Det är ett stort samhällsproblem att den allmänna uppfattningen om amning är att det är någonting man antingen kan eller inte kan.
Varje gång amning kommer på tal i media, speciellt om det handlar om dess hälsofördelar, så kommer motfrågan upp: – Men om man inte kan amma då?
Som att det var ett lotteri. Som att bröstmjölk är någonting man antingen har (tillräckligt av) eller inte.
Tänk dig scenariot att du ställer frågan:
– Skulle du vilja kunna köra bil?
– Ja
– Åh vad synd att du inte kan det då! Men alla kan ju inte köra bil.
– Jag vet, mamma kan inte heller. Vi kan inte köra bil i vår släkt. Det är nog medfött.
– Mhm. Men du kan ju ta bussen istället.
Men amning är inte ett lotteri. Amning är någonting man lär sig. Genom att öva. Och genom stöd, hjälp och kunskap.
Både barnet och mamman måste öva och ge det tid för att få det att fungera. Och omgivningen behöver ge dem de bästa förutsättningarna för att kunna göra det.
Nyckeln till mjölkbildning ligger inte utanför dig. Inte i prylar, och inte i olika magiska drycker eller andra livsmedel. Det är inte främst vad du äter eller dricker som avgör hur mycket mjölk du bildar.
Nyckeln till din mjölkbildning är du och ditt barn. Det är hur ofta ni ammar. Och hur aktivt barnet är vid bröstet. Om mjölk effektivt lämnar bröstet i tillräckligt hög grad, så bildar du tillräckligt mycket mjölk.
Jo, det är så. Det är Du som påverkar hur mycket mjölk du har. Det är Du som styr din mjölkbildning. Det är Du som genom att amma oftare bildar mer mjölk. Och genom att amma sällan bildar mindre mängd. (Observera att detta är grovt förenklat. Det är många faktorer som spelar in hos både mamman och barnet. Om du upplever amningssvårigheter så läs vidare i bloggen för hjälp!)
Om du vill amma men inte kan, då finns det människor som kan hjälpa dig att få det att fungera. Om du ville amma men inte kunde så fick du nog inte rätt hjälp.* Nästan alltid är det så. Nästan alltid. Det sägs att det är ungefär en procent av alla kvinnor som rent fysiskt inte kan amma och ungefär två procent som inte ska amma på grund av mediciner eller andra omständigheter. Detta betyder inte att alla andra kan amma! Men om du tillhör de övriga 97 procenten, OCH VILL AMMA, så finns det hjälp att få. Eller, det borde finnas hjälp att få. Men som det ser ut idag måste du ofta själv aktivt söka upp den rätta hjälpen. Det är stor risk att den inte finns på just ditt BVC.
Stöd och kunskap saknas i vården idag. Det finns ingen gemensam plan, ingen amningsstrategi och ingen amningsvänlig vårdkedja. Det saknas politiska beslut och ekonomiska satsningar. Amningsmottagningar läggs ned och amningskunskapen har runnit ut i sanden.
Och eftersom samhället ständigt matar oss med föreställningen att amning är ett lotteri där det är 50/50 om man kommer att kunna amma eller inte så kan man fortsätta att dra ner på resurser inom vården. För kvinnor tror då att felet ligger hos dem, att de inte kan amma.
- Vaddå? Menar du att alla kan amma?
- Nej, alla kan inte amma. Eftersom amning inte enbart är fysiologisk. Amning är ett oerhört komplext samspel och är beroende av allt från stöd i omgivningen, kunskap, tid, lugn och ro, oxytocin, prolaktin, fysiska förutsättningar hos både barnet och mamman, kulturen, normer och sammanhanget de lever i osv. Bröstmjölk kan de flesta med minst ett bröst bilda, men amma kan långt ifrån alla. Och många vill inte heller.
- Vaddå, menar du nu i alla fall att alla inte kan amma? Jag fattar ingenting.
- Jag menar att alla som VILL amma har, med rätt hjälp och stöd, möjlighet att få det att fungera i en utsträckning som förhoppningsvis passar individen. Men det är inget som kommer automatiskt. Det fungerar sällan felfritt av sig själv helt utan förkunskaper eller stöd av omgivningen. Precis som när vi ska lära oss att läsa eller köra bil.
Så hur ser lösningen ut då?
Jag menar att det krävs politiska beslut och ekonomiska satsningar. Det krävs anslag till svenska amningsforskare. Det krävs utbildning och kontinuerlig vidareutbildning av vårdpersonal i hela vårdkedjan. Detta är ena benet. Det andra benet är gedigen utbildning av föräldrarna under graviditeten. Men för att detta ska bli verklighet krävs det en genomgripande förändring i uppfattningen att amning är någonting man antingen bara kan eller inte kan. Vi måste lyfta blicken ovan amning som en fråga som i media tillåts styras av (skuld-)känslor, anekdoter och åsikter, snarare än fakta och vetenskap.
För när man äger sin egen amningskunskap har man möjlighet att kräva den hjälp man har rätt till. Man vet att det finns mer att göra. Och man har möjlighet att strida för sin egen sak. Ibland fungerar det inte ändå, men man vet då att omgivningen har gjort sitt bästa. Omständigheter kan man inte alltid rå på.
Den tidiga amningen är oerhört viktig för hur resten av amningsperioden kommer att se ut. Det fungerar inte att lära sig att amma på BB när barnet redan är fött, eller på BVC veckan efter förlossningen. Det är för sent då.
Amningskunskap måste nå föräldrarna redan vid inskrivningen hos barnmorskan. Och från vecka 20 behöver kunskap och tankar om amning väckas på nytt och sedan igen och igen och igen.
Kunskap om barnets behov och förväntade beteende den första veckan behöver nå fram. Exempel på viktig kunskap:
- Att det är förväntat att barnet suger konstant dygn två – inte för att det svälter utan för att det är dess medfödda design att suga igång mjölkbildningen.
- Att barnets magsäck är liten som en hasselnöt när det föds och att råmjölken kommer droppvis för att barnet ska kunna lära sig kombinationen suga- svälja- andas i lugn och ro.
- Att råmjölken nästan alltid räcker! Att INGEN kvinna någonsin genom mänsklighetens historia har massor av mjölk de första dygnen – att mjölken rinner till först dygn tre – fem och att detta är förväntat och normalt.
- Att ju oftare barnet ammar desto mer mjölk bildas i brösten.
- Att barnet ska ammas fritt, inte reglerat i tid varken under amningstillfället eller mellan amningstillfällena.
- Att barnet behöver vara nära, gärna hud mot hud, i princip dygnet runt.
- Och att om det får vara hud mot hud så håller det värmen där, slipper lägga sin energi på att värma upp sin kropp och går därmed upp i vikt fortare (mindre behov av tillmatning) och skriker mindre.
- Om Taget och Tidiga signaler. Om Fri amning och Hud mot hud.
- Om Oxytocin, Prolaktin och Adrenalin och deras betydelse och inbördes påverkan.
- Om var det finns stöd, att Amningshjälpen finns och hur man kontaktar oss.
- Att det finns väldigt mycket att göra om svårigheter skulle uppstå. Att det är stor skillnad på en Quick fix och en grundlig genomgång med riktig amningshjälp för långsiktiga lösningar.
Detta är det minsta man måste få veta INNAN man får barn om man vill amma.
Fick du grundläggande kunskaper om detta under graviditeten? Om inte, varför? Var det så att du inte kände till att det finns väldigt mycket att veta om amning för att få det att fungera?
Det är ett stort samhällsproblem att den allmänna uppfattningen om amning är att det är någonting man antingen kan eller inte kan.
*Det är inte alltid riktigt så enkelt som det låter i den här korta texten, det är som sagt många faktorer som styr när amningen är svår. I den här bloggen hittar du mängder av texter med förslag på olika lösningar om du upplever amningsproblem. Jag hoppas att du hittar något som kan hjälpa dig!
Läs mer om amning i den här listan eller följ länkförslagen nedan
Sveriges senaste amningsstatistik från socialstyrelsen
Har jag tillräckligt mycket mjölk?
Problemsökning vid svårigheter
Svag viktuppgång och aktiv amning
Läs om amningsrådgivning:
Amningsrådgivning med exempel från verkligheten
Amningsrådgivning (vid bla svag viktuppgång) och dåliga amningsråd
.
Tillägg till den här texten: Den har visat sig behöva ett förtydligande.
Alla kan inte amma. Alla vill inte amma. Många vill amma men får det inte att fungera. För människan som biologisk varelse ser det rent statistiskt ut att vara enbart några procent som fysiskt inte kan eller ska amma. Men det betyder inte att resten kan amma. Eller vill amma. Det är detta texten ovan går ut på, att vi inte automatiskt kan (eller vill) amma bara för att vi är födda med bröst. Vi behöver även stöd och kunskap och hjälp och ett amningsvänligt samhälle och mycket annat som jag tar upp i texten, för att klara av att få det att fungera ens lite grann (om det är det vi vill). Det är här amningsrådgivare kommer in i bilden. Med största ödmjukhet för att amning inte är enbart fysiologisk, utan även är en mänsklig, kulturell, företeelse som ska fungera i ett sammanhang. Och där ligger ofta det stora problemet. Det är väldigt ofta omgivningen/omständigheter som ställer till det. Det amningstekniska. Mer sällan enbart det rent fysiska.
Problemet med att slentrianmässigt använda uttrycket att någon inte kan amma är att det ger en bild av att det handlar om just bara det – att det är något man antingen kan eller inte kan. Att det inte har det minsta med omständigheter och stöd och hjälp att göra.
Detta betyder inte att ingen någonsin får säga att hen inte kan amma. Det är nämligen så verkligheten ser ut idag. Väldigt många får inte den hjälp de behöver och kan därmed inte amma. (Andra kan inte av andra anledningar. Men det är en annan sak!) Texten handlar om att vi inte får missa att amning många gånger är helt beroende av stöd och hjälp. Och att när det inte finns i tillräcklig mängd så tror kvinnan (som inte känner till detta) att det är hennes ”fel” att hon inte får det att fungera. Det är det inte.
Om vi istället accepterar uttrycket som en sanning så kommer vi aldrig att komma vidare, kunna ställa krav, öka kunskapen och minska antalet havererade amningar.
Att höra detta kan göra många ledsna och upprörda. Men att vara tyst om det hjälper inte någon. Att belysa detta betyder inte att man vill skambelägga den som inte kan eller inte vill amma. Det handlar om att i längden öka amningskunskapen och öka antalet kvinnor som kan nå sitt eget individuella amningsmål.
.
.
.
.
En bra sammanfattning! Rekommenderar alltid din blog till kompisar som väntar barn och vill amma!
Här är ytterligare ett inlägg från Agnes Wold som inte är så bra http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.3045726-darfor-gor-det-inget-om-amningen-inte-fungerar
Varför är det inte så bra inlägg från Agnes Wold? I Sverige spelar det faktiskt ingen roll om barnet ammas eller får ersättning, det blir bra ändå.
Sen är det rent nys att alla kan amma. Mjölkproduktionen är individuell och för en del spelar det ingen roll hur mycket de ammar eller hur ”rätt” de beter sig – mjölken räcker inte ändå. Så har det varit genom hela mänsklighetens historia och så kommer det alltid att vara. Och vet ni… det gör ingenting. För det finns alternativ. som är lika bra.
Vänliga hälsningar,
Emma – som ammat båda barnen i 10 månader resp 1,5 år och tycker att vi kan lägga ner att skamma föräldrar för hur de matar sina barn
En vanlig missuppfattning är att den som säger ”Den som vill amma ska få rätt stöd” i samma andetag säger ”Amning är det enda rätta-för alla”. Så är det inte. Vad Sagogrynet skriver är att för DEN SOM VILL AMMA, men upplever svårigheter, finns det ofta mer som kunde gjorts. Förberedande, ffa.
Ersättning är bra för den som av en eller annan anledning inte ammar. Ersättning är inte bra som standardsvar på snart sagt alla amningsproblem FÖR DEN SOM VILL AMMA.
Vilken hemsk inställning!
Inser du att sådant rwsonemang driver kvinnor till utmattning & depression?
Anser du inte att du extremt förenklar det hela? Du antyder att det är bar att styra våra kroppsfunktioner genom att fortsätta öva. Har du försökt att få upp antalet röda blodkroppar på alla möjliga sätt och det inte fungerade? Handlar det också om bristande kunskap? Om kvinnor kan ha överproduktion, varför kan de ej ha underproduktion?
Vilken horribel text att slänga i ansikte på alla dem som kämpade allt vad de orkade, köpte te, pratade med hjälpmammor, ammade till de grät.
Hej!
Jo visst förenklar jag för att få fram min poäng. Och just detta beskriver jag också i texten i mitt resonemang kring att alla inte kan amma. Och att alla inte vill ammma. Men att alla som VILL amma ska få hjälp.
Och jag anser att jag har rätt att förenkla lite grann för att få fram min poäng eftersom jag tidigare har skrivit ca 1000 inlägg om HUR man får det att fungera för den som har problem.
Ibland behöver man vrida till det lite grann för att få folk att reagera och starta en tankeprocess.
Ibland räcker det inte att bara stå där så snällt och skrapa ihop spillrorna efter havererade amningar pga vårdens sparade resurser. Igen och igen och igen.
Ibland behöver man få ryta ifrån.
Och jag ber om ursäkt för de tår som ev trampas.
Men i förlängningen tror jag att det kan hjälpa att våga sticka ut hakan då och då, att ta bladet från munnen och beskriva sanningen och baksidorna med de insparade kronorna.
Jag blir snart snäll igen och skriver om mjölkstockning och aktiv amning och barnets tag. ❤
Detta är fantastiskt bra av just den anledning du nämner här. Att ryta till för att skapa en medvetenhet. Det finns så otroligt mycket ONÖDIGT LIODANDE bland nya mammor för att de inte får den hjälp och det stöd de behöver. För allmänbildningen runt amning är SKRÄMMANDE låg! Jag kan inte acceptera att det inte kan förändras. Det måste gå! Om nästan alla vuxna vet åtminstone lite om hur en förlossning går till inklusive tillgängliga smärtlindringsalternativ och hur DE fungerar. Varför vet inte fler det mest grundläggande om hur amning funkar?! Detta MÅSTE förändras!
Jag är gravid och nyföddfotograf och träffar nya mammor varje vecka. Är nu engagerad i amningshjälpen för att jag såg så mycket förvirring och problem bland mina kunder. Inte hjälpmamma men blir nog i framtiden.
Den här bloggen och Amningshjälpen, att ni finns, får mig att ha hopp!
Och alla de som lider av överproduktion gör förstås det för att de ammar för mycket! Det är DE som styr över sin amning. Om de bara skulle amma mer sällan så skulle deras amning fungera mycket bättre.
Och de som lider av underproduktion och mår dåligt över det och får höra att det är DERAS FEL att de producerar för lite mjölk eftersom de inte ammar tillräckligt ofta (även i de fall där barnet inte vill ha bröstet, bara ligger och snuttar, skriker sig hes osv), de kommer alldeles säkert att må MYCKET BÄTTRE och få FANTASTISKA förutsättningar att lyckas med sin amning när de får höra att det är DERAS FEL att de inte har tillräckligt mycket mjölk.
Vilken underbar inställning du har!
Nej, läs igen. Jag menar att det INTE är deras fel. Jag menar att en amningsrådgivare med tillräcklig kunskap kanske skulle kunna hjälpa dem att må bättre. Att det finns jättemycket vetenskap om amning, att det finns jättemycket att göra för att få amningen att fungera bättre.
Att kvinnor INTE ska nöja sig med att må så där dåligt som du beskriver. Men att allt för många gör det pga att de tror att det inte finns mer att göra, – ofta efter att vården inte kunnat hjälpa dem.
Jag uppfattar inte ditt inlägg så överhuvudtaget. Du skriver att alla (97%) kan amma, det innebär att de kvinnor som upplever amningen som omöjlig ska skuldbelägga sig själva när amningen fallerar. De KAN ju amma EGENTLIGEN (enligt dig).
Allt jag ser i din text är en enda stor käftsmäll mot de som upplevt att amningen inte fungerat.
Jag skriver att om man tillhör de 97% som statistiskt sett rent fysiskt bör kunna bilda mjölk, och dessutom har en VILJA att amma, så finns det (nästan alltid) möjlighet att få amningen att fungera i någon utsträckning med rätt hjälp. Ja. Men alla dessa kan i inte amma. Amningen kräver så mycket mer. Det är ett komplext samspel där många bitar måste finnas för att det ska fungera. För väldigt många kommer det inte att fungera trots alla förutsättningar, eftersom vi är människor med allt vad det innebär, inte robotar.
”det innebär att de kvinnor som upplever amningen som omöjlig ska skuldbelägga sig själva när amningen fallerar.” – Nej. Jag skriver tvärtom. De har blivit svikna av våden, och inte fått den hjälp de har rätt till pga bristande resurser.
”De KAN ju amma EGENTLIGEN (enligt dig).” Nej, eftersom de inte får den hjälp de behöver, vilket ofta är en förutsättning för amningen, så kan de inte amma.
Käftsmällen är riktad mot den som håller i finanserna kring utbildning av vården, inte mot mammorna.
Var har du fått siffrorna på att 97% kan amma och kan uppnå en tillräcklig mjölkproduktion?
Jag uppfattar ditt inlägg, trots att du hävdar motsatsen, som just det jag inte tycker behövs mer: ett ytterligare skuldbeläggande av de som inte får amningen att fungera.
Min äldsta ammade fritt, mycket och hade rätt tag. Ändå skrek hon sig igenom kvällarna i tre månader, för att hon var hungrig, och slutade ju följa sin viktkurva som följd av det. Sen, och detta visste jag inte, visade det sig att min mormor flaskmata, och min mamma delammade oss. Jag tror på en genetik på hur mycket bröstmjölk man har.
97% kanske kan amma, jag kan amma, men alla 97% har inte en mjölkproduktion som är tillräcklig. Det vill jag se var du fått din statistik ifrån.
Och det är inte fel/skamligt att flaskmata/delamma, det hoppas jag alla blivande mammor inte får känslan av efter ditt inlägg.
Nej, alla dessa kommer INTE att kunna amma. Bara för att fysiken eventuellt finns där så betyder det inte att man kan amma. Eller vill amma.
Och ”att amma” betyder inte heller helamma. Delamning är också amning. Men alla kommer inte att kunna delamma heller.
Eftersom amningen kräver så mycket mer. Det är ett komplext samspel där många bitar måste finnas för att det ska fungera. För väldigt många kommer det inte att fungera trots alla förutsättningar, eftersom vi är människor inte robotar.
Och nej, det är inte skamligt att flaskmata. Det är fantastiskt.
Jag tycker att din text är mycket bra! Det ÄR så att 97%-98% kan amma, förutsatt att de får rätt hjälp och stöd från sin omgivning. Amning handlar så mycket om attityd, föreställningar förutfattade meningar och inte ”bara” det rent tekniska. En stor nackdel idag är att kvinnor inte längre har bra förebilder i sin omgivning, dvs. de har inte sett kvinnor amma med lyckat resultat och de har många gånger inte själva blivit ammade. Dvs de har en omgivning som inte vet hur man stöttar. Denna förändring kan tillskrivas samhället och vården i mångt och mycket och började med att bebisar skulle ha mat på bestämda tider. INGEN som lyckas med sin amning har matat sin bebis på bestämda tider utan det har varit avhängigt att man litat på barnets signaler om när det är hungrigt.
Jag som varit i vården sedan -76 och fick mitt första barn -74 (har tre till födda -82-92-94) kan tydligt se förändringarna i synen på amning. Min första amning var totalt misslyckad därför att jag inte hade kunskap om vad som var ”normalt” och hur amning fungerade. Ingen föräldrautbildning gavs och på BB var det bestämda tider som gällde. Man stannade på BB 8 dagar om man var förstföderska, barnen kördes in på rad kl. 06.00, 10.00, 14.00,18.00 och 22.00 och man fick ha sitt barn hos sig i 20 min förutom vid 10-amningen då det var lite längre tid. Var man inte klar så stod en otålig sköterska och trampade jämte. Barn nr 2 ammades 4 mån, barn nr 3 6 månader och slutligen det fjärde barnet 1 år. Jag själv blev barnmorska bl.a. av skäl som att ingen skulle behöva sluta att amma för att man inte hade kunskap om hur man gör. Jag blev också aktiv i amningshjälpen som hjälpmamma under en massa år och i mitten på 90-talet när fler och fler sjukhus skulle bli amningsvänliga startade jag upp en utbildning för personal för att alla skulle ge samma råd till mammorna och för att alla åtminstone skulle ha samma grundläggande kunskaper. Min dröm var att hella vårdkedjan skulle vara med i utbildningen men där fick jag ge upp därför att MVC inte tillhörde kvinnokliniken utan primärvården precis som BVC. Jag gjorde då också en studie över hur mycket barnen tillmatades på BB för att göra barnläkarna uppmärksamma på hur mycket det faktiskt var och så många gånger i onödan vilket stjälpte många amningar. Några år efter denna inventering och utbildning steg amningssiffrorna i vårt område men idag är det lika illa igen och amningssiffrorna är ännu lägre än de var före vår utbildning. Jag själv arbetar inte längre på förl/BB pga av hörselskada sedan knappt 10 år.
Att säga att amning inte spelar ngn roll för att vi bor i Sverige och har tillgång till ersättning är att grovt underskatta amningens betydelse. Då har man missat hela immunförsvarsbiten som har mkt stor betydelse för att barn ska få vara friska. Bl.a. skyddar det mot diabetes ( och fler autoimmuna sjukdomar) som växer explosionsartat idag.
Jag är glad att det finns eldsjälar som du, Sagogrynet, som kan fortsätta sprida denna viktiga kunskap och är beredd att sticka ut hakan lite för att nå fram.
Jag fick ingen info alls, i princip. På bb hjälpte de mig att lägga sonen till bröstet och varnade för att täppa till hans lilla näsa med ”tutt-hull”. De tog en titt på hans tag och sa att det var okej. Rekommenderade hud mot hud. Sa typ ”det är nog ingen fara” när jag nojade över att jag kanske inte hade råmjölk för jag såg inga droppar. Sa att bebisar äter ca var tredje timme.
Så kom vi hem, och sonen ville amma konstant, inte alls var tredje timme. Ringde bvc och berättade detta och fick rådet att ge ersättning eftersom han uppenbarligen behövde mer mat än jag hade. Jag valde att avvakta med ersättning tills efter första vägningen, och det visade sig att han gick upp i vikt som bara den (Idag, 6 mån gammal, ligger han på +3-kurvan på enbart bröstmjölk – han gillar helt enkelt att snutta). När jag bad bvc om mer råd hänvisades jag till volontärdrivna amningshjälpen.
Nej, sjukvården gör inte tillräckligt.
Tycker du belyser problemet väldigt bra!
Hjälp finns inte att tillgå.
Hade stora problem med min första dotter. Kämpade i 2 mån med tårar och skrik.
Genom alla skift fick vi olika råd och olika sätt att amma att huvudet bara snurrade av all info.
Dottern gick inte till greppet och sugningen på bröstet.
Väl hemma blev allt kaos, ingenting fungerade.
Hon gick upp dåligt och BVC lösning var ersättning.
Inga tips ingen kunskap hade dom om amning utan hänvisade till Amningshjälpen.
Var där 2 gånger direkt i början och 3 gången jag ringde dit, förtvivlad efter en natt av skrik och ingen fungerande amning fick jag svar: vi har en tid imorgon kl 15. IMORGON? Jag behövde hjälp här och nu!!!
Ersättningen trappades upp och skammen blev större.
När jag inte orkade kämpa med amningen mötes jag istället av dömande blickar av så BVC sköterska och läkare.
Förnedrande!
Jag bad om hjälp men fick ingen.
Nu har jag min andra dotter på 6 mån där amningen fungerade direkt. Hon förstod hur hon skulle göra direkt och helammas ännu.
Trots att min äldsta dotter är snart 3 år känner jag fortfarande mig snuvad på hennes amning.
Hade jag bara fått den hjälp jag behövt hade jag kunnat amma henne med. Hjälp vid enstaka tillfällen hjälper inte utan det måste finnas hjälp att tillgå hela tiden.
Ersättningen löser inte problemet för de kvinnor som vill amma men inte får till det, det stjälper mer. Ersättningen gör ju att barnet suger mindre på brösten och därmed hämmar mjölkproduktionen.
Jag vet nu att jag kan amma och är att levande bevis på att ” alla” kan amma om man får 100% hjälp och stöttning från vården som tyvärr inte finns att få idag!
Sorgligt!
[…] Okunskap om amning är ett samhällsproblem […]