Jag håller på med ett projekt och skulle behöva några citat. Så jag ber er kära läsare om hjälp!
Jag skulle vilja veta vad du önskar att du hade vetat om amning innan du födde barn.
Själv önskar jag bland annat att jag hade haft större kunskaper om fri amning med första barnet. Att det är främjande för både barnet och brösten att inte försöka styra eller reglera amningstillfällena.
Och nyfödda barns amningsmönster. Att vissa barn i perioder vill ligga vid bröstet i princip hela tiden och att det är helt okej. Om jag hade vetat att bara amningen kan ses som en heltidssyssla med risk för övertid, då hade jag kanske inte blivit så stressad och orolig för om det var mjölken som inte räckte.
Och jag önskar att jag hade vetat att det finns många fler källor till kunskap, när Bvc sviker. Att bara för att man inte får hjälp där så betyder inte det att man har provat allt och att det inte finns fler sätt och lösningar. Att jag hade haft ett större nätverk med amningsvänliga och amningskunniga människor att vända mig till för hjälp och stöd när Bvc inte fanns där för mig.
Har du någon tanke du vill dela med dig av?
(Om du inte vill bli citerad så ange detta i kommentaren.)
det skulle vara fint om man fått reda på innan att amning är mer, mycket mer, än mat. tänker på tröst, samla kraft, mys, törst, vila, närhet, lindrar nästäppa, lugnar falsk krupp, hjälper utveckling… och att det tar tid, och ger stor ro. att det kan vara hemskt svårt och göra väldigt ont. att det förändras över tid. att man i perioder behöver öka produktionen… och att barnet styr det. att det är lättare att amma ett större barn. och att det är härligt.
Bra sammanfattning! Jag håller med. 😀
Tack!
Vad flask- och nappintroduktion kan innebära på längre sikt: även om ingen flaskförvirring märks direkt kan barnet efter några månader börja föredra nappen för tröst och flaskan för mat.
Om matintroduktion: att man inte behöver ”byta ut” mål utan kan fortsätta amma fritt.
Att amnings intresset kan gå upp och ner och hur man kan hantera det
Känner precis likadant, kämpar sen 4v tillbaka till och från med att få ordning på en ”förstörd” amning och önskar såå att jag inte i min oro över att dottern var mätt tagit fram flaskan.
Hur man kan hantera det som mamma, att man inte behöver få panik och ta fram ersättningen om barnet inte äter på en kväll, skulle det stå.
Tack! ❤
Jättebra punkter!
Att det gör ont, men att det går över! Att det går att ligga och amma (det hade jag aldrig sett). Att alla inte kan pumpa och att mängden man pumpar fram inte är likamed mängden barnet får i sig. Att barn ökar olika mycket i vikt och att man inte ska jämföra och bli olycklig om viktminskningen är mindre någon vecka! Sedan håller jag verkligen med om det du skrev om heltidsjobb med övertid, i början trodde man ju att man skulle bli galen! Och alla äldre som tjatar om att man ammar för mycket, jag hade velat ha stöd i bemötandet av dem!
Tack! ❤
Bra och viktiga punkter!
Hur man gör om man har för mycket mjölk, att man inte behöver amma enligt modellen amma från ena bröstet-byt-amma från andra bröstet-byt tillbaka och amma från första.
Om den feta mjölken på slutet.
Att det är OKEJ att kämpa för sin amning utan att börja med ersättning om amningen är viktig för mamman.
Att Amningshjälpen existerar. Överhuvudtaget en massa tips kring var man kan vända sig, för det är stor chans att jag hade haft dövlocket på om det hade rabblats för mycket innan dottern kom men då hade det iallafall ringt en klocka att plocka fram den där foldern med länkar eller nåt.
Att myter florerar och många kan överföras via svär- och/eller mor/farföräldrar – jag hade gärna läst och fått ett sånt där ”till dig som just blivit farfar/farmor eller morfar/mormor”-brev för de värsta råden kom från just min svärmor helt enligt hennes erfarenheter och i all välmening förstås. Men de bidrog till en hel del ångest de första två veckorna och det hade jag nog kunnat stå emot lite bättre med information om hur det var då och hur det är nu.
Och allt som Sofia skrev ovan. 🙂
Tack för dina tankar! ❤
Jättebra!
Jag önskar att jag hade vetat mer om tidiga signaler på att barnet vill amma, och att människan är en kontinuerlig digivare med barn som ammar ofta, ofta, ofta. Då hade jag kanske sett och förstått om barnet velat amma flera gånger i timmen istället för att förvänta mig att det skulle gå i alla fall nån timme eller två emellan gångerna.
Tack! ❤
Jättebra formulerat!
Jag önskar att jag hade vetat att det kan ta flera dagar för mjölken att rinna till. Och att de flesta barn har tillräckligt med reserver för att klara av att vänta på den. Hade jag vetat det så hade jag kunnat säga nej tack när personalen på BB plockade fram ersättningen.
Tack!
Vad glad jag är att ni delar med er av era tankar och erfarenheter! ❤
Jag önskar att jag hade vetat att det inte är ”fel” på barn som vill amma ofta, och att det heller inte är ”fel” att amma på natten, även efter att barnet passerat de magiska 5 månaderna.
Tack! ❤
Jag visste inget om amning innan jag fick barn, jag nämnde för min barnmorska under graviditeten att jag var orolig för amningen, Inga problem sa hon, de flesta kan amma. Det var allt hon sa.
Jag hade velat veta hur man gör, hur det fungerar rent fysiologiskt, hur ofta och hur länge man ”ska” amma. Jag hade gärna vetat att det kan göra jätteont, att man läcker mjölk hela tiden och att det slutar tids nog. Man blir trött av att amma man känner sig helt urlakad i början och under tillväxtperioder, berätta för mammorna att det är jobbigt, det gör ont när barnet har fel tag, men det blir bättre!
Tack så mycket! ❤
Önskar att jag hade vetat att det är normalt att nyfödingar vill ligga vid bröstet hela kvällarna. Det hade också känts tryggt att veta exakt var man skulle ringa om det blev problem med amningen (hade dock inga problem själv). jag brukade trösta och söva mitt barn med bröstet och hade dåligt samvete över detta, det ska man ju inte ha.
Något som jag var mycket tacksam över att jag visste var att ”alla” har åsikter om amning (hade läst detta i en gravidtidning).
Jag håller med alla ovanstående. Har till stor del lyckats stå på mig mot omgivningen, vilket jag är mycket stolt över, och ammar mitt barn när hon vill. Känns skönt att inte gå efter nåt schema eller vad som ”ska vara”. Bebisen vet bäst tänker jag. Men jobbigt med kommentarerna, särskilt andraa och tredje dagen, om att hon sög HELA tiden. Vilket hon gjorde, för att SÄKRA MATPRODUKTIONEN! Det är nog att vara nyförlöst och ha en bebis att ta hand om, det man behöver är stöd. Så mer information till omgivningen: partner, mor- och farföräldrar m.fl. Hittade faktiskt en bra sida från Helsingborgs lasarett som man på nåt snyggt sätt kan styra in dem på. Kolla in ”Grattis till barnbarnet”: http://www.helsingborgslasarett.se/patienterochnarstaende/sjukdomarochradgivning/graviditetforlossningefterforlossning/efterforlossningen/gratulerartillbarnbarnet.4.2ac9829d108e7756ad5800011183.html
Att läsa igenom det kändes skönt även för mig, att de där kommentarerna bara är idiotiska (om än välmenande, vilket man INTE vill ha) kommentarer!
Åh så bra av Helsingborg! Kommer därifrån men bor nu i Sthlm. Dock blev Hbg ökända för att inte göra kejsarsnitt när det behövs alltid för ett tag sedan… vet att Socialstyrelsen uppmärksammat det. Well, alla kan inte vara bäst på allt…men himla fint att de har info till mor- å farföräldrar!
(Angående brevet till mor- och farföräldrar så finns det ett sådant i den här bloggen också 😉 https://sagogrynet.wordpress.com/2011/05/18/kara-mor-och-farforaldrar/ ) 🙂
Jag var inte det minsta mottaglig för info om amning under graviditeten. Hade liksom nog av att vara gravid å planera annat. Tänkte att det där med mat det löser sig på nåt sätt, det finns andra mycket svårare saker jag ska behöva hantera, så om jag måste lägga mkt energi på nåt kommer det inte vara att amma, då finns det ersättning. Jag gissade nog också att jag inte skulle komma att amma, att det skulle kännas för jobbigt.
Så låg vi där på BB å ungen sög som om den aldrig gjort annat. En enda dag fick jag sår på en bröstvårta. Gick över med lanolinsalva. Kände mig lite pressad att amma för att det ju ”gick så bra”. Men redan efter 2 veckor mådde jag dåligt av att känna mig så låst, var orolig över att allt hängde på mig.
Vi började pumpa å ge flaska ibland. Gick superbra. Efter 3 månader började vi även med ersättning i flaska allt oftare, först bara av pappan men sen av mig med. För första gången fick jag ögonkontakt vid matning när vi körde med flaska, fint! Vid amning går hon liksom bara in i sig själv å ”sitt” bröst å jag satt där å kände mig som en kossa.
Nu är hon 4,5 månad å ammar på nätterna samt 1-2 ggr på dagen. Resten av tiden ersättning i flaska. Hon skiftar galant mellan bröst å flaska, det går superbra å jag är glad. Från att varit nära att helt ge upp amningen känns den inte alls jobbig nu när jag inte känner mig pressad att amma varje måltid. Nattamningen sker mer eller mindre i sömnen 1-4 ggr /natt.
Sånt här hade jag velat veta. Att det GÅR att kombinera, det är inte antingen eller. Å att det inte är så allvarligt hur det än blir bara ungen blir mätt.
BVC har inte bidragit med nån relevant info mer än att göra reklam för ett visst (superdyrt) nappflaskmärke. De frågar knappt ens om amningen. Å har inga bra svar alls när jag ställer frågor. All info har jag fått hitta via Internet å vänner. Jag hade velat ha nåt slags ”matsamtal” efter 3-4 veckor med nån som kan amning å flaskmatning för att resonera om detta. På BB fick vi bra info men det följdes ju liksom aldrig upp sen.
Kom på en sak till: jag hade velat bli uppmuntrad å få höra budskapet att all amning är bra, inte bara den som är helamning i massor av månader. Mammor har nog av duktighets- å kravfällor som det är. Jag skrev om det för ett tag sedan så här: http://devilwomen.blogspot.com/2011/05/alltsa-det-har-med-amning.html
Jag visste det mesta jag behövde veta om amning innan jag födde, men så hade jag också läst på en massa. Om jag hade försökt klara mig på den information man fick av MVC innan förlossningen så hade det kanske inte gått lika bra, för de sa i princip ingenting. Allt jag vet har jag tagit reda på själv.
Jag tycker att folk har gett bra synpunkter ovan. Det är sådan som är bra att veta.
Åh, så roligt att komma hem från förskoleavslutningen och hitta alla dessa fina kommentarer! Tack så mycket för era tankar! ❤
Kristina, du är banne mig den första som jag hört talas om som får delamning och flaskmatning att fungera. Har du lust att elaborera? Hur gör du? Hur funkar det? Tänker du någonsin på tuttförvirring och att du behöver motverka det? Jag är uppriktigt nyfiken! (Det kanske inte är on topic bland kommentarerna här, men du får gärna mejla ‘darnia [at] gmail [punkt] com’ om du vill.) ((Jag har vänner som misslyckats med sin amning och ändå tänker att det vill delamma och ge flaska nästa gång de får barn. Jag vill så gärna ge dem tips om hur de kan få det att fungera, men har bara hört talas om folk som misslyckas med kombinationen amning + flaska. Det har fungerat ett par månader (1-2 månader) men sedan har barnet ratat antingen flaska eller bröst. Samtidigt som de frågar mig om råd (för att jag ”vet” mycket), så dissar de mig för att jag är alltför amningsfanatisk.))
Utöver de tips du kan få av Kristina, så finns även här lite läsning. https://sagogrynet.wordpress.com/2011/04/22/att-delamma-att-kombinera-brost-och-flaska/ 🙂
Tack!
Hej! Sagogrynets länk med info säger ganska mycket. Jag har förstås inget att jämföra med då jag bara har ett barn men så här har vi gjort:
Vi introducerade flaska efter två veckor. Då hade amningen funkat utmärkt hela tiden. I samma veva fick hon även napp (NUK). Hon ammade ofta å länge å hade bra tag.
Vi använder Tommee Tippeeflaskor både till bröstmjölk å ersättning. Personligen tror jag att en framgångsfaktor var att amningen i sig funkade så bra. Hade den krånglat kanske vi/Edith inte orkat kämpa å fokuserat på antingen amning eller flaska. Nu funkade amningen å hon tog även flaska på första försöket. I början pumpade jag ganska mycket å hon fick bara bröstmjölk i flaska ca 1-2 ggr i veckan.
I början av april (då var hon 2 månader gammal) testade vi även ersättning. Gick också bra direkt. Hon har bara ratat den när den varit för kall. Nu kan hon dock ta den ganska sval också. Kanske för att det svalkar nu när det är varmt eller också bara att hon vant sig, svårt att veta.
Fr o m maj har vi ökat på ersättningen, först 1 gång/dag, sen två osv. Fr o m juni kör vi på ersättning på dagarna å amning på kväll å natt samt ibland nån gång under dagen också om vi är iväg å det är mest praktiskt. Ibland även amning för att fylla på om hon tömt flaskan å verkar mer hungrig.
Jag har misstänkt ett par ggr att det kommer för lite mjölk i brösten men tror inte det ändå för det stänker fortfarande mjölk när hon äter, kan läcka osv. Jag ser precis som du skriver en risk att det sinar på sikt men min målsättning var att amma i 4 månader å som det ser ut nu kommer jag att ha i princip helammat 3 månader å delammat 2 månader när juni är över. Funkar det kan jag tänka mig att kvälls/nattamma även fortsättningsvis. Det funkar mkt lättare än att gå upp å göra flaska. Amningen sker så gott som i sömnen för oss båda även om det kan bli allt mellan 1 å 4 ggr. På så vis får ju Edith amning under längre period än tänkt även om det inte är enbart bröstmjölk hon får.
Tror precis som du skriver att man inte alls kan räkna med att det ska funka att mixa, särskilt inte i längden. Kan tänka att man är mer benägen att vilja mixa om amningen funkar dåligt rent ”tekniskt” men samtidigt tänker jag att det också är då som det är störst risk att bebisen föredrar flaskan. Så i vissa lägen får man nog välja det ena eller andra att lägga energi på. Jag är iaf glad att det funkar så bra hittills för mig!
På min dotter fungerade också delamning och flaskmatning utmärkt! Dock ratade hon bröstet vid 5,5 månad då jag var sjuk och sängliggandes under tre dagar då sambon enbart matade med flaska. Tror att vi hade kunnat fortsätta på samma väg annars. Men om detta fick jag heller aldrig någon information före förlossning och kände mig enbart misslyckad.
❤ Tack!
Att amning inte ”bara händer” utan att man som mamma kan behöva jobba på det. Att det inte bara är att ta ett barn och ett par bröst och föra ihop dem och så funkar det – utan att man kan behöva söka information, och klura, och prova det ena och det andra.
Att amningen ändras över tiden: brösten ändrar sig, barnets behov ändras, barnet beteende ändras, det kommer tänder och sjukdomar och tillväxtperioder och orosperioder.
Jättefint formulerat! Tack så mycket!
Jag önskar att jag hade fått veta hur ont det kan göra att amma. Att amningen verkligen kan vara för jävlig. Sen önskar jag att jag hade vetat att det finns hjälp att få.
Jag säger som du, att jag hade velat veta mer om hur nyfödda faktiskt ammar. Min son ammade nästan hela tiden, varje halvtimme var inte ovanligt, och vi fick höra både från släktingar och från BVC att jag ammade för ofta. Jag tyckte att det var jobbigt att vara låst vid honom hela tiden, det hade nog hjälpt att vara förberedd på det.
Jag hade också velat veta att man inte alls behöver introducera mat vid 4 månader, som BVC sa. För oss dröjde det tills sonen fick magproblem innan vi äntligen fattade att han inte var redo och väntade till 6 månader istället.
Jag önskar jag hade vetat att BVC inte alltid har rätt..
Som tidigare skriver att amningen inte bara är för maten utan för så mycket mer. och att det finns amningshjälpare. Nu hade jag som tur dig som min egna amningsrådgivare men det finns så många som inte vet detta.
det kanske har sagts tidigare men just att amning är mer än mat.
Minns även att jag såg framför mig hur amningen visserligen skulle ske ofta men i lugn och ro, så blev det också IBLAND. Ofta var det sprattligt och rörigt och mjölk som sprutade och bebis som drog och släppte, drog och släppte. Fortsatte ändå, var mest orolig att något var fel med lillan, när jag väl hittade Amningshjälpens hemsida hade det ordnat sig men råden som fanns där hade jag velat testa!
Sedan ångrar jag att jag i flera månader lyssnade till rådet att inte låta bebisen somna (och fortsätta sova) vid bröstet.
.till sist: läste på ett forum där du skrivit ett inlägg och vill bara säga att din blogg är viktig och att hjälpa i stort kan ske i smått. Fortsätt!
Tack för att ni delar med er! Det är mycket värdefullt!
❤
Jag önskar att jag varit beredd på att det finns så många olika åsikter om vad som är ”rätt” och därför kunnat stå emot och göra det som kändes rätt för oss istället vara vara ledsen och orolig jämt. Jag skulle vilja veta att det onda går över även om det tar tid, att det faktiskt löser sig och blir bra vilket är svårt att tro när allt känns eländigt. Tack för en viktig blogg!
Jag läste på otroligt mycket inför min amning så det handlar inte om något jag saknar, utan något jag fick.
En av de viktigaste delarna för en bra amning är pappan!
Om pappan är påläst och informerad kan han fungera som ett otroligt bra stöd, inte enbart i eventuella diskussioner med andra om hur ofta och länge man bör amma, utan även när amningen strular. Hans lugn och saklighet betydde ALLT för mig när amningen strulade, barnet gick ner i vikt och jag var fullständigt kaotisk pga alla hormoner. Utan pappan hade det inte blivit någon amning för mig men tack vare hans stöd kunde jag börja helamma efter en vecka. Tack vare hans stöd lät jag mig inte övertalas att ge ersättning på flaska på BB (för att han skulle lära sig suga!!!) utan vi gav all ersättning i kopp. Tack vare hans stöd kämpade jag på och nu är amningen nästan det jag saknar mest.
Jag läste också väldigt mycket men det som jag inte hittade någonstans var hur ont det gör – det var ju värre än förlossningen. Jag visste att det kan vara svårt med amningen, men inte hur länge det kan ta innan det blir bättre – hos oss var det väl 4-5 veckor innan det började gå bra, inte 2. Och i början kändes det aldrig bra, oftast bara ganska äckligt och svårt, stressande, barnet var trött och orkade inte suga osv. Ersättning och flaska skulle kanske ha varit bättre än det att jag var jättestressad flera veckor och sedan fortfarande ganska stressad flera månader i rad.
Jag hade velat veta att:
Så gott som alla ammande barn drar ner på dag-amningen vid ca fyra månader. Det betyder inte att ”mjölken sinar” utan att intresset för omvärlden har väckts och distraherar. Det går att äta på natten då istället om inte en sjal eller mörkt rum fungerar.
Så som barnet somnar, så vill det oxå somna om. Det går att byta ut tutten-i-munnen mot något annat om man byter det precis under insomningen.
Som redan skrivits…att amning är så mkt mer än mat. Och vilken enorm TID det ska få ta. Att man kan behöva amma 30 ggr/dygn och att det inte är ovanligt/konstigt eller betyder att man har för lite mjölk. Betydelsen av partnerns och/eller släktingars stöd med markservice och psykologiskt stöd samt vilken enorm betydelse självförtroendet har för att amningen ska funka. Att tro på att min mjölk är bäst och räcker till!!!
[…] ett tag sedan undrade jag vad ni önskar att ni hade vetat om amning, innan ni fick barn. Jag är jätteglad för alla era tankar och funderingar! Tack för att ni delar med er av era […]
Lite sent kanske, men jag önskar att min man hade fått mer information om amning tex på föräldrar utbildningen (det är svårt att få honom att läsa något). För han fråga i stort sett varje gång, ammar du nu igen, han kommer bli överviktigt (han har gått upp väldigt bra), Men nu är det inte tre timmar sen du ammade osv…Det har lugnat sig allt eftersom.
Önskar oxå att jag fått veta att det inte bara handlar om att ha mjölk för att amningen ska fungera, det är så mycket mera…Det är svårt helt enkelt.
Att man läcker inte bara i början utan hela tiden (om man har otur, jag har iaf inte slutat läcka ännu)
Hade även önskat en folder till mor & far föräldrarna…Inte just om amning utan allmänt, det har ju hänt en del sedan de fick oss liksom o jag är trött på att höra att jag skämmer bort honom om jag bär mycket eller eller tar upp honom så fort han skriker till (det är nyttigt att ligga o skrika lite enligt många)