– Du har bloggat och skrivit om amning i snart tio år. Du håller kurser, du föreläser och utbildar, och du har nu skrivit en hel bok om amning. Vad är det som driver dig?
– Hmm… Jag har ställt mig den frågan själv och har kommit fram till att det nog bland annat bottnar i min starka önskan om rätten till självbestämmande.
Jag ville amma men fick inte hjälp med amningen med mitt första barn. Att inte få hjälp när man behöver det, att inte bli tagen på allvar av vården och att få ens uttryckliga önskan bortviftad som en irriterande fluga med motiveringen att ”det går lika bra med ersättning”, var för mig djupt sårande och väckte en vrede och en kämpaglöd i mig.
Jag anser att amning eller inte amning är, eller borde vara, helt upp till var och en.
Men i ett samhälle där man inte anser att amning är särskilt viktigt, och tycker att man lika gärna kan ge ersättning oavsett vad kvinnan vill, satsas inga pengar på utbildning inom amning eller amningsvänlig utveckling av vårdrutiner. Man ger inga anslag till sina amningsforskare, inga pengar till förberedande amningskurser för föräldrar, och ingen vidareutbildning för vårdpersonal. Det finns inget nationellt amningscentrum, amningsmottagningar läggs ner, och den djupare kunskapen om amning rinner bit för bit ut i sanden.
När en person med en önskan att amma inte har grundläggande kunskaper om amning, och när vården inte har tillräckliga kunskaper att hjälpa till om amningen blir svår, har personen liten eller ingen chans att få amningen att fungera om svårigheter uppstår. Då blir hen tvungen att ge sitt barn ersättning trots sin vilja att helamma. Och då har hen, på grund av utebliven eller felaktig vård, blivit fråntagen rätten att amma.
Utan amningskunskap riskerar du att bli fråntagen rätten att själv bestämma om du vill amma eller inte.
När man däremot har grundläggande kunskaper om amning, om hur amning fungerar, och om hur man får amningen att fungera, ges den ammande en helt ny position, en större möjlighet att kräva rätt hjälp och att ta egna beslut om man vill amma eller inte.
Det handlar då inte längre om ”Ifall amningen fungerar eller inte”, som om det vore ett lotteri, det handlar istället om ”Ifall jag vill fortsätta att amma eller inte, efter att jag har fått det att fungera”.
Man har valet i sina egna händer, det ligger inte i vårdens, tillfälligheternas eller ödets händer.
Jag brinner för att den som vill amma ska få den hjälp hen behöver för att få det att fungera så bra som möjligt. Jag brinner för att det ska finnas lättillgänglig information om amning både för den som vill amma och för den som vill stötta en ammande. (Ibland fungerar det inte så bra som man önskat trots hjälp, stöd och kunskap, omständigheter rår man inte alltid på, men då vet man åtminstone att alla har gjort sitt bästa.)
Så ja, det är nog helt enkelt kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa, rätten att bestämma över sina egna bröst, som driver mig att fortsätta att folkbilda och kämpa vidare för att sprida amningskunskap på olika sätt, år efter år.
.
.
.
Du kanske även är intresserad av att läsa mer om:
Problemsökning vid svårigheter
Svag viktuppgång och aktiv amning
Amning, inte bara en kvinnofråga
En fråga om rätt till självbestämmande!
Okunskap om amning är ett samhällsproblem
Läs allt du vill veta om amning i min bok Amning i nöd och lust!
.
.
.
.
.
.
Sagogrynet 
Kommentera