Amningskampen är en ny hemsida med fokus på amning i det offentliga rummet.
Grundaren, PappaKim (med fru), har tröttnat på åsikter som går ut på, eller leder till, att kvinnor med barn ska vara förpassade till hemmet under småbarnstiden på grund av en intolerant omgivning.
Att inte vara välkommen med ett ammande barn, att känna sig opassande i det offentliga rummet, är inte okej. Det är inte intolerans som ska styra i samhället. (Följ länken och missa inte kommentarerna!)
PappaKim om Amningskampen:
Jag har personligen jobbat med föräldrautbildning i sju års tid också, jag och min fru har rätt mycket föräldrafokus och det här är ett av sätten vi kan känna att vi gör något för själva grejen.
Viktigt tillägg: Tänk på att Amningskampen inte är en källa till amningskunskap utan enbart en påtryckningsgrupp med egna personliga åsikter och erfarenheter kring olika ämnen. För tillförlitliga amningsråd, med stöd i forskning och vetenskap, vänd dig till Amningshjälpen eller sök här hos Sagogrynet.
Här i Sagogrynsbloggen har det skrivits en hel del om offentlig amning tidigare och jag välkomnar den här Amningskampen med öppna armar. Jag anser att det är en grundläggande rättighet (för både kvinnan och barnet) att amma var och när man vill på offentliga platser i vårt land utan att någon ska ha åsikter om det. Den attityd många har mot amning begränsar kvinnor, den inskränker både kvinnors och barns rättigheter.
Jag vill tänka att ju mer plats amning får ta i folks medvetande desto större är chansen att det blir en aning mer neutraliserat och mindre laddat. I dag är amning ett minst sagt laddat ämne.
Amningsförespråkare och ammande kvinnor är, år 2013 i landet Sverige, fortfarande nedtystade och förtryckta.
Den svenska amningsnormen är oerhört snäv.
Man får amma men bara om vissa villkor uppfylls. De vanligaste kriterierna är att barnet ska vara upp till sex månader, man ska hålla sig hemma när barnet ammar (inte synas) och man får inte prata om amningens fördelar.
Man ska (enligt normen) amma men inte för mycket och inte för lite. Inte för kort tid och inte för länge. Helst ska man alltså hålla sig runt 6 månader. Acceptansen är generellt låg för dem som väljer delamning, flaskmatning eller långtidsamning. Och att visa sig i det offentliga rummet när man ammar ska vara förknippat med känslor av skuld och skam.
Det här med amningsnormer är inte något för mig och därför känns det viktigt att visa en annan sida, att visa att det finns fler sätt att göra det på. Och det handlar inte bara om amning, det kan även handla om sömnmetoder (vilka jag ogillar skarpt) och annan självständighetsträning (självständighet är någonting som utvecklas, inte något som måste läras in. Och definitivt inte i tidig ålder. Detta är bara ytterligare en kulturell föreställning).
Jag ammar mitt barn till sömns varje kväll medan jag bär henne i min famn. Hon sover i min säng och ammar så fritt det går dygnet runt. Hon är 3,5 år.
Detta är också ett sätt.
Därför känns det även viktigt för mig att amma offentligt. Utan skam och utan skuld och framförallt utan att skyla mig.
Mer om offentlig amning och klassiska kommentarer kring den.
Mer om amningsnormer och normbrytare.
Vad bra inlägg och vad skönt att läsa att du ammar fortfarande din 3,5 åring!! Det är så sällen man kan läsa sånt och jag är så glad varje gång jag hittar en människa som långtidsammar!! Jag tänker göra samma sak, fast min son är bara 6 månader än, men målet är att amma så länge det går och känns bra för båda av oss.
Jag ammade storebror tills han var 2,5 år. Nu är han 3,5 år och lillasyster är sju månader. Å ena sidan vill jag gärna amma henne i minst ett år och ge henne samma tillgång till mig som storebror har haft. Å andra sidan tänker jag att det vore bra om hon t ex kunde dricka välling och ta napp, för att pappa skall ha något att erbjuda och kunna natta henne. Dagtid är det inga problem men kvällstid är jag låst av att amma henne till sömns och saknar att få natta storebror ibland, det får alltid pappa göra nu. När storebror säger att han vill vara hos mig på kvällarna och jag är låst av att amma känns det orättvist att alltid behöva neka honom. Kvällsamningen tar lång tid och lillasyster brukar inte komma riktigt till ro förrän storebror har somnat. Har du upplevt några konflikter mellan att amma din lilla och få tid för din stora, och hur har du i så fall hanterat det?
Hmmm… ja, känslan av att inte riktigt räcka till är nog väldigt vanlig när det kommer syskon. Speciellt kvällstid. Jag hade med mig lillasyster i sängen när jag läste för storasyster, hon låg och ammade under tiden och sedan bar jag henne till sömns efter att stora hade somnat. Eller, om maken var hemma, så myste han med lilla när jag läste för stora, eller tvärtom.
Dagtid har jag inte upplevt samma problem, amningen har snarare varit ett hjälpmedel för att få tid med stora -när lilla låg vid bröstet i sjalen kunde vi leka lättare.
Men det finns nog ingen universallösning tyvärr. 😦 Det som fungerade för oss kanske är helt fel för någon annan..
Vilket bra ämne att ta upp!!
Jag kunde känna ganska mycket skam när jag ammade faktiskt. Det var tyvärr inte fören några månader efter jag slutade med amningen som jag verkligen började känna mig bekväm med mig själv, min kropp, mitt utseende, mina tankar, mina åsikter. Det var tyvärr heller ingen som pratade så värst mycket amning i min omgivning heller. Jag ammade dock öppet inför min familj och släkt. Men aldrig, aldrig, aldrig någonsin på stan eller liknande. De vågade jag inte för jag visste att blickarna skulle äta upp mig. Idag hade jag skitit i det TOTALT!!!
Jag är så glad att jag hittat hit! Jag ammade storebror i 19 månader, då det blev så. Men slutade pga påtryckningar från omgivningen. Kommentarer om att nu va han stor osv. När lillebror kom bestämde jag att han skulle få amma va länge han vill! Nu är han snart 18 månader och han ammar minst 6 gånger per dygn. Överallt passar det honom att amma! 🙂
Hade aldrig reflekterat så mycket över amning innan barnen. Men när jag ser tryggheten i min sons ögon, då vet jag att detta är rätt väg. Det enda som grämer mig är att jag lät andra påverka mig första gången!
Tack för inspirationen!!