nu ett år senare ammar vi fortfarande, liten växer så det knakar och mår toppen! Och sambon är utbytt…
Amningen med min första pojke var en mardröm från början. Direkt efter förlossningen la man pojken till bröstet och sa att han måste suga innan vi lämnar rummet, men efter en långdragen förlossning somnade både jag och bebisen, jag har till och med lite minneslucka kring min pojkes första timmar i världen. I vilket fall så sov han hela första dygnet och mitt i natten när han var ett dygn gammalt fick vi väcka honom för att försöka amma. Barnmorskan på BB försökte hjälpa mig att lägga till men min pojke bara skrek och vägrade ta bröstet, då blev jag tillsagd att det var för att mina bröstvårtor var för små, fick en amningsnapp men den ville han heller inte ta i munnen. Jag blev tillsagd att börja pumpa och ge på kopp. Han kräktes upp det jag gav på koppen och barnläkare tillkallades. De la in min pojke på Neonatalavd och sprutade in min mjölk med sond istället och gav honom en napp ”för att stilla sugbehovet”. I fem dagar blev vi kvar innan jag sa ”dra sonden jag ger på flaska istället”, ville bara hem. Jag pumpade mjölk hemma i tre veckor och gav på flaska, samtidigt amningstränade vi, tillslut lyckades jag lura honom att ta bröstet genom att använda flasknappen som amningsnapp, sen kunde jag byta till amningsnappen (vilken lycka detta var att slippa pumpa och värma flaskor). När han var sju veckor började man uppmärksamma en långsam viktuppgång på BVC, läkaren där sa att det troligtvis berodde på amningsnappen. Jag gick på eget initiativ till amningsmottagningen på KK för att få hjälp att sluta med amningsnappen, där blev jag visad det s k hamburgar-greppet och min pojke tog bröstet utan problem. Dock fick jag problem med mjölkstockningar, han släppte ofta taget om bröstet vid utdrivningen och skaffade sig favoritsidor om vartannat. Men jag kämpade och ammade helt fram till han var knappt fyra månader. Då började man se hans svaga viktuppgång även på längdkurvan och jag fick rådet att börja med ersättning (hade fram tills detta fått rådet att amma oftare, men varje amningstillfälle var redan en kamp så hade svårt att motivera min pojke att ta bröstet oftare). Började ge ersättning efter varje amningstillfälle och när han var 5 månader slutade jag amma på dagen då han bara sög minimalt innan han ville ha flaskan. På natten gick det ok att amma, men när han var 5,5 månad ville han inte ens ha bröstet på natten. Nu väntar jag andra barnet om tre veckor och har gått på Amningshjälpens amningskurs, och hoppas denna gången blir lättare, älskade att amma trots allt.
på bb sa dom att allt såg bra ut varje gång jag frågade och ville ha hjälp för att han skulle få rätt tag fick sår på ena bröstvårtan för dom lyssnade inte alls på vad jag sa och sen tyckte dom att maken skulle ta hand om sonen så han inte skulle känna matdoften från mig och vilja suga hela tiden så bröstvårtorna skulle få vila. dom ville ge sonen lite ersättning i kopp när vi skulle åka hem och när han fick ont i magen en period på kvällen/natten sa bvc sköterskan att det skulle gå minst 2 timmar mellan varje amningstillfälle så hans mage fick vila och sen skulle vi ge minifoam och sempersmagdroppar blev bara värre och värre tills vi slutade med alla droppar och sen har jag ammat fritt oftast varannan timme dygnet runt och ibland varje timme. sen verkar dom flesta vilja att han ska börja få äta saker som kex och liknande och även att han borde få ersättning så vi kan ha barnvakt och helst över natten med men jag har sagt stopp för det för jag vill amma.
Var just på vårb4 månaders kontroll och berättade att amningen strulat lite då min tjej börjat se omvärlden och inte hade tid för mat eller sömn. Vi fick omedelbart rådet att det nog var dax för gröt så hon fick i sig nog med mat och detta utan att varken väga eller se på henne först. Jag sa nej men hon sa det om och om iigen… tills hon vägdes och gått upp ett kilo den månaden. Synd att de inte pratar mera om denna utvecklingsfas då amning kan strula då alla barn går igenom den mer eller mindre och det inte betyder att man måste börja ge en massa mat
[…] och skuldkänslor, Stöd behövs både vid amning och flaskning, Respektera en vilja att helamma, Dåliga amningsråd, Nöjda barn, Och mycket mycket […]
[…] Problemsökning vid amningsproblem, Amningshets och skuldkänslor, Respektera en vilja att helamma, Dåliga amningsråd, Nöjda barn, Och mycket mycket […]
[…] Dåliga amningsråd […]
[…] Exempel på amningsrådgivning och dåliga amningsråd […]
[…] Amningsrådgivning (vid bla svag viktuppgång) och dåliga amningsråd […]
[…] Dåliga amningsråd […]
[…] om amning är Sagogrynets blogg. Sagogrynet gav mig idén till det här inlägget genom dagens inlägg där hon ger exempel på vanligt förekommande, felaktiga amningsråd. Läs det, om du ammar, vill […]
Fick många gånger höra att min mjölk inte var ”tjock” nog, att den inte mättade tillräckligt, för att sonen i bland ville äta varannan timme för att öka mjölkproduktionen (annars åt han aldrig oftare än var tredje timme, men varannan var ju på tok för ofta) ”Du måste ge ersättning istället. Det är inget att skämmas för. Jag kunde inte heller amma mer än 3 månader, för sen räckte inte min mjölk längre, de blev hungriga igen för fort”
Nu ammar jag mitt andra barn, och till skillnad från första vill andra amma ofta vissa tider på dygnet pga magont och oro. Då säger samma personer: ”Man kan ju faktiskt inte äta HELA tiden”, och vill att jag ger napp och bara tröstar mitt barn som skriker i förtvivlan och letar efter bröstet, håller dem honom när han börjar bli orolig visar de till och med tydlig motvilja att lämna tillbaka honom, så måste insistera för att ”få lov” att amma min bebis! För det är ju inte bra att amma för ofta
Även hört ”Men du tror inte han får MER ont om magen inte får vila lite emellan…?”