Jag funderar över varför engagemang är så hotfullt för vissa människor? Varför väcker det ett sådant hat att en del känner sig tvungna att mobba och förminska i försvar?
Vi lär våra barn att vara snälla mot varandra, men vuxna människor mobbar (gärna anonymt) på nätet utan att skämmas. Hur tänker man då?
Jag menar, mitt engagemang i amning är inte skadligt för någon. Jag är väldigt tydlig med att jag inte har någon åsikt kring om folk flaskmatar, jag tvingar ingen att amma, hindrar ingen att sluta. Men att om någon behöver amningsråd och hjälp så anser jag att de har rätt till uppdaterad information om detta, och då finns mina texter här i bloggen i det syftet.
Jag förstår faktiskt inte riktigt problemet?
Jag släpper inte igenom oförskämdheter eller inlägg med personangrepp i bloggen, men ibland känns det som att jag vill bemöta, förklara… prata om det. Jag inser ju att det inte är någon mening att försöka nå fram till personen i fråga, hen har redan en bestämd åsikt och den respekterar jag. Men jag vill gärna prata om fenomenet, hur kan vi lära våra barn att inte näthata så länge vuxna människor känner sig berättigade att skriva till en okänd person att denna äcklar henne?
Intolerans är redan ett välkänt fenomen i amningskretsar. Acceptansen är generellt låg för ammande, kanske speciellt för dem som långtidsammar och dessutom samtidigt visar sig i det offentliga rummet.
Hur kan vi vända detta? Hur kan vi normalisera utan att skrämma och därmed väcka hatet hos intoleranta människor? Hur kan vi nå ut med (i detta fallet) amningsinformation när en blir ständigt nedtystad, medvetet missförstådd och ifrågasatt?
Hur ska man orka?
Jessica commented on WHO-koden, vad och varför?
Oj det här var det sjukaste engagemanget jag sett. Antar att Sagogrynet bor på landet och odlar sin egen potatis och tvättar tygblöjorna i insjön.
Låt de föräldrar som behöver komplettera amningen med extra näring göra så! Låt även de mammor som behöver kombinera jobb med föräldraskap att göra så.
Detta överförmyndarskap och denna patetiska föräldrakoma som drabbar vissa personer äcklar mig å det värsta.
Skaffa ett liv lilla Sagogryn!
Jag är väl medveten om att detta engagemangsförakt och människors intolerans inte riktar sig enbart mot amning. Jag har själv stött på det inom ett flertal områden och det är lika tråkigt varje gång.
Läs gärna UnderbaraClaras inlägg om engagemang.
FY vilken elak och onödig kommentar! Just det där ”skaffa dig ett liv” har jag också fått höra när jag engagerat mig i något, vad menas med det egentligen? För mig är det att ha ett liv när man engagerar sig, att vara likgiltig inför saker är det inte. Jessica, DU kanske ska skaffa dig ett liv istället för att läsa bloggar du uppenbarligen inte har nåt intresse av?
Jenny B
Jättetrist och väldigt onödigt med sådana här kommentarer. Det är dock inte säkert att den här Jessica verkligen tycker det hon har skrivit, eller att personen ens heter Jessica. Hon kan istället vara ett så kallat ‘nättroll’ som har som hobby att hoppa på bloggare och andra på nätet, utan att egentligen själv bry sig om ämnet i sig. Ett sätt att skaffa sig ‘respekt’ av andra nättroll, genom att visa dem hur många hatinlägg hon skrivit och liksom ‘samla poäng’ bland andra likasinnade. Bästa sättet är att ignorera, radera och inte ge dessa människor utrymme på din blogg eller vatten på sin kvarn.
Vilken hemsk och onödig kommentar.
Jag förstår inte heller varför det är så stor motstånd mot amning, framför allt långtidsamning. Jag har också blivit kallad för ”jäkla amningsmaffia” och fått en del negativa kommentarer för att jag är för amning och jag har uttryckt mina åsikter kring det. Så jag vet hur det känns med såna kommentarer.
Men varför är det fel att amma, att stå för amning???? Det mest naturligaste och den ena underbaraste saken som en mamma kan ge till sitt barn. Jag förstår inte vad den här stora ”hatet” mot de som ammar och förespråkar amningen handlar om.
Kan de här motståndare inte acceptera sina egna beslut, är det avundsjuka? Eller vad?
Men i alla fall jag tycker att det är så himla tråkigt och sorgligt att man måste känna sig som ”svarta fåret” för att man väljer amning, framför allt om man tänker göra det för lång tid.
Jag älskar din blogg och jag är glad för alla dina inlägg, de är så kloka och sanna tycker jag.
Och jag håller med Helena, det bästa sättet är kanske att ignorera såna kommentarer som Jessica skrev.
Ja, man undrar ju vad det är för fel på människor, men det är väl så lätt att hoppa på andra utan att behöva ta konsekvenserna. Du gör ett fantastiskt jobb! Kram!
Ja, folk är knasiga, jag fick elaka kommentarer om mitt barns utseende för att jag kritiserade något man kunde se i ett TV-program på ett forum. OK, jag fattar att personen tyckte jag var hård mot personerna i programmet men vad hade det med mitt barns utseende att göra? Inget.
Åh herregud så dumt. Och obehagligt med ett sådant hat. Tack för att du skriver en av mina älsklingsbloggar. Det du gör är så viktigt.
Fina Sagogrynet!
Vilken trist kommentar, förstår att den och liknande tar kraft att orka fortsätta. Tror såna påhopp ofta handlar om avundsjuka, dåligt samvete eller liknande.
Önskar du kan hitta massor av styrka hos oss alla som följer och hejar på dig, att fortsätta vara engagerad! Din blogg behövs! För alla som väljer som de vill, för alla som behöver råd, vägledning och stöd när inte bvc räcker till. För alla som väljer att lyssna på barnets och familjens behov främst, istället för samhällets.
Tack för att du finns!
instämmer!
Men du, Sagogrynet, som alltid är så klok och välbalanserad- att du drabbas av näthat och så onyanserade påhopp?
Tack för att du finns och skriver, och verkligen vill vara en källa till information och till stöd för dem som vill hitta till sin egen amningsväg.
Såna fördomar! hon måste känna sig väldigt hotad. Bäst är det väl att bara ignorera.
Det här har inget med detta inlägg att göra men: Ville bara tacka för att du delar med dej och skriver klokt på bloggen. Fick barn 5 v för tidigt och hade väldigt tufft med amningen länge men ville inte ge upp. Fick liknande typ Raynards på ena bröstet, vet inte om det kan vara så, fick iaf adalat men blev bara yr. Jag avvecklade det onda bröstet och ammar nu (min 8 månaders) på ett bröst och det går superbra. Hade aldrig tänkt på det om det inte var för dej!!!
Tack! 🙂 Vad skönt att ni hittade en så bra lösning! ❤
Jag låg på sjukhus i 1,5v efter förlossningen och fick ändå extremt lite hjälp med amningen. Det var via en vän som är barnmorska som jag fick amningen att komma igång. Jag ville verkligen inte kompletera med flaska vilket alla sa åt mig ”inte är så farligt” och ”inte stör förmågan att komma igång med fullamning”. Jo då, det är typ omöjligt att fullamma och flaskmata samtidigt. Mycket tack vare min vän och din blogg har jag efter 7 veckor fått igång amningen på heltid. Tack för att du skriver!
länka inte till underbara claras blogg.. jag råkar veta att hon kör med hemska sova själv-stänga in i ett mörkt rum och låt sonen bertil skrika sig till sömns – metoden. usch jag tar avstånd från såna mammor