När det gäller barn upp till sex månader, som helammar, behöver man inte komplettera med vatten eller annan vätska under varma dagar. Däremot kan man märka att hen kanske vill amma lite oftare än vanligt.

Bröstmjölk är den perfekta vätskan eftersom det både svalkar och tillför alla de salter och mineraler barnet förlorar i och med vätskeförlusten i värmen. Vatten tillför varken näring eller energi vilket de små barnen så väl behöver.

Man behöver inte, och bör inte, ge industriproducerad vätskeersättning till småbarn. Man bör inte heller blanda ut ersättning med mer vatten för att öka vätskeintaget för flaskmatade barn, följ alltid doseringsråden på förpackningen!

Om man märker att barnet är påverkat av värmen kan man medvetet amma/flaskmata oftare och lite i taget. Är barnet väldigt trött kan man behöva pumpa ut och ge barnet bröstmjölk på en sked eller med en kopp mellan amningarna.

Även du som ammar kan behöva dricka lite extra under varma dagar för att inte själv bli påverkad, då barnet kanske ammar oftare än vanligt, samtidigt som du själv förlorar mer vätska i värmen.

Är barnet lite äldre (över sex månader), och amningstillfällena lite glesare, kan vatten vara ett bra komplement till bröstmjölken. Barn är mycket känsligare för vätskeförlust än vad vuxna är.

Men det är även bra att veta att det inte är farligt att ge ett litet barn små mängder vatten, om man tvunget vill. Kokat avsvalnat vatten innebär inga risker i sig. Var dock medveten om att vatten fyller upp magsäcken och att en liten bebis behöver få energi varje gång hen visar tecken på att vilja amma. Magsäcken rymmer bara en liten volym och bröstmjölk ger all den vätska, näring och energi en liten behöver. Om man ofta ger vatten istället för att amma kan det även hända att brösten får för lite stimulans vilket kan leda till minskad mjölkproduktion. Om man vill amma är det fördelaktigt att göra det istället.

Naked Lips har testats tidigare här i bloggen och fick då full pott, vi tyckte speciellt mycket om smakerna kokos och granatäpple. Havtorn är vår nya favorit.

Innehållet i produkterna av Naked Lips är noga utvalda för sina effektiva egenskaper, de är helt fria från parabener, paraffiner, lanolin, palmolja och sulfiter.

Om den nya smaken Havtorn skriver Naked Lips följande:

I en symbios av apelsinolja och havtornsolja träder en fruktig upplevelse fram som ger både näring, fukt och antioxidativ effekt. Ett nyskapande cerat som dröjer sig kvar.
100% Naturligt, 99% Ekologiskt (USDA)

Ingredienser i Havtorn: solrosolja*, bivax*, kokosnötolja*, havtornsolja*, apelsinolja*, vitamin E, rosmarinextrakt*, ringblomma*.
*=ekologiskt certifierad ingrediens, innehåller 4,25 g

Även Havtorn seglar upp i toppen av betygsskalan. Det har en fruktig doft och smak och gör läpparna underbart mjuka och sköna. Inget onödigt innehåll, bara verksamma människovänliga ingredienser. Toppbetyg.

Just nu har du chans att testa ett valfritt läppbalsam, eller vinna en hel årsförbrukning(!) av läppbalsam på Naked Lips facebokksida. Du behöver bara gilla sidan och berätta vilket du önskar dig, samt skriva din adress i ett meddelande till Naked Lips.

Rekommenderas varmt!

Så här års hänger jag mest i trädgården och fotar mina växter med min telefon, jag får aldrig nog av alla kungsängsliljor, backsippor, magnolia och tulpaner… Ibland lägger jag upp bilderna på Instagram (Sagogrynet).

Välkommen vår!

Jag är helt med.

Är du?

Ta en bild och tagga fotot #dukanammahär

Idag bjuder bloggen på ett gästinlägg av Johan Dalén:

Den som följt den nyvaknade diskussionen om offentlig amning den senaste tiden, kan av vissa inslag i media förledas att tro att det handlar om en liten intressegrupp som kämpar för att få visa brösten offentligt. Så är det förstås inte. Frågan är oerhört mycket större än så – inte minst finns det en viktig genusaspekt som jag hittills inte har sett komma fram i debatten.

Att amma sitt barn – förutsatt att allt fungerar rent kroppsligt och medicinskt – är ett lätt beslut att ta för det medvetna föräldraparet. Amning är inte bara mat, utan handlar också om den viktiga anknytningen som formar en människa för resten av livet, trygghet, immunologiska fördelar, bättre hjärntillväxt, att undvika de förstoppningar som är mer regel än undantag hos ersättningsuppfödda barn, med mycket mera. Dessutom är maten oerhört smidigt förpackad och alltid tillgänglig, inga mikrougnar eller decilitermått behövs och barnet behöver inte lockas att äta, det söker sig själv till bröstet – såframt att allt fungerar. Ett lätt och självklart val att ta gemensamt, alltså. Pappan kan inte amma, men det är också det enda han inte kan. Allt annat – precis allt annat – som det lilla barnet behöver, kan han bistå med. Flaskmatningsargumentet ”för att pappan ska kunna vara delaktig i matningen” är med förlov sagt något av det ihåligaste och dummaste jag hört. För er som inte har barn, kan jag upplysa om att det finns RÄTT mycket annat barnrelaterat att pyssla med än att amma. Ni som har barn – ja, ni vet precis vad jag menar.

Men ponera att vi för en sekund skulle erkänna åsikten att amning inte hör hemma i det offentliga rummet. Det är ingen obskyr eller perifer åsiktsyttring, det är tyvärr en mycket spridd vanföreställning, hos vissa så stark att man inte drar sig för att mordhota både kvinnor och spädbarn, eftersöka deras adresser och i nätforum ställa sig frågan om ”det inte borde vara tillåtet att skjuta” förespråkare för offentlig amning. Ponera att det är så det ska vara. Då får det gemensamma valet helt plötsligt konsekvenser – men bara för en av föräldrarna. När barnet blir hungrigt mitt under den efterlängtade lördagsfikan med kompisarna, då kan pappan lugnt sitta kvar vid bordet och fortsätta den intressanta diskussionen. Mamman däremot, ska enligt doktrinen om integritet på offentlig plats (Magdalena Ribbing) resa sig och försvinna iväg till en avskild vrå, ett annat rum eller en toalett, och stanna där tills både diskussionen och skummet på hennes kallnade latte har lagt sig.

Trots att beslutet att amma var gemensamt. Trots att båda föräldrarna är medvetna, delaktiga och fick flera tusen i ”jämställdhetsbonus” förra året. Var är jämställdheten i detta?

Och var är jämställdheten i den förvridna åsikten att åsynen av ett kvinnobröst är provocerande? Den som tycker så bör nog rannsaka sig själv. Och den som vågar göra det, ska sannolikt komma fram till en ganska obehaglig sanning – nämligen att man i sitt fördömande går den perversa manliga sexualitetens ärenden.

Ingenstans står det skrivet att kvinnans bröst ska vara en leksak för mannen – utom möjligtvis i Fib Aktuellt. Däremot är det mycket klart uttalat att brösten har ett nutritionssyfte. Det tydligaste beviset för detta är att det ur brösten kommer den absolut nyttigaste och specialkonstruerade föda en människa kan sätta i sig. Ändå är det samma grundläggande värderingar som ligger bakom förbudsivrarnas brösttoner i dag, som i århundrade efter århundrade legat bakom nunnedok, hellånga dräkter och andra mekanismer som syftat till att begränsa och låsa in kvinnor – att män inte kan hantera sin sexualitet. Många av oss upprörs över att kvinnor i muslimska länder förbjuds att visa naken hud, därför att det är mannens norm som gäller – och om män inte kan hantera sin sexualitet, är lösningen att skyla kvinnor. Vi ser samma tendenser i vårt eget lands domstolar, när klädsel, grad av berusning och sexuell historia är parametrar i våldtäktsrättegångar.

Vi lever i en manscentrerad värld – oavsett hur obehaglig den sanningen är för vissa, och oavsett hur svårt det ibland kan vara att se – så är det precis så det är. Men ser man detta, och erkänner det, bör det heller inte vara svårt att se vilka mekanismer som ligger bakom motståndet mot offentlig amning. Fundera själv på vad du tycker är mest uppseendeväckande: En kille med bar överkropp eller en tjej? Just det – tacka den manliga sexualiteten för det.

Så ni mammor som upplåter er kropp, genom graviditet och amning, för våra barn: Fortsätt amma, var, när och hur ofta ni vill. Och ni bakåtsträvare som ser huvudduk och burka som ett uttryck för kvinnoförtryck, men är motståndare till offentlig amning: Fundera en runda till – hur ska ni ha det?

Johan Dalén

Budskapet i amningsvideon är Du kan amma här, och är tänkt som ett inlägg i debatten om amning i det offentliga rummet -det är okej att amma var vi vill. Att amning (inte bara i det offentliga rummet) väcker känslor är en sak, men att det väcker ett sådant hat att folk inte drar sig för att mordhota oskyldiga barn är en helt annan.

Detta hat är tyvärr inte en isolerad händelse, detta är inte bara ett svar på just den här videon. Det är ett allmänt amnings- (och kvinno-)förakt som nu ställts på sin spets.

Vad handlar hatet om? Är det bara rädsla, okunnighet, maktstrukturer i obalans, dumhet, intolerans, och/eller bråkstakar och troll som vill provocera? Eller ligger det mer bakom, något djupare som sätter en sådan skräck i människor att de känner att de måste försvara sig så fort de läser om-  eller ser ett kvinnobröst användas till vad det är tänkt av naturen?

Ingrid beskriver fenomenet så här i ett blogginlägg:

 […] Här finns kvinnorna som vägrar vara något annat än sig själva. Men kvinnor som vägrar vara något annat än sig själva skrämmer. För samhället vill helst att kvinnor fogar sig i leden och ställer upp på den bild som finns. Kvinnor som inte gör det bespottas och tycks illa om. Jag behöver bara säga ordet ”Rödstrumpor” så förstår alla vad jag menar. Vad var egentligen fel med dem? Att de ville ha en friare värld för kvinnor eller att de hotade bilden av Kvinnan? På samma sätt hotar den ammande platskrävande kvinnan bilden av hur Kvinnan bör vara.

Jag förväntar mig inte att det ska gå att förstå detta. För samhällsstrukturerna man har växt upp i är mycket svåra att se förbi men jag tror du kan hålla med mig om att feminism inte alltid är rumsrent. Och därför förvånar det mig starkt att feminister idag har mage att bespotta kvinnor som vill amma med samma floskler som patriarkatet och deras kvinnor vill slå ner på Mammor som vill amma: att ”Alla kan inte amma och det är minsann inte så lätt!”.
Nej, det är inte lätt. Och man har rätt att välja något annat. Men att kräva ammande mammors tystnad i något slags systerskap för kvinnor som inte ammar är inget annat än ett fortsatt kvävande av Kvinnor som vägrar inrätta sig i leden av att hålla käften och vara söta. [...]

För många av oss amningsrådgivare, och för oss som ammar utanför den snäva amningsnormen, är detta alltså egentligen inget nytt även om det tagit en oerhört obehaglig vändning i och med mordhot och sexuella trakasserier (vilka är polisanmälda) de senaste dagarna till följd av amningsvideon.

Hatet/rädslan tar sig olika uttryck. Det kan vara näthat, anonyma kommentarer och trakasserier som i amningsvideon ovan, men det kan också vara att inte få hjälp av vården på grund av en ”rädsla att ge skuldkänslor”, ständiga ifrågasättanden och förlöjligande kommentarer som suger musten ur en, blickar på stan och kommentarer från omgivningen, att få sina foton censurerade på facebook och instagram (dock aldrig om bröst =sex), att bli utslängd från restaurangen om barnet vill amma, med mera med mera.

Frågan är hur vi kan nå ut med amningskunskap utan att väcka denna rädsla? Debatten måste fortgå.

Att vara tyst och låta de intoleranta människorna sätta agendan är inte ett alternativ.

Mer att läsa om amningsförakt

Mer att läsa om snäva normer och normbrytare

Tillägg: Läs två av projektmakarnas kommentarer om videon och trakasserierna här och/eller se dem i SVTs Sverige idag.

I samband med riksträffen i Stockholm i helgen blir det även releaseparty med nya musikvideon ”Du kan amma här”. Amning Gangnam Style.

Temat för musikvideon är amning i det offentliga rummet, detta viktiga och ständigt aktuella samtalsämne.

Här hittar du en länklista till vidare läsning om amning i det offentliga rummet.

Ses vi på riksträffen i helgen?

Vi ammar vidare…

Det är ingen självklarhet, varken att få hjälp, att lära sig att komma igång med amningen, eller att lyckas behålla den så länge man själv skulle önska. Amning är som en kärleks- eller vänskapsrelation, något man behöver jobba på och som utvecklas och förändras med tiden.

Snäva amningsnormer, myter om långtidsamning och jämställt föräldraskap, samhällets okunskap med mera… mycket kan ställa till det längs vägen.

Idag länkar jag till mina egna texter.

Om amningsnormer och normbrytare

Om partnerns roll i en amningsrelation

Om att behålla amningen

Om långtidsamning, intolerans och myter

Om amning och jämställdhet

Vi lär våra barn att vara snälla mot varandra, men vuxna människor mobbar (gärna anonymt) på nätet utan att skämmas. Hur tänker man då?

Jag menar, mitt engagemang i amning är inte skadligt för någon. Jag är väldigt tydlig med att jag inte har någon åsikt kring om folk flaskmatar, jag tvingar ingen att amma, hindrar ingen att sluta. Men att om någon behöver amningsråd och hjälp så anser jag att de har rätt till uppdaterad information om detta, och då finns mina texter här i bloggen i det syftet.

Jag förstår faktiskt inte riktigt problemet?

Jag släpper inte igenom oförskämdheter eller inlägg med personangrepp i bloggen, men ibland känns det som att jag vill bemöta, förklara… prata om det. Jag inser ju att det inte är någon mening att försöka nå fram till personen i fråga, hen har redan en bestämd åsikt och den respekterar jag. Men jag vill gärna prata om fenomenet, hur kan vi lära våra barn att inte näthata så länge vuxna människor känner sig berättigade att skriva till en okänd person att denna äcklar henne?

Intolerans är redan ett välkänt fenomen i amningskretsar. Acceptansen är generellt låg för ammande, kanske speciellt för dem som långtidsammar och dessutom samtidigt visar sig i det offentliga rummet.

Hur kan vi vända detta? Hur kan vi normalisera utan att skrämma och därmed väcka hatet hos intoleranta människor? Hur kan vi nå ut med (i detta fallet) amningsinformation när en blir ständigt nedtystad, medvetet missförstådd och ifrågasatt?

Hur ska man orka?

Jessica commented on WHO-koden, vad och varför?

Oj det här var det sjukaste engagemanget jag sett. Antar att Sagogrynet bor på landet och odlar sin egen potatis och tvättar tygblöjorna i insjön.

Låt de föräldrar som behöver komplettera amningen med extra näring göra så! Låt även de mammor som behöver kombinera jobb med föräldraskap att göra så.

Detta överförmyndarskap och denna patetiska föräldrakoma som drabbar vissa personer äcklar mig å det värsta.

Skaffa ett liv lilla Sagogryn!

Jag är väl medveten om att detta engagemangsförakt och människors intolerans inte riktar sig enbart mot amning.  Jag har själv stött på det inom ett flertal områden och det är lika tråkigt varje gång.

Läs gärna UnderbaraClaras inlägg om engagemang.

Det är lika kränkande för mamman som vill helamma när bvc rekommenderar ersättning som första lösningsalternativ vid minsta amningsproblem, som det är för en flaskmatande förälder att få ständiga kommentarer om amning. Bara sluta!

Det kan vara tungt att amma. Det är helt okej att tycka det. Man får tycka att allt är skit, utan att vilja sluta amma eller ens riskera amningen för det.  Vill mamman helamma, är hon villig att kämpa för amningen? Lyssna på henne då. Ersättning är inte svaret på alla amningsproblem.

Det finns så otroligt mycket att prova när det gäller amningsteknik och ökning av mjölkproduktionen innan tanken på ersättning ska infinna sig hos sköterskan. Amningskunskap, pepp och stöd är vad som behövs i de allra flesta fall.

Kommentarer som ”lite ersättning skadar inte” kan faktiskt skada på väldigt många sätt. Man vet idag att rekommendationer om ersättning, till exempel när barnet går upp sakta i vikt, sänker mammans självtillit och skapar oro (vilket kan ge problem med utdrivningen). Mjölkproduktionen riskerar att minska när ersättningen konkurrerar och dessutom kan barnet bli tuttförvirrat.

(Sedan finns det fall där stödersättning faktiskt behövs, absolut. Men det är betydligt vanligare att det sätt in som en quick fix, helt i onödan idag. De vanligaste orsakerna till amningsproblem är amningstekniska.)