Från föreläsningen med Torsten Tuvemo (professor emeritus) har jag bland annat följande anteckningar:
Längdtillväxt och viktutveckling är två helt separata biologiska funktioner.
Viktökning ska användas som ett ungefärligt mått, och aldrig som ett mått på tillväxt.
En viktökning är bara en viktökning, inget annat.
Tillväxt sitter i brosk och ger längd. Inte vikt.
Bara för att ett barn ökar i vikt betyder det inte att hen växer.
En snabb viktuppgång är inte något eftersträvansvärt. Mät längden på barnet för att bedöma tillväxt!
Samtliga bvc-sköterskor i föreläsningssalen slog ifrån sig kraftfullt när det kommenterades att det finns ett visst mått av vikthets på många bvc idag. De förnekade att det förekommer att ersättning föreslås för de bebisar som inte når upp till veckans viktökning enligt kurvan och mallen.
Jag upplever trots detta att många mammor verkar känna sig stressade av de täta vägningarna. Att många på grund av en upplevd jakt på ökade gram ofta känner sig osäkra på sin förmåga att amma, osäkra på om de har tillräckligt mycket mjölk till sitt barn. Speciellt om det fattas några gram vid vägningen.
Vilka är dina erfarenheter kring detta?
– Har du fått någon kommentar om barnets vikt vid ett bvc-besök, som till exempel gjort dig osäker på din förmåga att amma?
– Har du fått förslaget att ge tillägg om (det friska) barnet inte går upp i vikt helt enligt mallen på bvc?
(Nu menar jag barn som är friska och pigga, barn som inte går ner i vikt utan -normalt eller tillfälligt- har en långsam viktökning.)
.
.
.
.
.
Vår son gick hela tiden upp i vikt, låg på ett snitt av 135 gram/v. Han gick aldrig ner 10% av sin födslovikt, trots gulsot, och gick upp sin födslovikt inom 2 veckor. Han växte 10 cm (TIO!!!) de första 2-3 v i livet.
Trots detta sa vår BVC-sköterska saker som att ”han kommer bli hjärnskadad” om vi inte gav honom tillägg utöver amning. Han har alltid legat minst en standardavvikelse över medel på längden. Då han var som smalast låg han 2 kurvor över på längden och 2 under på vikten. Han har alltid varit glad, pigg, alert och supersocial. Han kissade och bajsade enorma mängder dygnet runt.
Då vi hade en jättetraumatisk förlossning bakom oss så var vi redan skärrade och superoroliga hans första tid, och att hon sa det där om hjärnskada gjorde att vi inte vågade helamma, trots att det var det vi ville mer än något annat. Vi gav aldrig upp amningen, trots att den inte blev någon renodlad helamning utan vi höll på med det där eländiga tillägget. Jag grät varenda gg min sambo gav sonen det för jag kände mig så värdelös som inte kunde amma mitt barn ordentligt. För det var ju det bvc sa; att det var fel på min mjölkproduktion, och därför han inte gick upp 200 gram i v, som de sa att han var tvungen att göra.
Så småningom så bytte vi BVC-sköterska. Jag bara önskar att vi gjort det tidigare. Idag är sonen 8 månader, frisk som en nöt, äter som en häst, både mat och amning. Och ligger ändå en kurva under på vikt och en kurva över på längd. Så tja, det är väl hans konstitution helt enkelt.
Väldigt ledsamt iaf att BVC aldrig kunde stötta oss i vår amning. Det enda jag är glad över i hela den där sorgliga soppan är att jag aldrig slutade amma. Jag är övertygad om att min son aldrig varit sjuk och är så pigg, glad, intelligent och social just för att han alltid fått amma hur mkt han vill.
Hej!
Jag har på ”mitt” bvc ännu inte upplevt någon slags vikthets. Min lugna barnmorska har bara sagt att min dotter har en bra, stabil viktuppgång (ca 240 gr/v)
Hon har aldrig nämnt nått om att jag borde ge ersättning eller fått mej att tvivla på min förmåga att amma.
Min dotter planade ut på viktkurvan mellan ca 8 och 9 mån ålder och stod sedan i princip stilla både på längd och vikt en månad senare. Föranledde en bvc-sköterska att lägga in extra viktkontroll och en annan att höja ett varningens finger och föreslå nerdragning av amning (hon var dock tydlig med att det bara var ett förslag och att hon inte egentligen var orolig – än). Eftersom min dotter vid det laget åt ganska mycket mat (själv) kändes rådet att minska amningen rätt befängt, vad skulle ersätta den. Liksom, välling?
Ingen sade nåt om viktkurvan.
Två månader senare hade hon hämtat igen både pålängd och vikt.
Ingen sa nåt om längdkurvan, skulle det förstås stå.
Det är en stor fråga det där kan jag tycka.
*Dels anser jag (fortfarande, trots diskussion med läkare på min kurs :)) att tillmatning med ersättning för att se OM barnet kan gå upp i vikt riskerar dölja symtom och fördröja en eventuellt behövlig utredning till varför barnet går upp i vikt.
*WHO´s fastställande att varje barn har rätt till sin egen viktkurva innebär inte bara att man inte ska följa BVC´s viktkurvor slaviskt.
De innebär också att man måste ta hänsyn till barnets födelsevikt (ett, för gestationsåldern, lågviktigt barn bör ju visa en sk catchup kurva under en tid), barnets start i livet, hur graviditeten har sett ut, hur barnet omgivning ser ut.
*Att ha en viktmätning är fortfarande ett viktigt verktyg eftersom längdmätning på små barn är svårt att genomföra korrekt. En avvikelse på viktkurvan kan också visa på problem som kan upptäckas i tid.
*Och slutligen är inte alla viktproblem kopplade till amning! Man måste våga titta på faktorer som allergier, tysta infektioner, omgivningsfaktorer mm.
Visst är det en stor och svår fråga!
Absolut är det, över tid, ett sätt att se avvikelser och upptäcka eventuella problem. Jag menar absolut inte att man ska sluta att väga barn!
Det jag funderar på är den stress som skapas (ofta i onödan) när det fattas några gram hit och dit. När barnet går upp 60 gram en vecka, istället för minst 150-200g. Och när man då istället för att få råd om hur man kan öka mjölkmängden osv, får råd om att ge tillägg.
Jag vet ju att det förekommer, de ringer ju hit och är oroliga.
Och det är helt rätt som du påpekar, alltihop!
På punkt 1 tänker jag: Ja, det är ett sätt att lappa ihop symptomet, utan att gå till botten med grundproblemet. En quick fix.
2. Visst, och är föräldrarna långa eller korta? Hur har ev. syskon vuxit? Är barnet piggt och friskt i övrigt mm.
3. Absolut! (samtidigt kan jag tycka att man kanske då kan satsa ännu mer på en korrekt längdmätning, mäta flera gånger och ta ett medeltal osv.)
4. Verkligen. Och det är också en sådan sak man lätt missar om man då fyller upp med ersättning direkt, istället för att ta en titt på grundproblemet.
Tack för dina tankar! 🙂
Hej Sagogrynet! Först vill jag bara tacka för en superbra och intressant blogg! Vad gäller viktökning blev jag bara en vecka innan nyår, rekommenderad av BVC att ge ersättning till min då snart fem månader gamla dotter, trots att hon inte visade några tendenser på att vara svältfödd och därmed missnöjd och gnällig, utan endast baserat på att hon inte ökat i vikt som hon skulle, hon hade dessutom gjort ett växtryck på flera cm under kort tid men detta ignorerades även det att hon motoriskt låg på en 6 månaders nivå enl BVC. Jag gick hem efter besöket med ont i magen, men ville inte ge ersättning så jag kontaktade amningshjälpen och fick råd och tips om hur jag skulle få igång mjölkproduktionen genom intensivamning. Nu i veckan var vi tillbaka på BVC för fe månaders vacc och nu hade min dotter ökat jättebra i vikt och min BVCtant var väldigt imponerad och undrade hur detta gått till utan ers.? När jag berättad hur jag hade gjort blev hon imponerad av min prestation och sa att detta skulle börja rekommendera andra mammor i fortsättning, men jag är ändå besviken över att hon inte stödde mig i min amning från början ist för att rekommendera ersättning direkt, min erfarenhet är att BVC har för lite kunskap om amning!
När min son vägdes på BVC vid fem månader hade han inte följt sin viktkurva. I snitt hade han gått upp 125 gram/veckan men detta var BVCsköterskan inte nöjd med. Sköterskan sa att hon trodde att det berodde på att jag hade för lite mjölk. Istället för att prata om hur jag kunde öka mjölk-mängden så sa hon att jag skulle tillsätta mer smör i mina smakportioner och att jag skulle gå på en extra vägning två veckor senare.
Jag tycker att det är ett märkligt råd att ge till en femmånaders som precis börjat med smakportioner, den huvudsakliga näringen kommer ju ifrån bröstmjölken. Rådet gjorde att jag började få problem med att amma, jag blev osäker på om jag verkligen kunde amma och alla gånger han skulle amma blev jag stressad och hade svårt för att slappna av så att mjölken kunde börja rinna. När jag sen kollade upp WHOs tillväxtkurva så såg jag att han har följt den och haft en bra och stadig viktuppgång, men på BVCs kurva hängde han inte riktigt med. Men efter att jag kollade upp WHOs råd blev jag trygg i amningen igen.
Jag följde aldrig sköterskans råd och jag gick aldrig på extra vägningen utan fortsatte att amma. Vid läkarkontrollen vid sex månader hade han ännu en gång ”bara” gått upp 125 gram/veckan men läkaren tyckte att det var en bra viktuppgång och att han hade en bra tillväxt. BVCsköterskan stod med men sa inget.
Mitt förtroende för BVC är inte stort just nu…
Så länge mina barn har gått upp i vikt vid varje tillfälle och följt sin egen kurva i diagrammet har min BVC-sköterska varit lugn och inte hetsat utan till och med föreslagit färre vikt-tillfällen om jag vill det själv. Däremot, när vårt andra barn inte följde sin kurva, utan gick ner till kurvan nedanför (men fortfarande gick upp i vikt) blev hon orolig och ville väga före och efter amning på plats, vilket resulterade i en ganska stressad amningsstund och väldigt lite viktökning så klart vid det tillfället. Baserat på det rådde hon att ge ersättning, och så klart vill han dricka massor ur flaskan, men amningen blev lidande och tog slut vid 4 månader… Jag lämnades med världens skuldkänslor att jag som mamma inte kunnat ge mitt barn tillräckligt mycket mat att kunna överleva, och kände mig ännu mer stressad att lyckas när det tredje barnet kom.
En annan sak som hänt när vi träffade en vikarie på BVC, var att när hon vägt vårt barn vid 12 månader så jämförde hon vikten med en 18-månaders av misstag, men istället för att kontrollera att hon sett rätt när hon såg att barnet såg välmående ut, hade hon ett långt, allvarligt samtal med mig om hur mycket han åt, hur ofta han åt, kunde han vara intolerant mot något, lät jag honom sitta och äta i lugn och ro etc etc. Inte förrän vi kom tillbaka vid 18 månader och träffade vår vanliga BVC-sköterska kom det fram att fel siffror hade jämförts och han hade egentligen ökat i vikt och längd över sin egen kurva vid 12 månader. Och där satt jag och blev orolig, trots att jag kunde se att han mådde bra.
Svar: ja, på båda.
Kände mig hetsad att sluta amma första barnet och tvingade från ett avslut alldeles ( i mina, våra och barnets ögon) för tidigt.
Barn nr 2 ammar fritt och (förhoppningsvis) så länge vi vill/kan.
Vi har bytt bvc, men framför allt vet vi nu vad vi vill och kan…
Ja, verkligen! Min historia är precis som Debbies ovan. Dottern dippade i viktkurvorna vid 4-5 månaders ålder, men mådde hur bra som helst och växte helt normalt på längden. Sköterskan tvivlade på att min mjölk räckte till och rekommenderade ersättning. Fick även gå på flera extra besök för vägning. Jag hade egentligen inte haft några tvivel på min mjölk, dottern blev oftast mätt efter att ha ätit från bara ena bröstet, hon var ”liten i maten” så att säga; men efter påtryckningarna från BVC så drabbades vi av lite stressrelaterat amningskrångel. Började dock inte med ersättning då utan gav lite gröt istället, tidigare än vi egentligen tänkt börja. Sen har BVC även försökt övertala mig att sluta amma på natten då det skulle öka dotterns aptit på dagarna. Jag känner mig lättad nu när dottern är över året och det är många månader kvar till nästa BVC-besök…
När dottern var kring fyra månader var hennes viktuppgång liten och då tyckte BVC-sköterskan(sommarvikarie) att vi skulle börja med smakportioner för att öka på vikten. Jag kände rent instinktivt att jag ville vänta med det, och lyssnade med ett halvt öra på det. Gick hem och läste på lite och insåg snabbt att börja med smakportioner snarare gör viktökningen ÄNNU MINDRE, så istället ammade jag lite oftare 🙂
Senare fick vi snarare höra att dottern borde gå ned i vikt för hon var på gränsen till för tung i förhållande till sin längd. Det kändes väldigt motstridigt …
Nu med sonen så har jag, tack och lov, sluppit sådana viktstressfasoner trots att det funnits chanser till det (han låg på 2+ vid födseln och nu ligger han på normalkurvan)
Tack för att ni delar med er av era erfarenheter! Det är väldigt intressant att få läsa!
Samtidigt som det är tråkigt att mina funderingar blir bekräftade… Att se att så många bvc-sköterskor har en benägenhet att vara betydligt snabbare att rekommendera tillägg, istället för att berätta om hur man ökar mjölkmängden för er som faktiskt ammar och vill amma. Att det krävs så mycket mod och kunskap av själva mamman för att kunna fortsätta amma, när barnet (normalt eller tillfälligt) inte går upp enligt mallen.
Min dotter ökade hela tiden jättebra i vikt så jag fick snarast förvånade utrop från BVC över att detta kunde ske ENDAST med amning.
Sen kring ettårsåldern planade viktkurvan ut och då blev det genast oro och indirekta uppmaningar att dra ner på amning så att mitt barn kunde börja äta mer ”riktig mat” i stället. Detta trots att barnet är långtifrån magert och dessutom uppenbart glad, pigg, framåt och med på alla sätt och vis. Och, längdtillväxten har det aldrig varit några problem med! Så vi ammar vidare, fem månader senare.
Hej! Jag måste tyvärr också bekräfta dina farhågor. När sonen var en månad gammal så gick han bara upp 100 gr på en vecka och jag fick order om att gå och handla ersättning omedelbart och byta ut ett mål amning mot detta, samt komma tillbaka och väga redan dagen efter. Då hade han stått stilla i vikt och jag fick ytterligare order att byta ut två mål om dagen. Så höll vi på tills han började gå upp fint två veckor senare och då åt han ganska stora mängder ersättning och ammades väldigt lite. Då var det som om BVC-sköterskan insåg vad hon gjort när jag berättade om mängderna ersättning och den minimala amningen så hon sa åt mig att om jag ville rädda amningen så skulle jag gå raka vägen och köpa en bröstpump och pumpa efter vart mål. Jag hem och pumpade, kokade ersättning och grät av stress om vart annat. Efter ytterligare en vecka gav jag upp och kastade pumpen och tänkte att det var viktigare för mig att få tid över att umgås med min älskade son istället. Jag läste även att jag skulle amma först och sen ge ersättning och började med detta på eget bevåg. Några veckor senare så kom jag tillbaka till BVC och var orolig eftersom han inte längre var så intresserad av flaskan och jag trodde att han därmed inte fick i sig tillräckligt med näring men efter att han vägt honom hade han hoppat upp en kurva (!) och BVCssk sa till mig att jag antagligen hade ökat min bröstmjölksproduktion genom att jag nu inte var stressad längre och kunde slappna av. Jag blev så otroligt besviken på att hon inte kunde berätta att just stress var en faktor till mindre produktion så hade jag ju valt den vägen istället för pumpen direkt och sparat mig många tårar… Vi jobbar fortfarande p med först amning och sedan ersättning vid vart mål och jag har flera gånger undrat om jag kanske hade kunnat helammat om jag hade fått diskuterat bakgrundsfaktorer till amningen istället för snabba lösningar…
Jag har inte blivit rekommenderad att ge tillägg men däremot att dra ner på amningen till förmån för ”riktig mat”. Fram till 6 mån hade vi en jämn och fin kurva precis på normalen, vilket förvånade mig lite eftersom både jag och pappan är ganska små.
Hon är större både på längden och bredden jämfört med sin storebror. Vi började med smakportioner vid ca 6 mån och eftersom hon verkligen ÄLSKAR mat så gick det ganska fort fram och hon fick ganska snabbt något att äta varje gång vi äter, dock äter hon små portioner och egentligen mest bara det hon själv kan plocka i sig. Vi upplever henne som självständig och jättenyfiken på mat, vilket måste vara positivt.
Vid 8 mån var det dags för vägning igen och då hade viktkurvan planat ut och hon låg en kurva under normalkurvan. BVC-sköterskan tyckte direkt att jag skulle dra ner på amningen för att få henne att äta mer RIKTIG mat.
Jag blev faktiskt riktigt irriterad! Men stod som vanligt nästan mållös utan något vettigt att säga mer än ”-Att jag tror inte det funkar”. Jag blev nästan kränkt över att bli beordrad att dra ner på amningen, särskilt som jag vill försöka amma lite längre än vad jag lyckades med med sonen (ammade honom i 9,5 mån). Och särskilt eftersom jag uppfattar henne som relativt ointresserad av att amma dagtid. Jag tycker åtminstone man kan bli tillfrågad i om man har nån fundering på hur länge man vill amma och inte bara ta för givet att man vill sluta fortast möjligt. Några andra tips på hur jag får henne att äta mer eller för att få henne att gå upp i vikt fick jag inte. Och att hon är längre än vad sonen var vid samma ålder verkar inte heller vara något som BVC tar hänsyn till. Blir ”spännande” att se vad de säger på 10 mån kontrollen…
Behöver jag tillägga att jag fortfarande irriterar mig på kommentaren ”dra ner på amningen” (läs arg som ett bi!!)
[…] Växer hon på längden? […]
När min store inte gick upp i vikt sina första veckor utanför magen fick jag höra på bvc att han hade svältbajs och att jag var tvungen att börja väcka honom på nätterna. När jag sedan tillfrisknat från livmoderinflammationen jag hade och sonen från förkylningen han hade gick han upp 0,5 kilo i veckan. Då skulle han plötsligt inte äta på nätterna längre. Och hur lätt är det att vända tillbaka?! Jag påpekade att vi var förkylda och att jag var sjuk då han inte gick upp så mycket. Men det skulle visst inte ha någon betydelse. Inte förrän han var ett par månader och hon själv kom på att det nog var förkylningar och annat som varit orsak. För min mjölk kunde det ju inte vara fel på när han ökade så mycket nu.. Sånt där är inte kul att höra någon gång, i synnerhet inte när man är 22 och just har fått sitt första lilla barn. Odet svältbajs kommer jag aldrig någonsin glömma. Inte heller känsla jag fick när hon indirekt fick det att låta som att jag svalt mitt barn!
Just ja, i den vevan insisterade hon också på att vi skulle ge ersättning. Något jag är väldigt glad att både jag och sonen var tveksamma till.
Jag har efter dagens BVC-besök blivit beordrad att ge ersättning till min son på 15 dagar. Han föddes den 18 januari genom kejsarsnitt och det tog ett tag att få igång amningen. Sista natten på bb gick han upp över 100 gram. Till bvcs hembesök när han var en vecka så hade han gått upp ytterligare 100 gram men till dagens besök hade han gått ner 100 gram. Sköterskan tror att han kanske inte får i sig den fetare mjölken eftersom jag skiftar bröst för ofta. Så jag skall testa ny teknik och ge 50 ml ersättning om dagen tills nästa besök (måndag).
Jag känner mig förvirrad och dålig. Hoppas verkligen att det vänder!!! Men undrar också hur jag skall veta om det är tillägget eller min mjölk som i så fall får honom att gå upp i vikt.
Kan även tillägga att vi kör med amningsnapp som vi fick på bb och att han iaf växt 3 cm sen han föddes. BVC var väldigt anti min amningsnapp. Vi tränar på att vara utan men det är svårt!
Jag svarar via mejl, hoppas det är okej?
Vår lilla föddes i september, var frisk och mådde bra. Gick dock ”endast” upp 90-100 gram per vecka i början och rekommenderades 1 mål ersättning som tillägg. Hon växte dock på längden och verkade helt klart må bra. Men jag var skitstressad och orolig. Var helt hormonhög och dessutom var min mamma väldigt allvarligt sjuk. Hade liksom bara fokat på att bebisen skulle födas och mamma skulle hinna träffa henne. På ett sätt var det nog bra med ersättningen, jag fick ett litet andrum, lite av stressen släppte, men den var ju till stor del inducerad av Bvc så ja…
Vår E var väldigt glad i amningen tack och lov, och ammade jämt. Dock fick bvc mig att vara orolig för det med, plus att hon så ofta bara åt typ 10 minuter och sen somnade och det ”var ju inte så bra”, hon ammade ibland hur länge som helst, typ 60-90 minuter ibland (dålig mjölk/dålig sugteknik plus att hon sov för långa sjok på nätterna tyckte de (5-6-7 timmar ungefär).
Tack och lov är hon väldigt snuttig, vägrade napp (som Bvc och svärmor rekommenderade) och ville enbart vara i famnen så amning kunde aldrig ersättas av flaska tyckte hon, även om det gick jättesmidigt att ge henne flaska också.
De sa även att det var dåligt att amma dem till sömns för då kan de vänja sig och sovvägra och gud vet allt. Blaha säger jag nu i efterhand, hon ammas fortf. till sömns men efter 20-50 minuter släpper hon själv, vänder bort huvudet och fortsätter sova.
Här nånstans hittade jag Familjen Toad, din blogg, Amningshysteri, Blejbo och Fifi, och fick en helt annan bild av amning och hur det kunde se ut och vad som var normalt. Herre min je vad skönt det var!
Nu blev det här en hel uppsats…
Tack för att du delar med dig!
Och vad skönt att du hittade alternativa vägar för korrekt information!
Det är så tråkigt att det ser ut så här inom vården. Ledsamt.
Måste bra få börja med att säga så otroligt glad jag är som hittat till din blogg! 🙂 att läsa detta inlägg om BVC och vikthets var pricken över i:et! PRECIS så är min BVC sköterska och jag har ont i magen varje gång det närmar sig vägning! ammar just nu mitt fjärde (och sista) barn och har egentligen bara 1 bra amningserfatenhet med mig! Jag har samma BVC sköterska till mina två yngsta och eftersom jag har ett ”glapp” mellan mina två första och två sista så kändes det som att jag var lite nybörjare med min 3:a och jag lyssnade på all viktnojja vilket slutade i en flaskuppfödd dotter! LÅÅÅÅÅNGT från vad jag ville men jag fick ångest, panik och blev ju väldigt orolig för hennes skull så jag slutade ned amning när hon var 2 månader! Då hade jag under två veckor varvat ersättning/amning på BVC inrådan! det håller på att bli samma denna gång och jag försöker och försöker med amningen! Har du nåt tips på vad man ska möta BVC med bär dom vikthetsar? Min yngsta dotter (hon jag ammar nu) har vuxit bra på längd och huvudomfång men lite mindre i vikt! Hon gick på 8 dagar ner från 3300 till 3020 och sen dess gått upp till 3400 till hon var 1 månad! Hon har vuxit från 48 cm till 53 cm på samma tid så hon växer ju men går inte upp med raketfart!
Min son planade ut i vikt vid tre månaders ålder. Det resulterade i att vi fick fara in med honom på vägningar varje vecka, blev beordrade tilläggsmatning med ersättning och sedemera med gröt. Det var sjukt stressande och amningen kajkade nästan helt eftersom jag fick problem med utdrivningen. Jag ammade honom i närmare två år och kämpade på trots att jag upplevde att bvc nog tyckte att ”ska du inte ge upp det där snart?”.
Tittar jag på hans viktökning i efterhand, sett över tid, måste det ha rört sig om en så kallad amningspuckel, till att börja med. Jag hade sådan sanslös överproduktion i början och han gick upp ett halvkilo i veckan, tills dess att kurvan planade dvs. Han kunde gå upp 250 gram en vecka och 50 gram nästa (”det är alldeles för lite!”), samt ha tappat tio gram ytterligare några dagar senare (”han får ju då rakt inte gå ner i vikt!”). Men… hade vi haft tre veckor mellan vägningarna hade hans viktuppgång setts som helt acceptabel?! Hans kurva såg helt galen ut med de täta vägningarna och det var precis som att de stirrade sig blinda på det.
Min dotter är nu två månader gammal och den där gamla skiten från amningstiden med min son ligger och spökar något vansinnigt. Jag blir skitstressad varenda gång vi ska dit och ta vikt. Jag sade innan jag blev gravid med henne att ALDRIG ska jag gå med på så täta vägningar igen, och så föddes hon en månad för tidigt och behöver tätare kontroller. 😦
[…] Jag tror att det handlar om många olika saker. Omgivningens kommentarer, egna förväntningar och/eller förutfattade meningar, grundläggande amningskunskap fattas (tänk tillgång och efterfrågan), självtillit och omgivningens bristande stöd. Läs gärna kommentarerna under det här inlägget, om att mäta längd och inte luras av omgivningens vikthets. […]
Jag är sjusksköterska under vidareutbildning som nyligen har haft praktik på BVC. Jag brinner för amning och jag är SÅ BESVIKEN på attityderna kring amning på BVC, likaså de dåliga kunskaperna.
Det här med längdtillväxt kontra viktuppgång har jag stött på under praktiken och såklart rekomenderade BVC-sköterskan ersättning. BLÄ för att stå bredvid och inte kunna säga emot sin handledare inför patienten. Som tur var handlade det om en mamma som stod på sig och jag kände att jag kunde stötta henne i det hon sa utan att rakt ut kritisera BVC-sköterskan.
Det är så ledsamt att så många upplever det här med vikthets och bristfälliga råd angående amning :-(.
Hej o tack för ett bra blogginlägg! Sköterskan på neonatal där vi går med vår lilla tjej som är 1 år (korrigerad ålder 9 mån) har kommit med en massa idiotiska kommentarer om amning. Bl.a. att min mjölk inte är tillräckligt näringsrik för henne (alltså inte ens efter prematurtiden). Vår tjej har dock följt alla sina kurvor väldigt väl hela tiden och bvc har gett ett gott stöd. Neonatalsköterskan tycker att hon borde gå upp till nästa kurva med hon har inte gjort det ens sedan vi började ge henne vanlig mat utöver amning vilket vi gjorde för ca 3 mån sen. Så vitt jag vet kan väl bröstmjölk inte vara för näringsfattig för ett barn under 6-9 månader om inte modern är undernärd…?
…skulle bara komplettera med informationen att hon ligger på -2 sd, har gjort det ända sen vi kom hem. längden på -1sd. utvecklas finfint 🙂 Neosköterskan ville att vi skulle ge henne ersättning men hon blev jättehård i magen av det så jag sket i det efter ett tag o hon det blev ingen viktnedgång för det. Skulle bara önska att mån fick lite mera credit för att man kämpat som ett djur o pumpat vår fjärde timme dygnet runt i tre månader…
Hej! Idag fick jag direkt en hetsomgång när min dotter ‘bara’ hade gått upp 400 gram istället för de 600 hon gick upp förra månaden. Månaden innan gick hon upp 500 gram. Jag fick direkt höra att jag nu måste gå på vägning om två veckor och att hon bör helst gå upp 800 gram den här månaden men åtminstone inte tappa i kurva något mer… Jag talade om att jag inte tänkte ge tillägg och påpekade att hon växt på längden och i huvudet och att hon är väldigt glad och aktiv och gärna ammar. Nu fick jag ‘tillåtelse’ att inte ge tillägg till om två veckor och nu känns det som jag sitter i en rävsax om hon nu inte går upp sina 300 gram tills dess. Jag har en teori om att hon kanske har en dålig position när hon liggammar så jag ska jobba med den och erbjuda bröstet extra samt dricka mer, har du ytterligare tips?
[…] kring svag viktuppgång (eller viktnedgång) kan vara bland det svåraste. Det finns så många olika faktorer att ta hänsyn till och det finns sällan bara en orsak, ett rätt svar. Att barnet går upp sakta i […]
Åååå vad jag känner igen mig. Dottern var för tidigt född och tog några dygn på sig att börja amma och under tiden gick hon ner mer än 10% och där och då började det. De i princip tvingade mig att de skulle ge ersättning på BB mot min vilja annars skulle vi bli kvar. Sedan fortsatte BVC när vi kom hem på samma spår för hon gick långsamt upp och tog tre veckor att nå födelsevikt. Men jag gav mig inte utan sökte stöd av Amningshjälpen på nätet och amningscentret på sjukhuset där fick jag stöd för första gången att amma och våga skuta ge ersättning. Nu är hon 2 1/2 månader och jag helammar men vikthetsen de satt igång sitter i. Svårt att njuta av Bebis när allt jag tänker på är om hon får i sig tillräckligt.
Det här blogginlägget är ju några år nu, men jag hittade på det nu när jag googlar. Min son är nu 4 månader och hade vid sin 3 månaderskontroll avvikit lite från sin kurva vilket fortsatte även vid 4 månaders vägningen då han endast gått upp 0,5 kg på en månad. BVC ordinerade då ersättning på kvällen och ny vägning veckan efter. På längden växer han som tusan och huvudmåttet växer också som det ska. Eftersom det är mitt första barn är jag just nu stressad och jätteorolig och försöker amma så ofta som möjligt eftersom han bara skriker vid ersättningsförsöken.