Flera bloggare har skrivit om amning och barn på förskolan i dagarna. Jag har också funderat en del på den här kombinationen. Jag vet att det är många som känner sig stressade att sluta amma innan barnet ska skolas in eller åtminstone under den första tiden där efter. En del blir till och med uppmanade av förskolepersonalen att sluta.
Förskolepersonal har ingen som helst rätt att ställa krav på att man måste sluta amma före inskolning. Lika lite som de har rätt att ställa krav på att barnet måste vara blöjfritt före inskolning, eller att barnet måste kunna prata och så vidare. Det är ju helt befängt! Det är föräldrarna som ska ställa krav på förskolan, inte tvärt om.
Pedagogerna borde istället välkomna amning eftersom ammande barn är mindre infektionskänsliga. De är mer sällan sjuka och när de är sjuka blir de friska snabbare än icke ammande (ur ett befolkningsmässigt perspektiv, självklart förekommer individuella skillnader).
Man måste inte alls sluta amma bara för att barnet börjar på förskolan, om man inte vill det.
Att kunna amma när man återses efter en lång dag ifrån varandra kan vara oerhört värdefull för både barn och mamma. Ett snabbt sätt att ta igen den missade närheten under dagen. När allt vänds upp och ner, när man börjar på dagis, när föräldrarna jobbar och vardagen förändras, kan det vara en trygghet att åtminstone ha amningen att återvända till på kvällar och helger.
Man måste inte amma jättemycket eller inte alls. Man kan amma på som vanligt under de timmar man är tillsammans. Eller man kan amma lite då och då, det är också värdefullt. En del väljer att behålla nattamningen, andra väljer att amma vid insomning och/eller uppvakning, på kvällen och/eller morgonen. Man gör precis det som passar just den egna familjen.
Det finns inget underlag för att råda någon att sluta amma för att barnet börjar på förskolan. Det hela verkar bygga på en osäkerhet hos pedagogerna om hur de ska kunna trösta ett barn som inte har trygghetssaker med sig (alltså nappar, mjukdjur osv som fungerar som substitut för bröstet/föräldern), men de kan trösta i famnen eller på något annat sätt precis som de gör med icke ammande barn. Det är ju pedagogernas uppgift att skapa en trygg miljö för alla barn på förskolan.
Ammade barn är varken mer eller mindre svårtröstade än andra barn, men vissa pedagoger tenderar ge amningen skulden vid problem.
Delamning är benämningen för att fortsätta att amma efter att man introducerat fast föda. Vid (och efter) matintroduktion är det fördelaktigt att fortsätta amma precis som vanligt utöver den fasta maten. Man kan fortsätta att delamma så länge det passar barn och mor. Den svenska rekommendationen är att fortsätta att delamma i ett år eller längre. Den globala rekommendationen är att delamma två år eller längre. Observera att formuleringen lyder …eller längre, vilket innebär minst så länge, inte max så länge.
När man fortsätter delamma, efter att barnet börjar äta annan mat, börjar den mer avslappnade delen av amningen för många. När man inte längre har 100% huvudansvar för näringsintaget kan amningen bli lite mer kravlös och avstressad. Amningen går nu mer och mer mot mys och njutning, än rena matstunder, och det äldre barnet visar på ett helt annat sätt att hen verkligen uppskattar och njuter av amningen.
Jag har skrivit om långtidsamning här.
En text med tips om hur man behåller amningen och att amma när man jobbar finns här
Barnstyrt amningsavslut, här.
Nu går inte mitt barn så många timmar på förskolan, hon går nio timmar i veckan för närvarande. Hon har som längst varit där fyra timmar i sträck. För vår del är det mitt bröst som säger ifrån om det går mer än fem timmar mellan amningstillfällena, hon klarar sig fint (näringsmässigt) på annan mat när vi är ifrån varandra. Vi mår båda bra av amningen och vi kommer att fortsätta så länge det fungerar för oss. Och när det gäller praktiska lösningar så går det mesta oftast att lösa.
Jag är lyckligt lottad med fantastisk förskolepersonal.
När vi skolade in fick jag mjölkstockning. Dels är mitt bröst vant vid täta korta amningsstunder, dels slarvade hon med tänderna vid amningen just då. Kombinationen gjorde att det blev en stockning. Vi löste detta genom att jag kom och ammade en stund mitt under dagen för att inte låta det gå timmar mellan amningarna och riskera att stockningen förvärrades. Det var inga problem med personalen.
Lilla ammar alltid både under lämningen på morgonen och vid hämtningen efter lunch. Jag har aldrig fått några negativa kommentarer på detta, bara förståelse.
Men jag vet inte hur jag skulle reagera om någon skulle vara elak mot oss. Men även om jag kanske skulle bli lite ställd just i ögonblicket så skulle jag inte dra mig för att samla mig och gå och prata med personalen/verksamhetschefen/rektorn/kommunen eller vad som nu skulle behövas. Jag skulle aldrig acceptera att någon annan lade sig i vår amningsrelation och försökte få oss att sluta på grund av en intoleranta människosyn, fördomar och eventuella egna personliga dåliga erfarenheter.
Och det önskar jag att ingen annan gjorde heller. Nöj dig inte med ett dåligt bemötande! Förskolepersonalen är där för dig och din familjs skull, inte tvärt om.
Här är Amningsbloggens inlägg på samma tema från igår.
Dorotea har skrivit en fin text om långtidsamning, om att amma vidare, här.
Bloggen Amma vidare har också skrivit om ämnet tidigare, här.
Här har jag skrivit ett öppet brev till till den som ifrågasätter vår amning. Förskolepersonal/vårdcentral/vem den än är. Kanske kan du använda någonting ur det om du känner att du behöver försvara er amning?
Förskoleforum om ammande förskolebarn (kräver inlogg)
Examensarbete om hur kvinnor som ammar förskolebarn upplever bemötandet av förskolans pedagoger, av Marit Olanders
Jag har jobbat heltid sedan min son var 11 månader. Han började förskolan när han var nästan två år. Idag är han snart fyra. Vi ammar vidare. Inte så ofta längre, kanske inte ens varje dag ibland. Men jag är rätt säker på att vi inte kommer sluta det närmaste halvåret.
Tack för att du delar med dig!
Jag tror att det är jätteskönt, och viktigt, för många som inte känner andra långtidsammare att läsa och veta att det finns fler! Att det fungerar bra att kombinera amning, jobb och förskola.
❤
Hej!
Jag ammade fortfarande när jag skolade in vårt tredje barn på förskolan i höstas (hon var då 18 mån.) Jag var där med min dotter tre hela dagar vilket innebar att jag var närvarande vid sångstund, frukstund, lunch, blöjbyte, aktiviteter och middagsvila. Det i sin tur innebar några ammningstillfällen plus att jag även ammade henne till sömns när det var dags för vila. Ja, jag var den enda som fortfaranede ammade mitt barn men INGEN höjde ens på ögonbrynen åt detta. Tvärtom uppfattade jag det som att personalen såg det positiva i det.
Jag är så glad för detta och personalen på vårt dagis visar också på många andra sätt hur lyhörda de är för varje barns enskillda behov. Min dotter är nu snart 21 månader och verkar inte vara på väg att sluta ammas än på länge. Hennes äldre syskon slutade självmant någon gång strax före tvåårsdagen.
Ulricha 🙂
Underbart! 🙂
Måste bara säga att din blogg verkligen är helt underbar, vilken otrolig källa till kunskap. Så fort jag och maken börjar diskutera något som har med amning att göra säger jag ”vänta, jag ska bara se vad Sagogrynet säger om det” för att få ytterligare en infallsvinkel. TACK!
Oj, tack så hemskt mycket! ❤
*rodna*
Jag ammar mitt förskolebarn. Han är 19 månader nu. Jag vill så gärna fortsätta då det ger både mig ock barnet glädje, mys och närhet. Det är också en stor fördel vid sjukdom då han inte direkt äter något, det hjälper också både mig, barnet och pappan att få sova större delen av nätterna. Men jag känner att han är för gammal och jag känner pressen att sluta. Ingen har sagt något men jag känner mig verkligen superstressad. Jag känner heller ingen som ammat så länge som jag vilket säkert får mig att se det som ”konstigt”. Jag vet ju att jag vill fortsätta tills han vill sluta och tills jag märker att det inte behövs mer men jag vet inte hur jag ska klara ”pressen” och jag vet heller inte hur jag gör för att avsluta amningen smidigt för mitt älskade barn.
Jag oroade mig lite innan inskolningen eftersom jag hört om folk som fått negativa kommentarer av förskolepersonalen. Men vi har haft tur och fått fantastisk personal som bara vill att han ska ha det bra och verkar se amning som något positivt. Vi ammade lite under inskolningen, framför allt när han skulle sova, men nu tar vi det när vi kommer hem istället.
Wow fin blogg du har. Jag har oxå lyckats amma mina två barn något jag är mkt glad och stolt för, (Då många inte kan eller vill det)
Jag slutade amma min lilla när hon var 10 mån, för då skulle jag börja jobba och jag jobbar skift så det var jätte svårt och jobbigt att fortsätta.. Något jag sörjde i början och kan tänka på ibland. (hon är 16 mån nu)
Jag tycker att man ska få amma så länge man vill, så länge barnet vill och självklart så länge det fungerar. Med ett vanligt jobb (vanliga tider) hade jag kanske fortsatt, Men just denna gång fungerade det inte att amma varannan kväll..
Att amma över fyra år kan inte vara bra. Jag skulle själv inte vilja ha minnen av amningen. Det där gör du bara för din egen skull Catarina.