-Nu är hen så gammal så nu behöver hen verkligen inte amma på natten längre.
Jag undrar uppriktigt hur X menar då.
Hur kan någon veta om ett barn behöver amma på natten?
Vaddå behöver? Vad baserar hen sitt uttalande på?
Tänker hen rent näringsmässigt?
Eller känslomässigt?
Karies? Det är gammal skåpmat, här finns länk till ett inlägg med ny forskning på den fronten.
Amning är inte bara mat. Det är så oerhört mycket mer.
Varför värderas barnets känslor och njutning så lågt, varför har rutiner och tidig avvänjning fått så hög status?
Vi är många som har fått höra att ”barnet inte behöver äta på natten, barnet behöver inte amma/bäras/bekräftas varje gång hen gnyr, amning efter en viss ålder är bara för mammans skull – barnet behöver det inte längre.”
-Vaddå behöver?
Behöver den vuxne det där glaset vin, eller den där chokladkakan eller den nya mobilen eller den snygga väskan? Vad då behöver? Vem bestämmer det? Vem avgör om känslor av tillfredsställelse har ett berättigande?
Vilket värde har barnets känslomässiga behov? Amning är så mycket mer än bara mat!
Varför är det okej att förringa en mamma som värderar sitt barns njutningsbehov och känslomässiga utveckling lika högt som barnets behov av till exempel säkerhet eller hygien?
Varför är det okej att ifrågasätta meningen med nattamning eller en amningsrelation efter året och öppet utöva påtryckningar för att få någon annan att sluta amma? Vem ger någon rätten att påstå att till exempel nattamning eller långtidsamning är onödigt? Är känslor onödiga?
Behöver vi känslor?
Hur är det med kramar? Behöver vi dem? Har närhet egentligen något värde, eller ska vi avvänja oss allihop med detsamma? Kan man mäta nyttan i en kram?
(Förtydligande: Amning/nattamning/långtidsamning kan vara känslomässigt viktigt för många, men självklart inte för alla. Och visst finns det många sätt att ersätta amningen om man vill eller måste.)
.
.
.
.
.
.
Huvudet på spiken!
Tycker ofta man kan fråga sig själv eller andra:
Säger vem? För vems skull? Eller hur vet du det?
Själv struntar jag högaktningsfullt i tyckare och ammar så länge jag och barnet/barnen har lust, var vi vill och närsomhelst på dygnet oavsett ålder på barnet.
Jättebra skrivet, mitt i prick som vanligt. När jag får frågan från närmaste omgivningen om E ammar (äter, säger de) på natten och jag svarar ja, ett par gånger (snart 9 mån) så blir följden: men stackarn är han hungrig, kan ni inte ge något stadigt innan ni lägger honom? Dels förutsätter de att han ammar enbart pga hunger, och dels att jag skulle uppleva nattamningen som ett problem. Det gör jag inte, och jag förstår inte varför andra vill problematisera vår nattamning. Jag problematiserar inte andras icke-existerande nattamning. Han kommer att amma så länge han behöver det, det är jag övertygad om. Återigen, tack för att du sätter ord på alla tankar!
Du är bäst Sagogrynet. Jag resonerar likadant, men du uttrycker det så bra. Tack!
Jättebra skrivet (som vanligt)! Jag ammar flera ggr/natt och vissa ggr hinner E knappt mer än ta bröstvårtan i munnen innan han somnar om igen, vissa ggr ammar han länge (jag somnar för det mesta men inte alltid) vissa ggr vill han bra ligga nära, nära med bröstvårtan i mungipan.
Jenny
Ja, precis! Varför ska barns behov överhuvudtaget förringas? Mitt barn har aldrig ammat på nätterna, om man inte räknar tidiga mornar. Men ibland under jobbiga perioder, tänder mm, så sover han bäst om han får vara nära tutten. Ibland snuttar han några sekunder. Ibland vill han bara ha den som huvudkudde tills han somnat om. Alla ”råd” från BVC om hur man ska vänja av barnen med än det ena, än det andra verkar anta att man som förälder tycker att det är JOBBIGT att tillfredsställa sitt barns behov. När det är det mest självklarar i hela världen. Och dessutom väldigt mysigt.
Amen! Mitt i prick! Jag tror att det där med rutiner etc är för föräldrarnas skull: allt ska följa en mall, hus, karriär, skaffa barn. Inget får störa planen! Under föräldraledigheten ska man göra en massa: springa på mammagrupper, olika aktiviteter med bebisen, shoppa, jobba o dricka latte. Här finns inte tid för dålig somn o trötthet.
Tack igen för en bra blogg!
Världens bästa blogg, du skriver så fint o bestämt!
Håller fullständigt med!
Åh så glad man blir när man läser sånt här. Sätter ord på ens tankar i en värld där man är rätt ensam att amma på natten och på obestämd tid. Senast idag fick jag argumentet: Barn över 1 år behöver inte amma. Suck! Som att andra vet mitt barns behov. Blir så trött!
Ligger här i vårt gästrum och läser ikapp i din blogg. Ligger här för att lillan mot sin vilja ska vänjas av med nattamningen. Hon behöver den, men jag klarar inte att ge henne den en gång i timmen. Både hennes och min sömn blir lidande, och nu får hon istället pappas närhet under nätterna ett tag framöver. Önskar jag kunde vara med och visa henne att jag inte överger, men hennes frustration över att känna lukten men inte få amma gör det omöjligt, och dessutom är det för psykiskt jobbigt för mig. Jag klarar det inte. Båda mina barn har sovit oroligt och velat amma ofta ofta på natten, och ibland tänker jag att det är den fria amningens fel. Om jag vant dem vid att amma färre gånger, och myst med dem övriga, kanske vi alla sovit bättre!? Hur tänker du?
Oj, vad svårt!
Det låter verkligen jättejobbigt! Jag förstår att det måste vara slitsamt att amma så ofta varje natt.
Jag antar att ni redan provat allt vad det gäller bekvämlighet för din del, att du inte kan sova och amma samtidigt om ni bara hittar en bekvämare ställning?
Och jag antar att detta inte är en fas för hennes del, utan någonting som har pågått under en lång tid?
Napp till henne och tröja med pappans lukt på dig fungerar inte heller?
Och visst är hon för liten för att förstå om du försöker förklara att ”brösten måste vila” och liknande?
Hu vad svårt!
Har ni provat att byta plats i sängen halva natten till att börja med, du och maken? Så att han tar första passet och söver om henne på sitt sätt så att du får sova sammanhållande några timmar. Då kanske ni kan nattamma den andra delen av natten, hon får sitt och du får ändå fler timmars sömn samtidigt som du slipper känslan av att överge.
Jag tänker att hon kanske inte slutar att vakna bara för att ni slutar nattamma… att det blir till att hitta ett nytt sätt att söva om på istället. Hur var det med det äldre barnet? När började hen sova mer sammanhållande? Det behöver inte alls ha med amningen att göra, utan det kan vara ålders-/mognadsrelaterat tänker jag.
Det är som sagt en stor och svår fråga… Men jag tror inte att det har med fri amning att göra. Jag tror inte att du har framkallat detta genom att ha ammat fritt och tillgodosett deras behov av närhet och kärlek.
Jag tänker också på att detta med att vakna ofta är en överlevnadsinstinkt som är helt normal hos ett litet barn, (samtidigt väldigt obekväm för oss vuxna). Att de barn som sover tungt, mer sammanhållande, många timmar utan att vakna till, löper större risk att drabbas av SIDS. Det finns flera studier på detta. Täta perioder av sugande har visat sig ha stor betydelse som skyddande faktor. Kanske har hon en stark överlevnadsinstinkt? (OBS, jag menar på INGET sätt att hon automatiskt kommer att drabbas av SIDS om ni slutar att nattamma! Det hoppas jag att man förstår…)
Jag får fortsätta att fundera på detta, men jag postar detta svaret så länge. Jag hoppas att det är okej?
❤
Tack för dina tankar. Det är verkligen svårt. Hon är nog en orolig sovare, helt enkelt. Och har ett oerhört stort närhetsbehov. Min tröst just nu är att hon får närheten, även om hon inte får suga som hon är van. Jag vet inte vad som är rätt och fel, bara att vi måste hitta nya strategier. Det är min man som är hemma med henne nu, så de två får hitta sina nattliga rutiner så som hon och jag gjort de senaste månaderna.
Jag väntar mig inga konkreta svar av dig, bara vädrar lite funderingar!
Kram
Jag förstår det, det är skönt att bolla tankar med lite olika personer!
Jag funderade på hennes ålder också.. att det kan vara extra svårt i vissa åldrar. Tex mellan ca 8-10 månader när de flesta barn är extra separationskänsliga, det är ju då de går igenom den där separationsfasen då de kan bli extra närhetssökande och tex blyga för utomstående mm. Jag vet inte hur gammal din lilla är?
(Jag menar förstås inte att det inte går att avsluta amning under den här perioden, bara att det kan vara en av förklaringarna till att det kan vara extra svårt…)
Vill bara lämna lite uppdatering och berätta att den känslomässiga avslutningen av nattamningen, och faktiskt av amningen helt och hållet, gått över förväntan. Det blev ett totalstopp, efter lite velande, för det passade oss bäst. Min flicka är 8 månader och under andra omständigheter hade jag gärna ammat henne längre, men nu blir det av olika anledningar så här och jag är glad att jag kunnat amma henne så pass länge.
Hon sover bättre (men fortfarande helst tätt intill mig eller sin pappa, vilket hon gärna får) och börjar äta med mer glädje, i alla fall så länge hon själv får bestämma vad!
Tack för stöd och råd!
(Och när jag betonar känslomässiga avslutet så är det för att det fysiska fortfarande är jobbigt – med värkande bröst och en ständig kamp mot mjölkstockningsrisken! Men även på den fronten blir det bättre!)
Vad härligt! Så underbart att höra att det fungerar bra för er!
När det gäller stockningsrisken förstår jag att det är kämpigt.. man brukar säga att man ska handpumpa ut lite för att lätta på trycket om det blir plågsamt, men försöka att pumpa ut mindre och mindre för varje dag, så att man inte istället stimulerar till nybildning. Det finns flingor som förebygger stockning (SPC-flingor) men de har ett visst mått av ökad mjölkproduktion som biverkning så det passar kanske inte när man slutar amma. Ett gammalt husmoders-/husapoteksknep (som jag absolut inte går i god för, men man kan ju prova om man vill) är att äta salvia, det sägs minska mjölkproduktionen.
❤
[…] Om nattamning och känslor. Gilla och dela inlägget påFacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]
[…] Här finns länkar till mina tidigare inlägg om långtidsamning. Bland annat texten om nattamning och känslor. […]
[…] (och nattamning) i kombination med säker samsovning är alltså fördelaktigt hela det första […]
[…] finns min text om nattamning och känslor. Gilla och dela inlägget påFacebookTwitterGillaGillaBe the first to like […]
[…] Mer om nattamning och känslor […]
[…] skapas trots att mamma och barn kanske trivs, men där omgivningen har en föreställning om- eller bara anser att barn vid en viss ålder bör sluta nattamma. Ofta får mamman även direkta frågor om det inte är […]
[…] Nattamning och känslor […]
Åååh, vad jag älskar detta och liknande inlägg! Hittade denna texten för nån månad sen och har återvänt flera gånger för att läsa den igen och igen. För vem vet bättre vad vårt barn behöver än vi som gjort henne och som är hennes föräldrar 24 timmar om dygnet?! Tack för att du sätter dina kloka tankar på print! 💜