Med Elsa började det som ett kul experiment som visade sig fungera långt över förväntan.
Jag hade läst om
Ec på nätet och tyckte att det lät både intressant och vettigt. Vi började försiktigt och rutinpottade Elsa när hon var bebis, ec-light kallas det också. Eftersom vi hade henne mycket naken, hud mot hud, så föll det sig rätt naturligt. Och det var så roligt att vi fortsatte mer och mer.
Vi hade regeln att det alltid skulle vara på hennes villkor. Så länge hon tyckte att det var roligt skulle vi hålla på. Det gick upp och ner som allt annat, vissa dagar var det tydligen skönare att kissa på golvet och då fick det vara så. Men Elsa gillade aldrig blöja. Hon visade tydligt när hon ville bli kissad eller bajsad.
Så fort hon kunde ta sig fram själv så föredrog hon pottan. Vi hade pottan strategiskt placerad i vardagsrummet, lättillgänglig i närheten av leksakerna så att hon kunde gå själv när hon behövde. Hon var torr när hon var ett och ett halvt år men hade då fortfarande blöja ibland som säkerhet när vi var iväg länge eller åkte bil men den var nästan alltid torr. Vi la undan blöjorna helt innan hon fyllde två år.
Jag är glad för modet med stor handväska, jag fick lätt ner en potta och en rulle papper i handväskan utan att det såg konstigt ut. När en nästan-tvååring säger att hon är kissnödig är det inte läge att börja leta efter en toalett, då kommer kisset NU. Då är det oerhört smidigt med en potta tillgängligt.
Därför känns det nu helt naturligt att också låta Minea vara blöjfri så mycket som möjligt. Och jag kan inte sluta förvånas över hur bra det går.
Vi fortsätter med regeln att det alltid ska vara på hennes villkor. Vi gör så mycket vi orkar och har lust med, övrig tid har hon blöja på sig. Så länge vi tycker att det är roligt så fortsätter vi.
Nu har Minea vattkoppor, till och med i och runt rumpan och snippan, och det svider när hon kissar. Den här veckan har det varit underbart skönt att inte behöva ha blöja på henne. Vi brukar vanligtvis låta henne vara blöjfri några timmar om dagen, men vi har faktiskt tagit ec ett steg längre och tagit bort blöjan helt den här veckan. Hon har blöja på nätterna men hon vaknar när hon är kissnödig, sätter sig upp och gnäller lite och då går jag upp och kissar henne på toa. Sedan somnar vi så gott igen.
Det är bara att passa på så länge det fungerar bra, det är så roligt! Jag vet av erfarenhet att det går bättre och sämre i perioder och det är bara att gilla läget. Vi stressar absolut inte fram någonting, det är oerhört viktigt att vi lyssnar på henne. Om hon inte vill en period så får hon ha blöja helt enkelt, det är inte konstigare än så.
Jag har inget emot blöjor, vi använder både engångsblöjor och tygblöjor på Minea, men visst känns det bra både för henne och miljön när vi slipper använda dem.
Tvärtemot vad många tror, så handlar det inte alls om att lära barnet kissa på kommando. Det handlar istället om att föräldrarna lär sig se sitt barns signaler, lär sig när barnet behöver kissa/bajsa, och erbjuder ett annat ställe att göra det på än i blöjan. Inte konstigare än så.
I våra flickors fall har det till exempel varit efter sömn, efter mat och mitt i leken.
Om du iakttar ditt barn när hen sitter och leker en stund så kanske det händer att hen plötsligt stannar upp och ser koncentrerad ut för att sedan fortsätta att leka. Det var antagligen en kisspaus. Om man har möjlighet och lust att ta av barnet blöjan några timmar lär man sig rätt snabbt sitt barns toalettmönster.
Vi håller Minea över handfatet, toastolen eller pottan. Om vi håller henne ovanför handfatet sätter vi på vattenkranen lite grann så att man hör ljudet av rinnande vatten. Vi ger henne ibland någonting att hålla i handen så att hon slappnar av och sedan kissar eller bajsar hon. Om hon är bajsnödig lägger vi papper i handfatet så att bajset inte kommer i kontakt med porslinet, sedan slänger vi det i toaletten och tvättar ut handfatet med städmedel. Det blir inte mer bakterier i handfatet än när man sköljer ur en potta.
Varför Ec?
Det finns både miljömässiga och ekonomiska fördelar med ec, men framförallt gör vi det för flickornas skull. Ett barn som blir ecat tömmer bättre, småskvätter inte lika mycket utan kissar/bajsar mer vid varje tillfälle och därmed också mer sällan. Risken att få röd och irriterad rumpa minskar väsentligt när hon får vara blöjfri emellanåt. Hon tappar inte medvetenheten om sin kropp och dess signaler. Och hon slipper kletigt bajs i hela rumpan och snippan (och vi slipper byta bajsblöjor).
Blöjor är något man har för den vuxnes bekvämlighets skull. Det är en uppfinning för att underlätta för föräldrarna, det är inte ett påhitt för barnens skull. Många tycker att det är konstigt, till och med onaturligt, att inte ha blöja på sitt lilla barn. Jag tycker tvärtom. Bara för att något är vanligt förekommande är det inte tvunget det naturliga eller bästa. Man behöver inte börja med blöjor över huvud taget faktiskt, men det är väldigt smidigt och ett väldigt bra hjälpmedel i vardagen, därför gör de allra flesta det ändå. Oftast utan att ens reflektera över det. Men om man tänker efter aldrig så lite så är det nog vanligare (befolkningsmässigt sett på jorden), att inte använda engångsblöjor.
Man behöver inte alls sluta med blöjor helt, man kan eca så mycket eller så lite man själv vill, orkar eller har tid med. Det är roligt med ec. Det är lika roligt varje gång man lyckas fånga kisset/bajset i handfatet. Det känns bara mer och mer självklart att potta henne och mer och mer konstigt att sätta på en blöja.
Så för min personliga del ställs frågan istället: varför inte ec?
Jag vill med detta inlägg på inget sätt säga att det är bättre eller sämre med eller utan ec. Jag berättar helt enkelt bara om hur vi har valt att göra i vår familj eftersom det passat oss bäst. Jag är alls inget ecproffs, så om du är nyfiken på att veta mer om ec så rekommenderar jag ett besök på www.ecsweden.se.
Det är helt upp till var och en om man väljer att använda engångsblöja, tygblöja, ingen blöja, eller (som vi) en kombination av alltihop.
Read Full Post »
Sagogrynet 