Det vanligaste argumentet många använder för att man inte ska prata eller skriva om amning är att man inte ska lägga skuldkänslor på mammor som inte ammar.
Jag tycker inte att det är kvinnorna som ska känna skuldkänslor, utan vården.
Kanske kommer detta argument från början från vården, för att dölja deras okunskaper och brist på engagemang kring amning? För att dölja deras misslyckanden att hjälpa kvinnor med amningsproblem. De vill inte kännas vid den skuld de har i att mängder med kvinnor inte kunnat amma trots att de ville. Givetvis finns det undantag, men vården i stort har ansvar för att kvinnors amningsproblem inte blir utredda och att dessa kvinnor därför tvingas sluta amma mot sin vilja.
Det är inte kvinnorna som ska känna skuld för att de inte får hjälp.
Argumentet gör också att barnmatsföretagen kan komma undan med att sprida sin information bland gravida och nyblivna föräldrar. ”Bara så att du vet, så är vår mat lika bra som din om du skulle få problem med amningen. Känn ingen skuld för det! Ditt barn mår lika bra med ersättning”. (Känn ingen skuld för att vi profiterar på att vården är usel och därmed går våra ärenden. Vi finns här när du inte får den hjälp och information du borde ha rätt till. Vi är the good ones, lita på oss.) Allting går att sälja med mördande reklam.
Man får aldrig glömma att barnmatsföretagen har oerhört starka ekonomiska intressen i vår misslyckade amning. Ju fler de kan vinna över på sin sida desto bättre för deras affärer. Ju fler kvinnor som är ledsna, arga, bittra och besvikna på bröstmjölken och som i affekt tar barnmatsföretagens parti i sin kamp mot skulden, desto bättre. Ju fler amningsförespråkare de kan tysta med argumenten skuld och skam, desto mer pengar i deras fickor.
För vilka kvinnor är det som får skuldkänslor av amningsprat? Det är inte de som fått hjälp och information och sedan gjort ett eget medvetet val.
Det är de som ville amma, som kämpat och försökt men inte fått hjälp och som blivit tvingade att sluta. De känner skuld men skulden är inte deras.
Det är inte genom att förtiga amning, genom att låta bli att skriva och prata om amning som vi hjälper kvinnorna och minskar skuldkänslorna. Det är genom att öka kunskapen kring amning. Det är genom att diskutera, stödja, visa, förklara, finnas, lyssna, prata, skriva, synas och höras som vi tillsammans kan minska skuldkänslorna som lagts på oss istället för på dem som är oss skyldiga.
[…] sorg om man hade en vilja att amma men inte fick det att fungera av olika anledningar. En del blir avigt inställda till amning, andra blir taggade att kämpa ännu mer för amningen om de får en andra […]
[…] pratas det inte mer om detta? Är det verkligen de gamla käpphästarna eventuella skuldkänslor och konflikträdsla som spökar igen? Men alla de kvinnor som ännu inte har fått barn, alla vi […]
[…] ska vara yngre än sex månader, man ska hålla sig hemma när barnet ammar (inte synas) och man får inte prata om amningens […]
[…] Jag har bloggat om dessa berömda skuldkänslor förr. Ska vi inte sluta upp med detta eviga skuld och skampåläggandet en gång för alla. […]
[…] Amning och skuldkänslor. Både ammande och flaskande behöver stöd. Gilla och dela inlägget påFacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]
bra skrivet! Håller med fullständigt!
[…] ska vara upp till sex månader, man ska hålla sig hemma när barnet ammar (inte synas) och man får inte prata om amningens […]
[…] allra första tiden, Hur gör man? Bra tag mm, Problemsökning vid amningsproblem, Amningshets och skuldkänslor, Stöd behövs både vid amning och flaskning, Respektera en vilja att helamma, Dåliga […]
[…] allra första tiden, Hur gör man? Bra tag mm, Problemsökning vid amningsproblem, Amningshets och skuldkänslor, Respektera en vilja att helamma, Dåliga amningsråd, Nöjda barn, Och mycket mycket […]
[…] allra första tiden, Hur gör man? Bra tag mm, Problemsökning vid amningsproblem, Amningshets och skuldkänslor, Stöd behövs både vid amning och flaskning, Respektera en vilja att helamma, Dåliga […]