Boktipset, Katarina Johansson

Detta är ingen upplyftande läsning direkt. Men det är bra!

Och viktigt.

Katarina Johanssons böcker, Badskumt och Den onda badankan

Det har varit mycket fokus på att rensa ut gifter ur barnen närmiljö på senaste tiden.

Naturskyddsföreningen har gjort en stor insats med undersökningar och marknadsföring. Här och här om hur plast inkräktar i barns vardag, om BPA, Bisfenol-A, om Ftalater och hur gifter i barnvårdsprodukter påverkar med mera.

Naturskyddsföreningen har arbetat mot spridningen av miljögifter i många decennier. Från början fokuserade arbetet på skador i naturen, men med tiden har effekter på människors hälsa alltmer uppmärksammats. Idag är det väl känt att miljögifterna är en del av vardagen i våra hem och att de påverkar barn och vuxna på ett mycket allvarligt sätt. Faktum är att människor överlag utsätts mer för farliga kemikalier i sin innemiljö än utomhus och att vanliga plaster ligger bakom många problem.

I samma veva släpper Ordfront förlag de här två böckerna av journalisten Katarina Johansson. Badskumt kom 2011 och nu senast Den onda badankan.

”Upp till 7 000 ämnen figurerar i våra allra vanligaste kroppsvårdsprodukter.” skriver Katarina Johansson. Detta motiverade henne att skriva boken Badskumt, där hon väckte debatt om alla tveksamma kemikalier så bra att hon vann konsument­priset Blåslampan.

Det är möjligt att dessa 7000 ämnen inte är så farliga var för sig, men vi vet väldigt lite om cocktaileffekten.

Badskumt handlar alltså om de gifter som döljs i våra badrumsskåp. Den onda badankan handlar om alla gifter våra barn riskerar att påverkas av i vår närmiljö. Kapitlen är uppdelade i rum för rum i ett vanligt hem med info om ämnen man vill undvika här, med tips på alternativ, gröna recept, listor på besprutad mat, olika märkningar och dess betydelser med mera.

En kan läsa de här böckerna från pärm till pärm, eller välja att slå upp ett visst kapitel, eller ett specifikt ämne man vill läsa om. Böckerna fungerar på så vis som ett slags uppslagsverk för den som vill kolla upp innehållet i sina produkter.

Jag rekommenderar de här båda böckerna. Det är som sagt ingen rolig läsning, men jag tycker att det är oerhört viktigt att öka medvetenheten kring vad vi utsätter oss själva och våra barn för i våra hem. Speciellt när det finns bra alternativ till det mesta.

Mer att läsa om människovänliga produkter  -och vad jag undviker i hudvårdsprodukter.

Read Full Post »

Kivi och monsterhund

Någon har kanske märkt att jag gärna använder hen som pronomen när jag skriver här i bloggen. Ibland för att slippa skriva hon/han men oftast för att det faktiskt inte spelar någon roll om barnet har en snopp eller en snippa. Jag tänker att man utifrån könet ofta omedvetet bildar en förutfattad mening om barnets personlighet och skapar sig en bild av hur denne är utifrån den (kanske helt missvisande) bilden. Ett barn är ett barn, det är helt ointressant att veta på vilket sätt barnet kissar.

Häromdagen kom det hem en bok från Olika förlag i brevlådan, där författaren Jesper Lundqvist har tagit fasta på just detta pronomen. Boken heter Kivi och monsterhund och är Sveriges första barnbok som uteslutande använder hen.

Boken är riktigt bra!
Vi har flera böcker från Olika förlag här hemma och jag måste säga att de är av varierande kvalitet, även om grundtanken i alla böcker är fin.

Men Kivi och monsterhund är fängslande från första sidan med sina fantastiska rim, roliga ord och bilder och alla oväntade vändningar. Både min stora och min lilla lyssnar intensivt och lever sig in i berättelsen med kommentarer och skratt.

I pressreleasen kan man läsa:

Olika förlag skriver nutidshistoria igen.. med hen.

”Varje gång man skriver ”han” eller ”hon” får man ett kulturhistoriskt bagage att förhålla sig till; medvetet eller omedvetet måste man möta upp eller bemöta sina egna och andras bilder, tyckanden, fördomar och generaliseringar om manligt/kvinnligt och pojkigt/flickigt. Det är jätteskönt att slippa den biten”, säger författaren Jesper Lundqvist. Han får medhåll av Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns Högskola: ”Hen är ett elegant sätt att öppna upp för tanken att varje person framförallt är en unik människa, och inte bara en flicka eller pojke, kvinna eller man.

Olika förlag skriver vidare att språket spelar roll. Särskilt när det handlar om att befästa eller förändra tankemönster och normer. Ord som hon och han bär med sig många föreställningar som ofta är stereotypa.

I Barnboksprats intervju med författaren Jesper Lundqvist kan man läsa följande:

Varför är detta med att använda ett icke könsbestämt barn i din bok så viktigt?
– Jag skulle vilja vända på frågan: varför är det så viktigt att könsbestämma barn i alla böcker? Min upplevelse är att i de allra flesta historier, inte minst sådana som handlar om och är riktade till barn, spelar karaktärernas kön ingen som helst roll. Kivi och Monsterhund handlar om ett barn som önskar sig en hund, inte en pojke eller en flicka som önskar sig en hund. Därför skriver jag om ett barn, och inte om en pojke eller flicka – eftersom det helt enkelt inte är relevant för historien vilket kön barnet har. Förhoppningsvis gör det också att det är lättare för mottagaren av historien att identifiera sig med Kivi.
[...]

– ”Problemet”, berättar Jesper, när man ”ger” sin karaktär ett kön är att man måste förhålla sig till det på något sätt. Det finns en kulturellt och socialt inlärd norm som läsaren, och därför också författaren, måste förhålla sig till – vill man inte förstärka rådande könsroller blir alternativet oftast att spegelvända dem, vilket, som jag ser det, ofta får motsatt effekt än den avsedda, eftersom könsnormen ändå måste relateras till och oftast även finns med i historien, som motvikt (som till exempel Annika i Pippi). Det jag försöker mig på, i Kivi och Monsterhund, är att, genom att undvika könsbestämning av karaktärerna, befria både mig själv och mottagaren av texten från att behöva relatera till kön över huvud taget. Kivi är inte ”en modig tjej” eller ”en känslig kille”, utan ett barn – med tillgång till alla känslor och tillstånd, utan att något av dem behöver understrykas eller förklaras. Till min glädje smittade denna inställning av sig på hela historien – som blev vild, mjuk, vildsint, gosig, bullrig, äcklig, mysig och galen, utan att be om ursäkt för det. Det jag upptäckte med Kivi var hur otroligt skönt det var att slippa relatera till normer och stereotyper över huvud taget – inget behövde ”ändras på” eftersom ingenting fanns att relatera till. Det är just där könsneutrala figurer har sin viktigaste funktion, avslutar Jesper.

Boken rekommenderas varmt!
Inte bara för att den använder detta kära pronomen hen, utan även för att den dessutom faktiskt är riktigt bra.

Read Full Post »

Djurläten i bokform

Minea frågar: Mamma hur låter zebran? eller: Vad säger flodhästen?
Vad svarar man?

Ibland kollar vi youtube, men det är inte alltid man hittar ett bra klipp med djurläte. Interaktiva böcker med både bilder, ljud och text är jätteroligt för både mig och barnen, det finns flera olika varianter av varierande kvalitet. Vi har några stycken, men när det kommer till de vilda djuren har vi hittills inte varit riktigt nöjda…

Gissa om vi är glada för nya boken Vilda djur, 100 fantastiska arter och deras läten av Jan Pedersen. Jag älskar den lika mycket som barnen. Jag får inte nog! Vissa bilder är helt fantastiska, och när jag ser att babianungen sitter och ammar blir jag helt varm i hjärtat. Boken har inte bara fantastiska bilder och djurläten utan även en stor mängd fakta och kul information om varje djurart. Ljudvolymen är ställbar och det är lätt att trycka på knapparna.

    
Vi har sedan tidigare bästa fågelboken Fågelsång, 150 svenska fåglar och deras läten av Jan Pedersen och Lars Svensson, vilken både barnen och jag älskar att titta och lyssna i.
Detta är lätt de bästa barnböckerna!

Mycket bättre än dessa barnvarianterna med djurläten (nedan) som inte alltid låter riktigt som djuret ifråga… ibland är det istället musik eller bjällror eller bara oljud. Boken om bondgårdsdjuren låter närmast verkligheten. Vi stör oss även på att ljudet bara varannan gång kommer från rätt djur. De har valt att sätta två olika djurarter på samma uppslag men ljudet kommer ju från lådan på högersidan (bakom det högra djuret) vilket blir förvirrande för den lilla.

 

Däremot gillar vi dessa faktaböcker för de minsta, fåglar och husdjur (nedan). Jättesöta bilder och ljudet är naturtroget. Dessutom har man tänkt på att rita djuret på rätt sida i boken så lätet verkar komma från det djur man trycker på.

  
Detta är en väl godkänd babyvariant av de riktigt fina djurlätesböckerna längst upp. Fint format som barnet själv lite lättare kan bära omkring på och ljudvolymen är lagom hög. Lilla kan trycka med sitt lilla finger på ljudknappen utan problem.

Read Full Post »

Produktplacering

Bokrecensioner ur ett amningsperspektiv.

På tal om att visa barnen att man ammar och så vidare, här är några exempel på hur nappar och nappflaskor får framträdande roller i barnböcker.

I den till skyarna hyllade boken Babo pekar av E Susso och B Chaud, som för övrigt är en väldigt söt bok, är huvudpersonen Babo utrustad med napp. Illustratören tycker uppenbarligen att det är en viktig accessoar, nappen förekommer på 12 av 13 sidor samt på bokens framsida.

I den nyutkomna boken Sami somnar av A Thore och M Nilsson Thore syns nappflaskan på 10 av 15 uppslag samt på baksidan av boken.

I den nyss utgivna boken Leni blir en bebis av Emma Adbåge räknar jag till sammanlagt 18 nappflaskor på bokens 12 uppslag, plus ett antal nappar såklart. Är man bebis så har man napp och äter från flaska, det hör ju ihop. Eller?

I boken Sami somnar räknar jag till 32 nappflaskor allt som allt.

Här är ett exempel på en barnbok som istället visar bilder på amning. Och här finns mer att läsa om varför det finns ett behov av böcker som handlar om amning.

I  Sami somnar och i boken Bäbis lessen av A Forslind reagerar jag inte bara på det faktum att substituten så ivrigt framhålls utan även på själva handlingen. Ur ett nära-föräldraskapsperspektiv framstår dessa två böcker som mycket märkliga.

Handlingen går ut på att en bebis ska sova, respektive en bebis är ledsen. För att hjälpa bebisen tillhandahålls diverse materiella ting, en bok, en napp, en nalle, en nappflaska, fler leksaker och så vidare, men ingenting fungerar. På sista sidan får bebisen äntligen lite mänsklig kontakt och somnar respektive slutar gråta på en gång. I Bäbis lessen får bebisen en kram och i Sami somnar får Sami ligga och hålla om en vuxens arm.

På baksidan av Sami somnar läser jag: ”Mysigt och igenkännande om läggningsstunden. Att läsa om och om igen för de allra minsta.”
Mysigt? Igenkännande? Läsa igen?
Nej tack.

Read Full Post »

There is no place like biblioteket

Jag slutar aldrig förundras över det fina med bibliotek. Trots att vi har (väldigt) många böcker här hemma så hänger vi ofta på biblioteket mitt byn.

Det är företrädesvis Elsa som lånar böcker, just nu slukar hon LasseMajas Detektivbyrå av Martin Widmark. Det går åt en om dagen. Det är roliga och spännande böcker som ger henne lite utmaning men samtidigt lockar att läsa på egen hand. Senast vi var på bibblan lånade vi även böckerna Spiderwick av DiTerlizzi och Black. Det är underbart roligt nu när vi kan botanisera bland alla kapitelböcker och läsa lite längre böcker med en handling som även jag, när jag läser högt, uppskattar.

Det är så kul att se att Minea har samma intresse för böcker och bokstäver som Elsa har (och hade i samma ålder). Det roligaste just nu är (precis som det var för Elsa) att leka med plastbokstäverna och läsa bokstäver överallt. Det är underbart att se hur två systrar kan vara så lika och samtidigt så olika på så många punkter.

Minea tar en närmare titt på myran.

Read Full Post »

Tävling

När jag var på bokmässan fick jag Pernilla Stalfelts bok Alla barns rätt – en bilderbok om barnkonventionen i Unicefs monter som tack för att jag tjatar om dem här i min blogg.
Jag kommer att fortsätta att tjata om dem, det får ni stå ut med, för varenda unges skull.

Nu delar Rabén&Sjögren ut ett exemplar av Alla barns rätt – en bilderbok om Barnkonventionen till varje ledamot i riksdagen för att riksdagsledamöterna alltid ska ha Barnkonventionen i åtanke när de fattar beslut som rör barn. Nu kan de inte längre skylla på att det är svårt att ta sig igenom någon lång och tung text.

Barn ska behandlas med respekt, ha rätt att komma till tals och barns bästa ska alltid komma i första rummet när man fattar beslut som rör barn. Detta slås fast i FN:s Barnkonvention. Trots att Barnkonventionen har gällt i Sverige i 20 år lyckas vi inte helt leva upp till den. Därför ger Rabén & Sjögren den bästa och viktigaste jullovsläsningen till de 349 ledamöterna i Sveriges Riksdag.

Vill du också ha ett ex av boken?
Jag har två böcker att lotta ut bland er, kära läsare.

Allt du behöver göra är att lämna en kommentar i kommentarsrutan nedan om att du vill vara med i utlottningen av en bok.

Du har en vecka på dig att tävla.

Lycka till!

Read Full Post »

Boktipset

Nu blev det dags för boktips igen. Men jag slänger även in någon liten varning.

Om man klickar på bilden så ser man den bättre.

Jag tänker vara lite motvalls och berätta att jag inte är överförtjust i Camilla Lundstens hyllade Elefantböcker.
Jag har en idé om att när barnet är litet och ska lära sig skilja på djuren, vad de heter och hur de låter, så är det bra om bilden på djuret faktiskt liknar djuret i fråga. När barnet sedan är lite äldre och har lärt sig djurets karaktärsdrag så kan man börja att fila lite på konturerna, rita om det och det fungerar ändå.

Den lilla människan som precis börjat lära sig hur elefanten, eller kaninen eller fåret ser ut behöver se djurets speciella form för att koppla ihop ord och bild. Om grisen ser ut som en boll så blir det lite förvirrande när jag läser gris och inte boll. Jag (som vuxen) ser grisen, det lilla barnet ser bara en boll. Dessutom, vill jag att bilderna ska vara så rena som möjligt, inget störande plotter så att man blir helt snurrig i huvudet när man läser, om det är en förstabok.
Elefantböckerna riktar sig till små barn men bilderna är lite för avancerade (läs klottriga) för en ettåring, först nu börjar de funka tycker jag. Bilderna är visst det jättefina och skulle fungera perfekt för min fyraåring, men hon är ointresserad av handlingen.

Axel Scheffler är en favorit när det gäller illustrationer. Minea har flera småböcker med hårda sidor, Lilla lammet Lisa, Lilla grodan Gurra osv och de är högt älskade. Även Elsa gillar hans böcker men hon läser hellre om Gruffalon.

En (lite otippad) favorit är Moshi Moshi Kawaii – Var är prinsessan Jordgubbs-Moshi? Den ser nästan motbjudande rosa och stereotypt ”flickig” ut vid första anblicken, men den visade sig vara en annorlunda typ av pysselbok och togs väl emot av Elsa. Det går bland annat ut på att på varje sida hitta en eller flera figurer som är gömda bland en massa liknade figurer. Ingen är exakt likadan så det gäller att leta noga och öva detaljseendet. Det är sällsynt att Elsa sitter stilla speciellt länge så när hon sitter och letar och pysslar en lång stund är det ett bra betyg.

Böckerna om Bolibompadraken går hem hos båda barnen. Det är lagom mycket text på varje sida för att Elsa ska kunna läsa dem själv och bilderna på draken tilltalar Minea.

Vita streck av Sara Lundberg är ingen favorit här hemma. Den har fula bilder och tråkig handling. Dessutom är gubben Grön och gubben Röd konstiga. Allt enligt bokens innehavare, Elsa. Jag kan bara hålla med.

Read Full Post »

Barnbok om amning

I går köpte jag världens sötaste barnbok om amning i Amningshjälpens monter.

Det finns en uppsjö av barnböcker med bilder på barn som har (eller äter ur) nappflaska, och barn med napp i munnen. Men innan jag hittade den här boken hade jag aldrig sett en bok som visar bilder på – och handlar om – barn som ammar. Gissa om jag blev glad när Marit hade några ex av den här boken med sig till mässan!

Minea älskar också boken, hon vill bläddra och läsa hela tiden. Hon pekar på barnen som ammar eller på mammornas bröst och samtidigt ska hon också sutta lite och mysa precis som barnen i boken. ”Tete” säger hon (hennes ord för att amma) och skrattar.

…………………………………………………………………………………

Uppdatering 13/3 2011, länk till boken på engelska. Jag undrar om jag inte tycker att texten är ännu bättre på engelska!

Read Full Post »

Monsterlitteratur

Ett monsterboktips i monstertider.

Lilla monsterboken är en liten bok full med gulliga (?) och snälla monster. Kramismonster, Sprattelmonster och Kladdmonster med flera. Minea tycker att monstren i boken är så där kul.

Det bästa med boken är sista sidan. Tack vare den sidan hänger boken med och ligger ännu i favorithögen.

En överraskande bra spegel sitter på sista sidan och den är väldigt rolig.

Mer om Monsterboken här.

Read Full Post »

Läsa läsa läsa

Minea vill att vi ska läsa böcker helst varje vaken minut. Hennes favoriter varierar lite och hon har en del att välja på.

Många barnböcker har vi nog mest för vår (föräldrarnas) skull. Jag tycker att det är lite tråkigt att läsa samma bok 700 gånger även om Minea säkert skulle vara nöjd ändå. Storfavoriterna läser vi igen och igen och igen så ibland är det skönt att variera sig.

Listan just nu:

Har du sett min lilla katt, och andra visor. (Innehåller en cd-skiva med låtarna om man vill lyssna på dem.) Kristina Digman
Vilma säger Titta, Ribbing och Gunnarsson
Vilma säger Hejdå, Ribbing och Gunnarsson
Mumins lilla bok om siffror
Kaninbad, Lena Andersson
Nicke Nyfiken och brandkåren
Vilda djurungar med pusselbitar
Diverse Mollyböcker, Lucy Cousins
Diverse Barbapapaböcker

Minea är oerhört förtjust i djur så böcker med olika former av djur lockar mer än andra.

Boken Vilma säger Hejdå är en av de nyaste här hemma och det blev en omedelbar favorit. Här hemma handlar den om Minea när hon åker vagn och ska hämta Elsa på dagis. ”Hang! Hang! ropar hon förtjust och vill genast åka vagn och hämta hem storasyster.

Read Full Post »