När ett barn amningsstrejkar

Det är vanligt förekommande att barn någon gång (eller flera) under amningsperioden plötsligt strejkar. Barnet kan helt enkelt vägra att amma en period. Barnet kan också, av olika anledningar, strejka genom att bitas.

Det kan pågå olika länge, några timmar eller dagar – eller för större barn till och med veckor.
Det är bra om man, innan det kanske händer, har funderat över vad man själv har för tankar och mål kring amningen. Om man vet att man har en önskan om att amma är chansen större att man tar sig igenom eventuella problem som uppstår längs vägen.

Om barnet är litet är det oerhört stressande om hen vägrar att ta bröstet. Det ligger nära till hands att man i förtvivlan tillmatar med flaska, och gör man det är det viktigt att veta att man samtidigt riskerar tuttförvirring. Det är bra om man kan försöka ha lite is i magen och prova några andra utvägar först.

• Ha barnet mycket hud mot hud, då stimuleras det naturliga sök- och sugbeteendet.

• Ligg gärna tillsammans i sängen och låt barnet börja om från början som när hen var nyfödd, i lugn och ro.

• Bär barnet hud mot hud i till exempel en bärsjal, vilken tillåter er att vara riktigt nära och samtidigt rörliga.

• Man kan försöka amma när barnet är trött och avslappnat, då kan det vara närmare till det naturliga sugbeteendet.

• Låt det ta tid, stressa inte.

(Allt detta gäller så väl de små som de större barnen.)

Det kan även vara utdrivningsreflexen som krånglar, alltså mjölkbildningen fungerar bra men mamman har svårt att släppa ifrån sig mjölken. Detta kan hända när som helst under amningsperioden och är en vanlig orsak både till att mammor upplever att deras mjölk inte räcker till och att barnet reagerar genom amningsvägran. För att stimulera frisättningen av utdrivningshormonet oxytocin kan man behöva lugn och ro, kanske massage eller värme eller någonting annat som skapar välbefinnande. Oxytocinets värsta antagonist är adrenalin, så stress, oro och smärta riskerar alltså att hämma utdrivningen.

Om man blir stressad och barnet känner sig pressad kan problemet öka. Barnet kan koppla samman amningen med den stressade situationen -vilket kan öka amningsvägran, mamman blir ännu mer stressad och så har det blivit en ond cirkel. Försök istället att slappna av och ge det den tid som behövs i lugn och ro.

Att detta är oerhört svårt kan jag av egen erfarenhet intyga. Jag skulle kunna skriva långa berättelser om hur jag och min första flicka berövades amningen på grund av upprepade mastiter och utebliven (och felaktig) hjälp av vården. Att ingen berättade för oss att hennes beteende var förhållandevis normalt och att det fanns sätt för oss att ta oss igenom problemet. Men jag håller där för nu.

Det är lätt hänt att mamman tar barnets bröstvägrande personligt, att hon känner sig ratad och bortvald. Men försök att komma ihåg att det lilla barnet inte alls har för avsikt att såra dig. Och att hen ofta behöver stöd och hjälp att hitta tillbaka till närheten och amningen igen, barnet har bara inte möjlighet att visa det på rätt sätt.

Det är olika hur länge en strejkperiod pågår, för en del går det fort över medan det tar längre tid för andra. Pågår amningsvägrandet så länge att man måste ge barnet mjölk på annat vis och vill undvika tuttförvirring kan man till exempel koppmata.

Tillfälligt amningskrångel är vanligt runt 4-6 månadersåldern då omgivningen börjar bli väldigt intressant för barnet. Samtidigt börjar många föräldrar byta ut mål och ge fast mat istället för att amma.

Att reglera eller neka amning kan vara en orsak till en strejk. Många tror att barnet håller på att avvänja sig själv när det plötsligt amningsvägrar, men om hen är under året och har ammat utan problem tidigare så är det troligast att det handlar om en vanlig strejkperiod.

I Sverige kanske det vanligaste är att sluta amma i samband med en längre strejk om barnet är runt året. Det är trots globala rekommendationer om amning i två år inte så många som fortfarande ammar runt barnets tvåårsdag i vårt land i dag. Men bara för att någonting är vanligt betyder det inte att det egentligen är ett normalt beteende. Vill man amma och försöka ta sig igenom en amningsstrejk med amningen i behåll, oavsett barnets ålder, så finns det flera knep att prova på.

Man kan fundera över vad som kan vara orsaken till barnets plötsliga vägran, eller varför barnet biter vid amning, det kan vara lättare att åtgärda om man vet anledningen (eller anledningarna) bakom.

• Hur är taget? Får barnet ut mjölken ordentligt?

• Vid vägran: är det tänder? Kan hen ha bitit under amningen och blivit skrämd av den plötsliga reaktionen? (Kanske mamma skrek till eller höjde rösten?)

• Samma reaktion kan komma av smärta i bröstet vid mjölkstockning. Om mamman har ont när hon ammar kan barnet tro att det är hen som gör något fel och ett känsligt barn kan då reagera med att vägra.

• Eller kanske det gör ont i munnen om tänderna är på väg upp?

• Kan det vara tuttförvirring? Om barnet har napp kan man prova att lägga undan den helt och istället bara erbjuda bröstet när barnet vill sutta.

• Kan det vara en förkylning? Det kan vara svårt att amma om man är täppt i näsan. I så fall kan man försöka hålla barnet mer upprätt när man ammar.

• Kanske har hen blåsor i munnen, svamp eller en öroninflammation? Om barnet får ont av att amma kan hen tillfälligt vägra att ta bröstet. Prata  i så fall med Bvc.

• Kan det vara mammans mjölkproduktion eller mjölkflödet, kan barnet uppleva att det kommer för mycket eller för lite mjölk?

• Är det förändringar i omgivningen? Har någon förälder börjat jobba igen eller har någon annan rutin ändrats?

• Har ni varit ifrån varandra en tid? Eller har barnet blivit nekad att amma när hen bad om det?

• Är mamman sjuk, har feber eller någonting annat, som kan göra att mjölkmängden tillfälligtvis är mindre?

• Är det störande eller spännande saker på gång i rummet samtidigt som barnet ska äta?

Anledningarna kan vara många, ibland är det svårt att förstå anledningen bakom en amningsstrejk, eller varför barnet bits, andra gånger är det tydligt.

Om strejken håller i sig kan det vara en fördel att pumpa ut mjölken. Dels för att kunna tömma brösten (och undvika mjölkstockning) och ge barnet på annat sätt, om hen nu inte vill amma själv, dels för att behålla mjölkproduktionen i brösten. Om barnet är över halvåret och har börjat äta annan mat kan man använda den utpumpade mjölken som dryck till maten eller till gröten. Det går även bra att frysa in och använda senare.

Om det är så att amningen plötsligt bara fungerar vid vissa tillfällen, till exempel bara på natten, eller bara på morgonen eller liknande, så försök ta tillvara på de tillfällena!

• Man kan försöka locka barnet att amma igen genom att på ett avslappnat sätt erbjuda bröstet mest hela tiden, låta brösten vara tillgängliga för barnet, och låta barnet själv bestämma om/när hen vill amma. Detta kan betyda att mamma går halvnaken i hemmet under tiden, men man kan dra för gardinerna.

• Man kan till exempel sitta på golvet med barnet, ha ett löst linne på sig och ingen bh. Barnet kan då, utan press, själv välja att ta en slurk mitt i leken. Amningen blir avdramatiserad och barnet kan hitta tillbaka till den avslappnade känslan kring amningen igen.

• Man kan prova att, när man ammar, erbjuda favoritbröstet först, i favoritpositionen på favoritstället.

• Eller (om punkten ovan istället ökar barnets känsla av att hen förväntas amma) prova att sitta tillsammans i soffan och titta på tv eller läsa, helt utan fokus på amningen. Kanske det kan locka barnet?

• Många barn vill inte ligga ner och amma om de inte är trötta och ska sova, kan du prova att amma i en annan position, kanske lite mer upprätt? Barnet kanske kan sitta i ditt knä och amma.

• Eller kanske det fungerar om du går omkring och dansar med barnet samtidigt?

Alla knep är tillåtna när barnet vägrar bröstet eller bits, det viktiga är att ni hittar tillbaka till amningen i lugn och ro och bryter beteendet, om det är det ni vill.

När barnet sedan börjar amma igen är det bra om man fortsätter att erbjuda bröstet ofta, på samma avslappnade positiva vis, så fort det ges tillfälle. Ta till vara på varje tillfälle att amma och ge din tid och uppmärksamhet till barnet. Nu har du kanske klurat ut vad som orsakade strejken och nu vet du vad som fungerar bättre för ditt barn.

Jag har fått frågan om varför jag vill fortsätta amma trots att barnet krånglar vid bröstet. Varför inte sluta?

-Varför sluta? Jag har en övertygelse om att bröstmjölk är bra för mitt barn och jag har en önskan om att amma länge. Jag vill amma och jag kommer att kämpa för att kunna göra det. Eftersom jag är övertygad om bröstmjölkens förträfflighet är jag inte beredd att lägga över det ansvaret, att bestämma över val av mat, på det lilla barnet. Jag är den vuxna och jag bestämmer vad hon ska (och inte ska) äta så långt det är möjligt. Dessutom vet jag ju numera att tillfälligt strejkande vid bröstet är ett vanligt beteende och att det finns sätt att lösa det på. Jag kommer att göra mitt bästa för att fortsätta amma ett tag till.
Detta är min övertygelse. Självklart är det helt upp till var och en att bestämma sig för vad man själv tycker, som med allt annat som rör omvårdnaden om det egna barnet.

.

.

.

Annonser