Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Genus’ Category

Handböcker för hela familjen

För den som någon gång kommer i kontakt med barn och ungdomar. Vare sig man har en egen familj, är pedagog eller om man träffar dem i andra sammanhang. Alltså typ alla. Finns boken Barn som bråkar, Att hantera känslostarka barn i vardagen, av Tina Wiman och Bo Hejlskov Elvén.

barnsombrakar

Boken Barn som bråkar utgår från aktuell forskning och den metod som kallas lågaffektivt bemötande.

Dessa två citat sammanfattar ganska väl bokens idé:

”Våra barn ska inte lära sig att lyda. De ska lära sig att fatta bra beslut i sina liv. Som föräldrar vill vi inte att de som vuxna ska vara lydiga, utan självständiga. Därför måste vi träna dem i att bli just självständiga, inte i att lyda.”

 

”Och viktigast: Det är vi som föräldrar som ska lösa de problem som uppstår på vägen. Inte genom att tycka att barnen borde bete sig annorlunda än de gör, utan genom att vi själva ändrar vårt beteende. För då får vi faktiskt möjlighet att påverka både vår vardag och våra barns utveckling.”

Dessa citat visar också var författarna lägger sitt fokus. Nämligen hos barnen i första hand. Detta är inte en bok som curlar eller tassar runt föräldrarna. Författarna skriver rakt ut att det är du som är den vuxna, det är du som har ansvar för att den här situationen ska fungera och det är du som måste ändra ditt beteende eller din tolkning av situationen – inte ditt barn.

För enligt boken är det inte alltid våra barn som är bråkiga (eller ger upphov till bråk). De reagerar bara på vad vi säger åt dem och de krav vi/omgivningen ställer på dem. Det är egentligen istället ofta de stressade, trötta, oförstående eller helt enkelt klumpiga vuxna som skapar bråken!

– Bra va? Det betyder ju att vi har situationen i våra egna händer och faktiskt har möjlighet att påverka och förändra vår vardag!

(Men om bokens titel istället hade varit ”Bråkiga föräldrar” tror jag inte att den hade lockat till köp lika bra. Vi vill inte gärna erkänna att vardagsbråken ofta börjar hos oss själva….)

Boken erbjuder en lång rad exempel på vardagliga situationer (läs bråk) som många kan känna igen sig i. Den erbjuder därefter ett stort gäng förslag på bättre lösningar att ta till nästa gång något liknande händer, man får konkreta lågaffektiva redskap och konfliktplaner att använda för att undvika att samma bråkiga situation uppstår igen (och igen och igen).

Dessutom får vi förklaringar på varför vi reagerar som vi gör rent psykologiskt, vad som triggas igång hos oss och hos våra barn och hur vi istället kan tänka och göra för att undvika detta. Boken innehåller även studiematerial för fördjupning för exempelvis föräldragruppen, samt referenser för vidare läsning.

Provläs boken här

Boken är utgiven 2015 av Natur & Kultur. Här kan du läsa en intervju i DN med en av författarna, Bo Hejlskov Elvén, om tankarna i boken.

img_2549

Ytterligare två böcker som läses flitigt här hemma just nu:

Handbok för barn

Den helt nya boken Livet – en handbok, av Farzad Farzaneh. Bonnier Carlsen, 2016. Med superfina illustrationer av Mia Nilsson.

”En oumbärlig guide till de viktigaste sakerna i livet” står det och ja, det är absolut en livshandbok om än i den mindre skalan.

Det är barnidolen från Bolibompa, Farzad Farzaneh, som bla med exempel från sin egen barndom och med mycket humor och lite allvar både tipsar, förklarar och varnar för hur man kan (och inte) hantera olika situationer i livet. Boken är uppdelad i kategorierna vänskap, vuxna, pengar, sorg, humor, skola och kärlek och har ett inkluderande och fint barnperspektiv, den är lättsamt skriven utan pekpinnar. Min sjuåring slukade den här boken och vill nu ha den liggande vid sängen för att kika i den lite till, igen och igen, varje kväll.

farzad

och

Handbok för ungdomar

Här vill jag tipsa om boken Ja jag har mens, hurså? Av Clara Henry, Forum 2015.

Den här boken har varit en ständig följeslagare till min förstfödda sedan hon fick den i sin hand på bokmässan förra året. Om det har mest att göra med Claras autograf på förstasidan, Claras ställning som youtubeidol och förebild i bla menspodden ”tampodden”, bokens uppfriskande och kaxiga självklarhet kring mens och andra kroppsliga frågor som angår henne just nu, kan jag inte säga men det är förmodligen en blandning av allt detta. Det blev en perfekt kombo helt enkelt för hon har läst den här boken från pärm till pärm fler gånger än hon gjort med någon annan bok. Vilket måste innebära att den har något extra, eller hur!

Boken innehåller kapitel som Att få mens, Menscyklopedia, Menshistoria, Mensskam, Menssexism, Mens & Feminism och Lifehacks och rekommenderas för ungdomar med och utan livmoder.

Provläs boken här

clara

.

.

.

.

 

Read Full Post »

Jag tycker mycket om förlaget Olika. De ger ut många bra böcker med ett medvetet tänk kring bland annat genus och mångfald.

Men även Olika faller in i den normativa föräldraskapsfåran då och då.

leka-inne-3d

Jag läser barnböcker inte bara med mångfaldsglasögon utan även med amnings- och anknytningsblicken. Och i den senaste pekboken Leka inne från Olika förlag har man valt en illustratör som delvis går i samma spår som de allra flesta barnboksillustratörer.

Barnen är visserligen fantastiskt fint illustrerade, men även här är barn = nappflaska.

Det är oerhört svårt att hitta en barnbok som lika otvunget och självklart visar amningsbilder.

Här har jag skrivit mycket mer om detta.

bild-105

Jag hade valt andra bilder till både ordet dricka och bära.

Jag har burit mina barn i sjal och ergonomisk sele under hela deras första tid i livet så ordet bära för mina barn betyder inte i första hand att bära en handväska. Det betyder att bli buren, att vara tätt intill, eller att bära sina egna mjukdjur på magen. Även här passar inte riktigt illustratörens tolkning av ordet på vänstersidan in i vår familjs livsstil.

Det finns småbarnsböcker som visar sjalbärande och amning och som inte sätter likhetstecken mellan ett barn och en napp. Men de är numerärt underläge.

För äldre barn har Olika förlag däremot nyss gett ut den här boken. Och detta exempel, Vem är kär i Abel Svensson,  visar tydligt varför jag tycker så mycket om Olika.

abel-3d-360x360

Boken handlar om Abel som funderar på kärlek, vem han är kär i, och om det kan finnas någon som är kär i honom?

Boken är jättefint skriven och tar upp precis de frågor som vi pratar mycket om i familjen just nu. Den är dessutom lätt att läsa själv för den som knäckt läskoden.

Så här är det: Abel tycker om Mina. Och Lilly. Och Sixten. Mina och Sixten går i hans klass. Lilly går i klassrummet bredvid. Abel tänker att han faktiskt är kär i alla tre. Han känner det.

Men hur får han reda på om det finns någon där ute i världen som är kär i honom?

Detta blir dagens boktips. Vem är kär i Abel Svensson? av Ebba Berg och Carl Flint, Olika förlag.

.

.

.

.

.

 

 

 

 

Read Full Post »

Länkkärlek, barnperspektiv

Min unge har bestämt sig för att börja blogga. Hon tycker att det saknas barnperspektiv.

Här är hennes blogg.

Ska bli spännande att följa.

 

Barnet i fråga –> struthår

.

.

.

Read Full Post »

nb-bk-1

Barnkonventionen, artikel 2

Använd och sprid gärna bilden. Mer kärlek till alla!

.

.

.

.

 

 

Read Full Post »

Ni har väl inte missat andra numret av Nära Barn?

nb2

Sommarnumret finns i butik nu, här finns en lista på återförsäljare samt sökverktyg för att lätt hitta din närmaste IRLbutik.

Det går även bra att teckna en prenumeration.

En helårsprenumeration på fyra nummer kostar 270 kronor.

sommar

Nära barn två

Utsidan och en liten del av innehållet…

(tidningen är 83 sidor tjock)

nära2

Missa inte heller Nära barnbloggen och facebooksidan samt instagram och twitter.

Jag hoppas att ni tycker om tidningen lika mycket som jag!

Berätta gärna om ni gillar den, vad ni gillar, om ni tycker att något saknas eller om någonting inte känns riktigt bra. Era tankar och idéer är värdefulla!

.

.

.

Read Full Post »

Äntligen!

Jag har den stora glädjen att presentera den nya tidskriften Nära barn. En helt ny föräldratidning med barnperspektiv.

nära barn_logga

Redaktionen bakom tidningen har i hemlighet arbetat med projektet ett bra tag nu och äntligen är det dags att berätta!

Ett grymt gäng bestående av skribenter, fotografer samt en grafisk designer håller som bäst på att skapa föräldratidningen vi själva har saknat. En tidning som blickar bortom normen och stereotypa roller. En tidning som utgår från det lyhörda föräldraskapet med barnen i fokus.

Namn ni kanske känner igen från redaktionen är (förutom jag) bland andra Kim från Amma vidare, Maria från Vilda barn och Jordliv, och Julia från Naturligtvisare och Amningsbloggen.  Läs mer om hela redaktionen här.

Första numret beräknas komma ut i februari, men redan nu kan man göra en intresseanmälan för prenumeration, den är inte bindande men ger oss ett bra hum om hur många som kommer att vilja köpa tidningen.

Maria i bloggen Vilda barn beskriver tidningen så här:

Har ni saknat en riktigt intressant föräldratidning med barnperspektiv? En tidning som inte förespråkar metoder och konsumtionshysteri? En tidning som förespråkar nära, lyhört föräldraskap, hänsyn till miljön, normkritik, empowerment, mångfald och helhetlig hälsa? Den tidningen kommer! Det blir spännande reportage från Sverige och världen, DIY-idéer, recept, intervjuer med intressanta människor och mycket mer.

Följ gärna vårt arbete på hemsidan, och på facebook.

Och jag blir jätteglad om ni vill sprida nyheten!

.

.

Read Full Post »

Förslag på några alternativa ord:

modig, stark, nyfiken, snabb, påhittig, kreativ, bestämd, omtänksam, bra kompis, smart, rolig, generös, vänlig, uppfinningsrik…

innan du kallar ditt barn för söt eller duktig nästa gång.

bild-38

Mer att läsa om hur vi pratar, speciellt med våra flickor, finns bland annat här och här.

Read Full Post »

Hanna Fridén skriver om hur människor bör behandla varandra, med respekt.

[…] För alla har rätt till sin egen smak. Vi kan inte bestämma om en person gillar hårigt, rakat, smalt, tjock, blont och så vidare. Men det finns bra och dåliga sätt att uttrycka sin smak på, positiva och negativa, det finns sätt som respekterar att även andra har annan smak, och det finns sätt som är respektlösa gentemot andras smak.

Hon skriver självklarheter kan man tycka, det är sådant här jag pratar med mina barn om. Men förvånansvärt nog finns det galet många vuxna människor som helt tydligt har missat den lektionen i sin barndom. Tänk till exempel offentlig amning, hen-debatten, och nu senast: håriga kroppar. Att vissa tar sig rätten att kommentera och driva med andra människors utseende.

Why?

Man får tycka vad man vill, men man behöver inte vara elak och mobba de som inte gör eller tycker som en själv. Varför kan man inte bara ha lite respekt och ta hänsyn till andra människor och deras val?

Om du har något emot håriga armhålor eller om du inte vill se någon amma på en parkbänk, titta bort då. Sluta glo. Och behåll dina tankar för dig själv. Det behöver faktiskt inte vara svårare.

Mer kärlek och tolerans åt folket!

 

 

Read Full Post »

Någon har kanske märkt att jag gärna använder hen som pronomen när jag skriver här i bloggen. Ibland för att slippa skriva hon/han men oftast för att det faktiskt inte spelar någon roll om barnet har en snopp eller en snippa. Jag tänker att man utifrån könet ofta omedvetet bildar en förutfattad mening om barnets personlighet och skapar sig en bild av hur denne är utifrån den (kanske helt missvisande) bilden. Ett barn är ett barn, det är helt ointressant att veta på vilket sätt barnet kissar.

Häromdagen kom det hem en bok från Olika förlag i brevlådan, där författaren Jesper Lundqvist har tagit fasta på just detta pronomen. Boken heter Kivi och monsterhund och är Sveriges första barnbok som uteslutande använder hen.

Boken är riktigt bra!
Vi har flera böcker från Olika förlag här hemma och jag måste säga att de är av varierande kvalitet, även om grundtanken i alla böcker är fin.

Men Kivi och monsterhund är fängslande från första sidan med sina fantastiska rim, roliga ord och bilder och alla oväntade vändningar. Både min stora och min lilla lyssnar intensivt och lever sig in i berättelsen med kommentarer och skratt.

I pressreleasen kan man läsa:

Olika förlag skriver nutidshistoria igen.. med hen.

”Varje gång man skriver ”han” eller ”hon” får man ett kulturhistoriskt bagage att förhålla sig till; medvetet eller omedvetet måste man möta upp eller bemöta sina egna och andras bilder, tyckanden, fördomar och generaliseringar om manligt/kvinnligt och pojkigt/flickigt. Det är jätteskönt att slippa den biten”, säger författaren Jesper Lundqvist. Han får medhåll av Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns Högskola: ”Hen är ett elegant sätt att öppna upp för tanken att varje person framförallt är en unik människa, och inte bara en flicka eller pojke, kvinna eller man.

Olika förlag skriver vidare att språket spelar roll. Särskilt när det handlar om att befästa eller förändra tankemönster och normer. Ord som hon och han bär med sig många föreställningar som ofta är stereotypa.

I Barnboksprats intervju med författaren Jesper Lundqvist kan man läsa följande:

Varför är detta med att använda ett icke könsbestämt barn i din bok så viktigt?
– Jag skulle vilja vända på frågan: varför är det så viktigt att könsbestämma barn i alla böcker? Min upplevelse är att i de allra flesta historier, inte minst sådana som handlar om och är riktade till barn, spelar karaktärernas kön ingen som helst roll. Kivi och Monsterhund handlar om ett barn som önskar sig en hund, inte en pojke eller en flicka som önskar sig en hund. Därför skriver jag om ett barn, och inte om en pojke eller flicka – eftersom det helt enkelt inte är relevant för historien vilket kön barnet har. Förhoppningsvis gör det också att det är lättare för mottagaren av historien att identifiera sig med Kivi.
[…]

– ”Problemet”, berättar Jesper, när man ”ger” sin karaktär ett kön är att man måste förhålla sig till det på något sätt. Det finns en kulturellt och socialt inlärd norm som läsaren, och därför också författaren, måste förhålla sig till – vill man inte förstärka rådande könsroller blir alternativet oftast att spegelvända dem, vilket, som jag ser det, ofta får motsatt effekt än den avsedda, eftersom könsnormen ändå måste relateras till och oftast även finns med i historien, som motvikt (som till exempel Annika i Pippi). Det jag försöker mig på, i Kivi och Monsterhund, är att, genom att undvika könsbestämning av karaktärerna, befria både mig själv och mottagaren av texten från att behöva relatera till kön över huvud taget. Kivi är inte ”en modig tjej” eller ”en känslig kille”, utan ett barn – med tillgång till alla känslor och tillstånd, utan att något av dem behöver understrykas eller förklaras. Till min glädje smittade denna inställning av sig på hela historien – som blev vild, mjuk, vildsint, gosig, bullrig, äcklig, mysig och galen, utan att be om ursäkt för det. Det jag upptäckte med Kivi var hur otroligt skönt det var att slippa relatera till normer och stereotyper över huvud taget – inget behövde ”ändras på” eftersom ingenting fanns att relatera till. Det är just där könsneutrala figurer har sin viktigaste funktion, avslutar Jesper.

Boken rekommenderas varmt!
Inte bara för att den använder detta kära pronomen hen, utan även för att den dessutom faktiskt är riktigt bra.

Read Full Post »

Min minsta unge är två år, älskar djur och klär på sig sina kläder själv. Hon väljer gärna tröjan med björnar, eller den orangea med ekorren på. Ibland väljer hon en klänning med rosa flamingo.

Det är slående hur olika hon blir bemött av vuxna människor beroende på vad hon har valt för kläder på morgonen.
När hon har sin bruna björntröja är det ”Hej Minea, hur är det idag?
När det är rosa flamingo byts den vuxnes röstläge ut från vanlig ton till en gäll överton, nästan babyspråk, och den första kommentaren är ofelaktigt ”Nämen hej Minea! Vad fin du är!”.

Min unge är två år och det är smärtsamt att se hur hon reagerar på orden ”vad fin du är idag”. Hon blir självklart glad, och lite blyg över uppståndelsen.

Men om hon är fin idag, då måste det finnas ett fult också. Eller?

Jag kommer ihåg när min stora unge en dag plötsligt sa ”Jag vill vara fin på dagis idag, precis som Kajsa och Maria. Jag vill ha min klänning.
Från den dagen är mina val av praktiska och lekvänliga kläder längst ner på listan och det är en evig kamp varje gång jag försöker argumentera för bekvämlighet och värme, medan hon tvunget vill ha kjol och puffärmar.

Bekräftelse genom utseende, inte genom person. Oj, vad vi har pratat om detta med vår stora.
Vad ordet fin betyder. Hur man kan vara fin som person, att ordet inte bara innebär fin på utsidan. Att det är hur man är som är viktigt, inte hur man ser ut.
När X sa att du är fin, menade hen nog att säga att du är en fin vän!” ljuger jag. För jag vet ju att det inte är sant, det var inte det hen syftade på, även om jag vill att det ska vara så.

Fan.
Min lilla unge är två år och samhället har redan börjat sitt arbete med att leda in henne i fållan.
Uppmuntra ett förväntat könsstereotypt klädval.
Bekräfta hennes yttre kvalitéer.

Jag är övertygad om att det är ett omedvetet ordval, att man endast har goda och kärleksfulla avsikter med kommentarerna.
Men det är en förklaring, inget försvar. Oavsett avsikt skapas en känsla.

Hon kan påverka sin omgivning genom sitt utseende. En blixtsnabb respons utan att hon ens behöver öppna munnen.

Jag blir så matt.

Read Full Post »

Older Posts »