Alla kan inte amma

När amningen är svår.

Jag har skrivit mycket om lösningar på amningsproblem, om hur man skapar de bästa förutsättningarna för amning, om hur viktigt det är att man ber om rätt hjälp, och vikten av att man får den hjälp och det stöd man behöver. Jag har till och med skrivit att de flesta kan amma, om de vill, om de får just den där ”rätta hjälpen”.

Hmmmm…. Men det stämmer inte. Inte alltid. Inte för alla.

Ibland fungerar det inte.

Vi har alla olika förutsättningar, både barn och vuxna, och vår upplevelse av att kunna eller inte kunna amma är individuell. Ibland får man det inte att fungera trots att man får all upptänklig hjälp. Trots breda vårdinsatser från många håll med amningsrådgivare, läkare, kiropraktor, mediciner, tungbandsklippning, amningshjälpmedel, pepp och stöd och övning och kunskap och fan och hans moster.

Ibland är det så att man inte kan amma.

 

Det kan vara en sorg för några att tvingas inse att man inte kan amma.

Det kan vara en lättnad för andra, när man äntligen släpper skiten och går vidare.

Man kan vara arg för att man inte kunde.

Man kan vara glad att man slipper smärta och ångest och att barnet nu äntligen är nöjd.

Man kan vara allt det där på samma gång eller någonting helt annat.

Och det är helt okej. Detta behöver också belysas.

Det är helt okej att känna sorg, eller lättnad eller vaddetnuär. Eller att inte känna just någonting. Och att prata om det.

Den svåra amningen får också ta plats.

Jag har skrivit mycket om fungerande amning, om hur man löser problem, hur man förebygger och hur man skapar de bästa förutsättningarna. Om man vill amma.

Men alla kan inte amma. Hur mycket de än vill.

.

.

.

.

.