Bröstmjölk mot vätskeförlust i värmen

Nu när sommarvärmen (förhoppningsvis) snart kommer är det viktigt att inte bara tänka på solskydd, utan även att dricka ordentligt, både för barn och vuxna.

När det gäller barn upp till sex månader, som helammar, behöver man inte komplettera med vatten eller annan vätska under varma dagar. Däremot kan man märka att hen kanske vill amma lite oftare än vanligt.

Bröstmjölk är den perfekta vätskan eftersom det både svalkar och tillför alla de salter och mineraler barnet förlorar i och med vätskeförlusten i värmen. Vatten tillför varken näring eller energi vilket de små barnen så väl behöver.

Man behöver inte, och bör inte, ge industriproducerad vätskeersättning till småbarn. Man bör inte heller blanda ut ersättning med mer vatten för att öka vätskeintaget för flaskmatade barn, följ alltid doseringsråden på förpackningen!

Om man märker att barnet är påverkat av värmen kan man medvetet amma/flaskmata oftare och lite i taget. Är barnet väldigt trött kan man behöva pumpa ut och ge barnet bröstmjölk på en sked eller med en kopp mellan amningarna.

Även du som ammar kan behöva dricka lite extra under varma dagar för att inte själv bli påverkad, då barnet kanske ammar oftare än vanligt, samtidigt som du själv förlorar mer vätska i värmen.

Är barnet lite äldre (över sex månader), och amningstillfällena lite glesare, kan vatten vara ett bra komplement till bröstmjölken. Barn är mycket känsligare för vätskeförlust än vad vuxna är.

Men det är även bra att veta att det inte är farligt att ge ett litet barn små mängder vatten, om man tvunget vill. Kokat avsvalnat vatten innebär inga risker i sig. Var dock medveten om att vatten fyller upp magsäcken och att en liten bebis behöver få energi varje gång hen visar tecken på att vilja amma. Magsäcken rymmer bara en liten volym och bröstmjölk ger all den vätska, näring och energi en liten behöver. Om man ofta ger vatten istället för att amma kan det även hända att brösten får för lite stimulans vilket kan leda till minskad mjölkproduktion. Om man vill amma är det fördelaktigt att göra det istället.

Read Full Post »

Amma i alla offentliga rum

Malin Wollin ”blir obstinat och vill amma i alla offentliga rum en gång. Som en tävling, som fågelskådare.”

Jag är helt med.

Är du?

Ta en bild och tagga fotot #dukanammahär

Read Full Post »

Genusaspekten kring amning i det offentliga rummet

Debatten om amning i det offentliga rummet är en mycket viktig del i ledet av frigörelse och acceptans för både kvinnor och barn. Att begränsa amning är per definition det samma som att begränsa kvinnor.

Idag bjuder bloggen på ett gästinlägg av Johan Dalén:

Den som följt den nyvaknade diskussionen om offentlig amning den senaste tiden, kan av vissa inslag i media förledas att tro att det handlar om en liten intressegrupp som kämpar för att få visa brösten offentligt. Så är det förstås inte. Frågan är oerhört mycket större än så – inte minst finns det en viktig genusaspekt som jag hittills inte har sett komma fram i debatten.

Att amma sitt barn – förutsatt att allt fungerar rent kroppsligt och medicinskt – är ett lätt beslut att ta för det medvetna föräldraparet. Amning är inte bara mat, utan handlar också om den viktiga anknytningen som formar en människa för resten av livet, trygghet, immunologiska fördelar, bättre hjärntillväxt, att undvika de förstoppningar som är mer regel än undantag hos ersättningsuppfödda barn, med mycket mera. Dessutom är maten oerhört smidigt förpackad och alltid tillgänglig, inga mikrougnar eller decilitermått behövs och barnet behöver inte lockas att äta, det söker sig själv till bröstet – såframt att allt fungerar. Ett lätt och självklart val att ta gemensamt, alltså. Pappan kan inte amma, men det är också det enda han inte kan. Allt annat – precis allt annat – som det lilla barnet behöver, kan han bistå med. Flaskmatningsargumentet ”för att pappan ska kunna vara delaktig i matningen” är med förlov sagt något av det ihåligaste och dummaste jag hört. För er som inte har barn, kan jag upplysa om att det finns RÄTT mycket annat barnrelaterat att pyssla med än att amma. Ni som har barn – ja, ni vet precis vad jag menar.

Men ponera att vi för en sekund skulle erkänna åsikten att amning inte hör hemma i det offentliga rummet. Det är ingen obskyr eller perifer åsiktsyttring, det är tyvärr en mycket spridd vanföreställning, hos vissa så stark att man inte drar sig för att mordhota både kvinnor och spädbarn, eftersöka deras adresser och i nätforum ställa sig frågan om ”det inte borde vara tillåtet att skjuta” förespråkare för offentlig amning. Ponera att det är så det ska vara. Då får det gemensamma valet helt plötsligt konsekvenser – men bara för en av föräldrarna. När barnet blir hungrigt mitt under den efterlängtade lördagsfikan med kompisarna, då kan pappan lugnt sitta kvar vid bordet och fortsätta den intressanta diskussionen. Mamman däremot, ska enligt doktrinen om integritet på offentlig plats (Magdalena Ribbing) resa sig och försvinna iväg till en avskild vrå, ett annat rum eller en toalett, och stanna där tills både diskussionen och skummet på hennes kallnade latte har lagt sig.

Trots att beslutet att amma var gemensamt. Trots att båda föräldrarna är medvetna, delaktiga och fick flera tusen i ”jämställdhetsbonus” förra året. Var är jämställdheten i detta?

Och var är jämställdheten i den förvridna åsikten att åsynen av ett kvinnobröst är provocerande? Den som tycker så bör nog rannsaka sig själv. Och den som vågar göra det, ska sannolikt komma fram till en ganska obehaglig sanning – nämligen att man i sitt fördömande går den perversa manliga sexualitetens ärenden.

Ingenstans står det skrivet att kvinnans bröst ska vara en leksak för mannen – utom möjligtvis i Fib Aktuellt. Däremot är det mycket klart uttalat att brösten har ett nutritionssyfte. Det tydligaste beviset för detta är att det ur brösten kommer den absolut nyttigaste och specialkonstruerade föda en människa kan sätta i sig. Ändå är det samma grundläggande värderingar som ligger bakom förbudsivrarnas brösttoner i dag, som i århundrade efter århundrade legat bakom nunnedok, hellånga dräkter och andra mekanismer som syftat till att begränsa och låsa in kvinnor – att män inte kan hantera sin sexualitet. Många av oss upprörs över att kvinnor i muslimska länder förbjuds att visa naken hud, därför att det är mannens norm som gäller – och om män inte kan hantera sin sexualitet, är lösningen att skyla kvinnor. Vi ser samma tendenser i vårt eget lands domstolar, när klädsel, grad av berusning och sexuell historia är parametrar i våldtäktsrättegångar.

Vi lever i en manscentrerad värld – oavsett hur obehaglig den sanningen är för vissa, och oavsett hur svårt det ibland kan vara att se – så är det precis så det är. Men ser man detta, och erkänner det, bör det heller inte vara svårt att se vilka mekanismer som ligger bakom motståndet mot offentlig amning. Fundera själv på vad du tycker är mest uppseendeväckande: En kille med bar överkropp eller en tjej? Just det – tacka den manliga sexualiteten för det.

Så ni mammor som upplåter er kropp, genom graviditet och amning, för våra barn: Fortsätt amma, var, när och hur ofta ni vill. Och ni bakåtsträvare som ser huvudduk och burka som ett uttryck för kvinnoförtryck, men är motståndare till offentlig amning: Fundera en runda till – hur ska ni ha det?

Johan Dalén

Read Full Post »

Mordhotade amningsrådgivare

Skaparna av amningsvideon Amning Style, vilken gjordes med kärlek och med glimten i ögat, har nu fått utstå de grövsta hotelser och tillmälen av intoleranta människor på nätet.

Budskapet i amningsvideon är Du kan amma här, och är tänkt som ett inlägg i debatten om amning i det offentliga rummet -det är okej att amma var vi vill. Att amning (inte bara i det offentliga rummet) väcker känslor är en sak, men att det väcker ett sådant hat att folk inte drar sig för att mordhota oskyldiga barn är en helt annan.

Detta hat är tyvärr inte en isolerad händelse, detta är inte bara ett svar på just den här videon. Det är ett allmänt amnings- (och kvinno-)förakt som nu ställts på sin spets.

Vad handlar hatet om? Är det bara rädsla, okunnighet, maktstrukturer i obalans, dumhet, intolerans, och/eller bråkstakar och troll som vill provocera? Eller ligger det mer bakom, något djupare som sätter en sådan skräck i människor att de känner att de måste försvara sig så fort de läser om-  eller ser ett kvinnobröst användas till vad det är tänkt av naturen?

Ingrid beskriver fenomenet så här i ett blogginlägg:

 […] Här finns kvinnorna som vägrar vara något annat än sig själva. Men kvinnor som vägrar vara något annat än sig själva skrämmer. För samhället vill helst att kvinnor fogar sig i leden och ställer upp på den bild som finns. Kvinnor som inte gör det bespottas och tycks illa om. Jag behöver bara säga ordet ”Rödstrumpor” så förstår alla vad jag menar. Vad var egentligen fel med dem? Att de ville ha en friare värld för kvinnor eller att de hotade bilden av Kvinnan? På samma sätt hotar den ammande platskrävande kvinnan bilden av hur Kvinnan bör vara.

Jag förväntar mig inte att det ska gå att förstå detta. För samhällsstrukturerna man har växt upp i är mycket svåra att se förbi men jag tror du kan hålla med mig om att feminism inte alltid är rumsrent. Och därför förvånar det mig starkt att feminister idag har mage att bespotta kvinnor som vill amma med samma floskler som patriarkatet och deras kvinnor vill slå ner på Mammor som vill amma: att ”Alla kan inte amma och det är minsann inte så lätt!”.
Nej, det är inte lätt. Och man har rätt att välja något annat. Men att kräva ammande mammors tystnad i något slags systerskap för kvinnor som inte ammar är inget annat än ett fortsatt kvävande av Kvinnor som vägrar inrätta sig i leden av att hålla käften och vara söta. [...]

För många av oss amningsrådgivare, och för oss som ammar utanför den snäva amningsnormen, är detta alltså egentligen inget nytt även om det tagit en oerhört obehaglig vändning i och med mordhot och sexuella trakasserier (vilka är polisanmälda) de senaste dagarna till följd av amningsvideon.

Hatet/rädslan tar sig olika uttryck. Det kan vara näthat, anonyma kommentarer och trakasserier som i amningsvideon ovan, men det kan också vara att inte få hjälp av vården på grund av en ”rädsla att ge skuldkänslor”, ständiga ifrågasättanden och förlöjligande kommentarer som suger musten ur en, blickar på stan och kommentarer från omgivningen, att få sina foton censurerade på facebook och instagram (dock aldrig om bröst =sex), att bli utslängd från restaurangen om barnet vill amma, med mera med mera.

Frågan är hur vi kan nå ut med amningskunskap utan att väcka denna rädsla? Debatten måste fortgå.

Att vara tyst och låta de intoleranta människorna sätta agendan är inte ett alternativ.

Mer att läsa om amningsförakt

Mer att läsa om snäva normer och normbrytare

Tillägg: Läs två av projektmakarnas kommentarer om videon och trakasserierna här och/eller se dem i SVTs Sverige idag.

Read Full Post »

Amningshjälpen firar 40 år

Amningshjälpen firar 40 år av amningsrådgivning i år.

I samband med riksträffen i Stockholm i helgen blir det även releaseparty med nya musikvideon ”Du kan amma här”. Amning Gangnam Style.

Temat för musikvideon är amning i det offentliga rummet, detta viktiga och ständigt aktuella samtalsämne.

Här hittar du en länklista till vidare läsning om amning i det offentliga rummet.

Ses vi på riksträffen i helgen?

Read Full Post »

Att kämpa för en amningsrelation

Vi ammar vidare…

Det är ingen självklarhet, varken att få hjälp, att lära sig att komma igång med amningen, eller att lyckas behålla den så länge man själv skulle önska. Amning är som en kärleks- eller vänskapsrelation, något man behöver jobba på och som utvecklas och förändras med tiden.

Snäva amningsnormer, myter om långtidsamning och jämställt föräldraskap, samhällets okunskap med mera… mycket kan ställa till det längs vägen.

Idag länkar jag till mina egna texter.

Om amningsnormer och normbrytare

Om partnerns roll i en amningsrelation

Om att behålla amningen

Om långtidsamning, intolerans och myter

Om amning och jämställdhet

Read Full Post »

Näthat och intolerans

Jag funderar över varför engagemang är så hotfullt för vissa människor? Varför väcker det ett sådant hat att en del känner sig tvungna att mobba och förminska i försvar?

Vi lär våra barn att vara snälla mot varandra, men vuxna människor mobbar (gärna anonymt) på nätet utan att skämmas. Hur tänker man då?

Jag menar, mitt engagemang i amning är inte skadligt för någon. Jag är väldigt tydlig med att jag inte har någon åsikt kring om folk flaskmatar, jag tvingar ingen att amma, hindrar ingen att sluta. Men att om någon behöver amningsråd och hjälp så anser jag att de har rätt till uppdaterad information om detta, och då finns mina texter här i bloggen i det syftet.

Jag förstår faktiskt inte riktigt problemet?

Jag släpper inte igenom oförskämdheter eller inlägg med personangrepp i bloggen, men ibland känns det som att jag vill bemöta, förklara… prata om det. Jag inser ju att det inte är någon mening att försöka nå fram till personen i fråga, hen har redan en bestämd åsikt och den respekterar jag. Men jag vill gärna prata om fenomenet, hur kan vi lära våra barn att inte näthata så länge vuxna människor känner sig berättigade att skriva till en okänd person att denna äcklar henne?

Intolerans är redan ett välkänt fenomen i amningskretsar. Acceptansen är generellt låg för ammande, kanske speciellt för dem som långtidsammar och dessutom samtidigt visar sig i det offentliga rummet.

Hur kan vi vända detta? Hur kan vi normalisera utan att skrämma och därmed väcka hatet hos intoleranta människor? Hur kan vi nå ut med (i detta fallet) amningsinformation när en blir ständigt nedtystad, medvetet missförstådd och ifrågasatt?

Hur ska man orka?

Jessica commented on WHO-koden, vad och varför?

Oj det här var det sjukaste engagemanget jag sett. Antar att Sagogrynet bor på landet och odlar sin egen potatis och tvättar tygblöjorna i insjön.

Låt de föräldrar som behöver komplettera amningen med extra näring göra så! Låt även de mammor som behöver kombinera jobb med föräldraskap att göra så.

Detta överförmyndarskap och denna patetiska föräldrakoma som drabbar vissa personer äcklar mig å det värsta.

Skaffa ett liv lilla Sagogryn!

Jag är väl medveten om att detta engagemangsförakt och människors intolerans inte riktar sig enbart mot amning.  Jag har själv stött på det inom ett flertal områden och det är lika tråkigt varje gång.

Läs gärna UnderbaraClaras inlägg om engagemang.

 

Read Full Post »

Respektera viljan att helamma

Det är lika viktigt att respektera en kvinna som vill helamma, som att respektera en som inte vill amma alls. Man tvingar ingen att amma och tillmatar inte slentrianmässigt med ersättning om mamman vill helamma (vilket vi vet händer idag).

Det är lika kränkande för mamman som vill helamma när bvc rekommenderar ersättning som första lösningsalternativ vid minsta amningsproblem, som det är för en flaskmatande förälder att få ständiga kommentarer om amning. Bara sluta!

Det kan vara tungt att amma. Det är helt okej att tycka det. Man får tycka att allt är skit, utan att vilja sluta amma eller ens riskera amningen för det.  Vill mamman helamma, är hon villig att kämpa för amningen? Lyssna på henne då. Ersättning är inte svaret på alla amningsproblem.

Det finns så otroligt mycket att prova när det gäller amningsteknik och ökning av mjölkproduktionen innan tanken på ersättning ska infinna sig hos sköterskan. Amningskunskap, pepp och stöd är vad som behövs i de allra flesta fall.

Kommentarer som ”lite ersättning skadar inte” kan faktiskt skada på väldigt många sätt. Man vet idag att rekommendationer om ersättning, till exempel när barnet går upp sakta i vikt, sänker mammans självtillit och skapar oro (vilket kan ge problem med utdrivningen). Mjölkproduktionen riskerar att minska när ersättningen konkurrerar och dessutom kan barnet bli tuttförvirrat.

(Sedan finns det fall där stödersättning faktiskt behövs, absolut. Men det är betydligt vanligare att det sätt in som en quick fix, helt i onödan idag. De vanligaste orsakerna till amningsproblem är amningstekniska.)

Read Full Post »

Underminerad amning

Okej, nu vill jag prata om dåliga amningsråd.

Amningsråd som kan förstöra en fullt fungerande amning i grunden. Rådgivare som vill laga sådant som inte är sönder. Ett normalt förlopp problematiseras och ett (eller flera) problem skapas helt i onödan. Quick fix. Sådant.

Kvällsoro

Ta en sådan normal företeelse som barns orolighet kvällstid. Här får många rådet att fylla upp med ersättning inför natten för att barnet ska sova mer. Detta så kallade rådet ges även till mammor som har uttryckt en vilja att helamma, som inte har några amningsproblem. Och rådet ges ofta utan att samtidigt ge information om hur mjölkproduktionen fungerar (ju oftare man ammar desto mer mjölk bildas, hoppar man över några amningstillfällen pga ersättningen så missar man även dessa tillfällen till stimulans = risk för minde produktion), risker med tuttförvirring, mjölkstockning, information om amningsteknik och så vidare.

Varför rekommendera ersättning och riskera att ställa till problem för amningen istället för att förklara att det är helt normalt att barn vill amma ofta och länge på kvällarna? Varför inte stötta mamman som vill helamma i att det är okej att det känns jobbigt ibland? Det är helt i sin ordning att tycka att det är tungt att amma. Det är helt normalt att barn har perioder då de ammar oftare och längre, men med lite stöttning och pepp kan man lättare ta sig igenom även de här perioderna. Väldigt ofta är det övergående faser, vissa kvällar och nätter kan det kännas som att detta aldrig kommer att ta slut, men minns att det inte är för alltid, redan imorgon kan den här fasen vara över. Man får klaga! Man får tycka att det är skit, utan att för den sakens skull vilja sluta amma eller ens riskera amningen. Att komma med rådet att ge ersättning i den här situationen är inte att hjälpa mamman, det är en björntjänst, en quick fix.

Svag viktuppgång

När det gäller svag viktuppgång ser jag oerhört ofta övertramp från vårdens sida.

Amningsråd kring svag viktuppgång (eller viktnedgång) kan vara bland det svåraste. Det finns så många olika faktorer att ta hänsyn till och det finns sällan bara en orsak, ett rätt svar. Att barnet går upp sakta i vikt kan vara ett tecken på underliggande problem hos barnet, men den allra vanligaste orsaken är ändå olika amningstekniska problem. Att slentrianmässigt ge rådet att fylla upp med ersättning utan att ta reda på den bakomliggande orsaken till den långsamma viktuppgången/viktnedgången kan i värsta fall dölja en sjukdom hos barnet.

Bra att veta är att mer än 95% av de nyfödda barnen tappar i vikt efter förlossningen på grund av en naturlig vätskeförlust, i kombination med den naturligt låga volymen kolostrum som hen får i sig de första dagarna. Hela 12% förlorar 10% eller mer i vikt, bara 5% ökar i vikt de första tre dagarna enligt Jan Riordan, Breastfeeding and human lactation, 2010. Det kan alltså anses helt normalt att barnet går ner i vikt efter födseln.

Dessutom ska man tänka på att vikten inte är det enda måttet på tillväxt. Att mäta längdtillväxt och huvudomfång kan vara nog så viktigt (om inte viktigare). Bara för att ett barn ökar i vikt betyder det inte att hen växer, och en snabb viktuppgång är inte alltid något eftersträvansvärt.

Rekommendationen för amningsrådgivare är att inte börja prata ersättning om inte barnet gått ner mer än 10%. Det är alltså helt okej för ett barn att gå ner upp till 10% efter födseln, utan att ersättning ska introduceras.

Vid 5-7 % nedgång bör amningsrådgivaren fokusera extra på att stötta mamman och barnet i amningsteknik, se till att barnet har ett så bra tag som möjligt, hjälpa till att komma tillrätta med eventuella sår och smärta och prata om hur mamman kan öka sin mjölkproduktion (grundläggande anatomi, hur mjölkproduktionen går till mm). INTE prata ersättning då man vet att detta orsakar dåligt självförtroende hos mamman och ställer till med problem för mjölkproduktionen.

Jag hade nyss kontakt med en mamma som utsatts för Bvcs missriktade välvilja (läs dåliga amningsråd) kring svag viktuppgång. Barnet hade inte gått ner 10%. Barn låg inom det helt normala spannet och mamman ville helamma.
Bvc gav ändå rådet att ge ersättning var 4:e timma med argumentet att bröstmjölken inte räckte. Här borde bvc ha varit oerhört noga med att samtidigt rekommendera mamman att amma så ofta som möjligt däremellan. Fri amning vid tidiga signaler hos barnet under dessa fyra timmarna mellan ersättningsmålen, men det glömdes visst bort. (Mamman ammade nu enbart i samband med ersättningsmålen.) De borde dessutom ha lagt upp en plan dem emellan, där ersättningen skulle fasas ut så fort som möjligt och stöttat mamman under hennes väg mot helamning eftersom hon uttryckt en stark vilja att helamma. Vidare skulle de gett råd om hur hon förbättrar amningstekniken, ökar sin mjölkproduktion, undviker tuttförvirring, berättat om hjälpmedel som tillmatningsset, koppmatning med mera, men inte heller detta togs upp. Ett mycket effektivt sätt att i grunden förstöra en amning med andra ord. Den här mamman har nu, på grund av dessa mycket amningsovänliga råd, en oerhört brant uppförsbacke mot sitt mål helamning.

Matintroduktion

Att stressa matintroduktion och ökade portioner är ett annat sätt att underminera amningen för den som har en vilja behålla amningen länge.

Idag vet man att introduktion av tilläggskost före 17 veckors ålder kan medföra negativa hälsoeffekter. Och man vet att det inte föreligger någon direkt fara för låga järnvärden hos friska fullgångna barn, speciellt de sent avnavlade, vid senarelagd matintroduktion. Gluten bör introduceras under skydd av amning, vilket betyder att om du inte har tänkt sluta amma på 6-månadersdagen så är det absolut ingen fara att vänta med glutenintoduktion. Ta det lugnt! Att barnet visar intresse för din mat runt fyra månaders ålder behöver inte tvunget betyda att hen vill äta den. Hen visar lika mycket intresse för din mobil, fjärrkontrollen och allt annat du riktar din uppmärksamhet mot, eller hur? Ett väldigt bra sätt att introducera mat i lugn takt och därmed även ge amningen en chans att hänga kvar så länge ni båda vill är att servera barnet plockmat, eller BLW (baby led weaning).

Ett amningsvänligt råd kring matintroduktion, för den som vill behålla amningen, är alltså att följa rekommendationen om exklusiv amning i sex månader, och när man börjar ge fast föda så byter man inte ut mål, utan man fortsätter amma som vanligt och lägger till fast föda utöver bröstmjölken, mer och mer efter hand, i lugn takt. Stressa inte med att öka matmängderna. Så länge man ammar fritt, barnet är piggt och aktivt och inte går ner i vikt, vet man att barnet får i sig det hen behöver.

Nattamning

När det gäller nattamning är det väldigt många som får oombedda råd av omgivningen eller av vården. Ett problem skapas trots att mamma och barn kanske trivs, men där omgivningen har en föreställning om- eller bara anser att barn vid en viss ålder bör sluta nattamma. Ofta får mamman även direkta frågor om det inte är dags att byta ut amningen mot ersättning eller välling nu. När omgivningen ifrågasätter och problematiserar amningen är det lätt att detta sätter igång tankar hos familjen och osäkerhet uppstår.

För en mamma som oroar sig över att barnet ammar ofta på natten och undrar om det har med hennes mjölktillgång att göra, om hennes mjölk inte räcker till, eller är trött på grund av nattamningen, är inte alltid ersättning det bästa svaret. Att sluta amma på natten och istället ge ersättning eller välling behöver nämligen inte betyda att barnet slutar vakna på natten. Kanske vaknar barnet av anledningar som inte har med hunger att göra? Barn vaknar av många olika orsaker, långt upp i åldrarna, de kan vara kissnödiga, de kan ha mardrömmar, växtvärk, förkylningar och så vidare. Att vilja amma i de här lägena kan ha mer med till exempel trygghet att göra än med hunger. Här kan det vara onödigt att blanda in ersättning om mamman har en vilja att helamma, det kan finnas många andra sätt att lösa problemet. Att hitta bekväma sätt att nattamma på, så att mamman kan slumra/sova och amma samtidigt är ett sätt. Om det handlar om trygghet så kan även den ickeammande föräldern trösta och ge trygghet, man kan kanske dela på natten, mamman kan till exempel amma första halvan och sova andra halvan av natten och så vidare. Det är såklart väldigt individuellt från familj till familj hur man löser situationen, men det finns mer och mindre amningsvänliga sätt att välja på.

Amningsvila (amningsuppehåll)

Mitt sista exempel på dåliga amningsråd får bli rådet om amningsvilan (= göra ett amningsuppehåll). Så många som hör av sig till mig med amningsproblem till följd av att de fått rådet att amningsvila, pumpa och ge med flaska. När de fått sår -amningsvila, pumpa och ge med flaska. När de fått mjölkstockning – amningsvila, pumpa och ge med flaska. När barnet amningsvägrar – amningsvila, pumpa och ge med flaska. När barnet är tuttförvirrat – amningsvila, pumpa och ge med flaska…

Vad är det för råd?! Jag blir tokig. I de allra flesta fall är det ju helt kontraproduktivt!

Följ de inbäddade länkarna för bättre amningsråd rörande varje specifika fall.

Jag vill även tydliggöra att de dåliga råden riktas mot mammor som har en vilja att helamma. För den som vill delamma eller inte amma alls kan de här råden fungera alldeles utmärkt.

Vilka dåliga amningsråd har du fått, som du vill varna för eller berätta om?

Read Full Post »

Nöjda barn

Igår läste jag det här utmärkta blogginlägget, vilket gav mig en välbehövlig spark i rumpan att få mina egna tankar kring detta på pränt.

Jag funderar mycket kring bakomliggande orsaker när det ammande barnet aldrig bli nöjd. Jag får väldigt ofta frågor om barn som bara vill amma och amma, blir aldrig nöjda trots flera timmars amning kvällstid, oändliga nattamningar och så vidare. Jag tänker så här: är barnet nöjd när det ligger vid bröstet? Ja (oftast är det så). Men när barnet har ammat klart så går det bara en liten stund, sedan vill barnet tillbaka igen (= är inte nöjd). – Tänk om det är just NÖJD barnet är?

Tänk om barnet faktiskt är nöjd? Det är så underbart mysigt vid bröstet, hen är så nöjd när hen får ligga där, det är inte alltid främst för att äta -mjölken är bara en härlig bonus, hen vill inte att det någonsin ska ta slut för hen är så NÖJD vid bröstet. Förstår ni hur jag tänker?

När jag äter choklad vill jag inte att det ska ta slut, jag klagar när jag ätit upp det eftersom jag var så nöjd när jag åt det. Jag klagar inte för att jag är missnöjd över chokladen eller är hungrig på mer, jag klagar för att jag var så nöjd när jag hade den.

Jag pratade med mina fina ammande vänner och fick följande kloka tankar kring detta:

Sara:

” Jag tycker du är mitt i prick. Vi behöver en omvälvande förändring i attityd till amning och spädbarnsvård, och ditt sätt att resonera och uttrycka dig är ett första steg åt det hållet. I vår kultur anses normalläget vara att en bäbis ligger ensam i en korg eller vagn, och den aktiva handlingen (undantaget) är att lyfta upp sitt barn. Jag hade nog aldrig ifrågasatt detta ordentligt innan jag själv fick barn och kände instinktivt vad som var naturligt för mitt barn och mig. Ändå har jag ofta kämpat för att vara som alla andra, och blivit frustrerad när det inte går (köra bäbisen i barnvagn till exempel), för jag har ibland blivit så trött på att alltid behöva försvara mitt sätt att göra saker.”

Åsa:

” …Ser man dessutom till hur pass mycket barn lever i nuet, så spelar det ju ingen roll om det bara har gått en liten stund sen förra amningen; nuet för barnet är ju ett nytt nu, det som var precis är ju inte längre nu!
Tänker på min tvååring som är väldigt nöjd när hon ligger vid bröstet nu. Det kommer i princip ingen mjölk, ett par droppar kanske, eftersom jag är gravid. Men ändå är hon nöjd, även om hon precis ammat. Vissa kanske då skulle tänka att hon aldrig är nöjd.”

Jag håller med! Det är så vanligt att direkt koppla detta upplevda missnöje till en rädsla eller stress över att inte ha tillräckligt med mjölk, ”för så måste det ju vara om hen aldrig blir nöjd!?”, men jag tror inte att det stämmer alla gånger. Visst kan det vara så i vissa fall, ibland i kombination med långsam viktuppgång och så vidare, men absolut inte alla gånger (kanske inte ens särskilt ofta?).

Jag tror att en vanlig orsak till barnets beteende (vilket av omvärlden tolkas som missnöje eller hunger) faktiskt kan vara ett uttryck för att barnet är väldigt nöjd -vid bröstet.

Nöjd bebis

Read Full Post »