Debatten om amning i det offentliga rummet är en mycket viktig del i ledet av frigörelse och acceptans för både kvinnor och barn. Att begränsa amning är per definition det samma som att begränsa kvinnor.
Idag bjuder bloggen på ett gästinlägg av Johan Dalén:
Den som följt den nyvaknade diskussionen om offentlig amning den senaste tiden, kan av vissa inslag i media förledas att tro att det handlar om en liten intressegrupp som kämpar för att få visa brösten offentligt. Så är det förstås inte. Frågan är oerhört mycket större än så – inte minst finns det en viktig genusaspekt som jag hittills inte har sett komma fram i debatten.
Att amma sitt barn – förutsatt att allt fungerar rent kroppsligt och medicinskt – är ett lätt beslut att ta för det medvetna föräldraparet. Amning är inte bara mat, utan handlar också om den viktiga anknytningen som formar en människa för resten av livet, trygghet, immunologiska fördelar, bättre hjärntillväxt, att undvika de förstoppningar som är mer regel än undantag hos ersättningsuppfödda barn, med mycket mera. Dessutom är maten oerhört smidigt förpackad och alltid tillgänglig, inga mikrougnar eller decilitermått behövs och barnet behöver inte lockas att äta, det söker sig själv till bröstet – såframt att allt fungerar. Ett lätt och självklart val att ta gemensamt, alltså. Pappan kan inte amma, men det är också det enda han inte kan. Allt annat – precis allt annat – som det lilla barnet behöver, kan han bistå med. Flaskmatningsargumentet ”för att pappan ska kunna vara delaktig i matningen” är med förlov sagt något av det ihåligaste och dummaste jag hört. För er som inte har barn, kan jag upplysa om att det finns RÄTT mycket annat barnrelaterat att pyssla med än att amma. Ni som har barn – ja, ni vet precis vad jag menar.
Men ponera att vi för en sekund skulle erkänna åsikten att amning inte hör hemma i det offentliga rummet. Det är ingen obskyr eller perifer åsiktsyttring, det är tyvärr en mycket spridd vanföreställning, hos vissa så stark att man inte drar sig för att mordhota både kvinnor och spädbarn, eftersöka deras adresser och i nätforum ställa sig frågan om ”det inte borde vara tillåtet att skjuta” förespråkare för offentlig amning. Ponera att det är så det ska vara. Då får det gemensamma valet helt plötsligt konsekvenser – men bara för en av föräldrarna. När barnet blir hungrigt mitt under den efterlängtade lördagsfikan med kompisarna, då kan pappan lugnt sitta kvar vid bordet och fortsätta den intressanta diskussionen. Mamman däremot, ska enligt doktrinen om integritet på offentlig plats (Magdalena Ribbing) resa sig och försvinna iväg till en avskild vrå, ett annat rum eller en toalett, och stanna där tills både diskussionen och skummet på hennes kallnade latte har lagt sig.
Trots att beslutet att amma var gemensamt. Trots att båda föräldrarna är medvetna, delaktiga och fick flera tusen i ”jämställdhetsbonus” förra året. Var är jämställdheten i detta?
Och var är jämställdheten i den förvridna åsikten att åsynen av ett kvinnobröst är provocerande? Den som tycker så bör nog rannsaka sig själv. Och den som vågar göra det, ska sannolikt komma fram till en ganska obehaglig sanning – nämligen att man i sitt fördömande går den perversa manliga sexualitetens ärenden.
Ingenstans står det skrivet att kvinnans bröst ska vara en leksak för mannen – utom möjligtvis i Fib Aktuellt. Däremot är det mycket klart uttalat att brösten har ett nutritionssyfte. Det tydligaste beviset för detta är att det ur brösten kommer den absolut nyttigaste och specialkonstruerade föda en människa kan sätta i sig. Ändå är det samma grundläggande värderingar som ligger bakom förbudsivrarnas brösttoner i dag, som i århundrade efter århundrade legat bakom nunnedok, hellånga dräkter och andra mekanismer som syftat till att begränsa och låsa in kvinnor – att män inte kan hantera sin sexualitet. Många av oss upprörs över att kvinnor i muslimska länder förbjuds att visa naken hud, därför att det är mannens norm som gäller – och om män inte kan hantera sin sexualitet, är lösningen att skyla kvinnor. Vi ser samma tendenser i vårt eget lands domstolar, när klädsel, grad av berusning och sexuell historia är parametrar i våldtäktsrättegångar.
Vi lever i en manscentrerad värld – oavsett hur obehaglig den sanningen är för vissa, och oavsett hur svårt det ibland kan vara att se – så är det precis så det är. Men ser man detta, och erkänner det, bör det heller inte vara svårt att se vilka mekanismer som ligger bakom motståndet mot offentlig amning. Fundera själv på vad du tycker är mest uppseendeväckande: En kille med bar överkropp eller en tjej? Just det – tacka den manliga sexualiteten för det.
Så ni mammor som upplåter er kropp, genom graviditet och amning, för våra barn: Fortsätt amma, var, när och hur ofta ni vill. Och ni bakåtsträvare som ser huvudduk och burka som ett uttryck för kvinnoförtryck, men är motståndare till offentlig amning: Fundera en runda till – hur ska ni ha det?
Johan Dalén
Mycket bra skrivet! Har själv funderat på varför folk blir så upprörda men inte riktigt förstått varför, men nån sjuk anledning är det garanterat.
[…] Ja så skriver Sagogrynet som idag har en gästbloggare som skriver om offentlig amning ur ett genusperspektiv. Läs här. […]
[…] bra gästbloggsinlägg hos Sagogrynet angående offentlig amning efter den storm av näthatare (kvinnohatare) som mordhotade de som spelade in videon ”Du kan […]
Tack för ett mycket välformulerat inlägg. Kan bara instämma och hålla tummarna för att den här ”debatten” leder till att fler funderar över sin/samhällets inställning till amning och kvinnors bröst. Inte så konstigt att amningsstatistiken sjunker när en inte ens kan sköta en fungerade amning utan att oroa sig för vad människor ska tänka och tycka 😦
Ett väldigt bra inlägg! Önskar bara att det kunde ligga på t ex Aftonbladet för riktigt stor spridning.
”Flaskmatningsargumentet ”för att pappan ska kunna vara delaktig i matningen” är med förlov sagt något av det ihåligaste och dummaste jag hört. För er som inte har barn, kan jag upplysa om att det finns RÄTT mycket annat barnrelaterat att pyssla med än att amma. Ni som har barn – ja, ni vet precis vad jag menar.”
Där slog du huvudet på spiken, mycket välformulerat dessutom! Som om pappor inte kunde knyta ann och vara en superviktig person i barnets liv bara för att han inte är den som ammar. Även om alla med erfarenhet av helammade spädbarn vet att det är nonsens är det synd att det kablas ut till osäkra förstagångsföräldrar som någon sorts allmängiltig ”sanning”.
Mycket bra inlägg speciellt slutklämmen. Läser gärna mer av Johan kanske dags för en egen blogg? Eller fler gästinlägg?